Ehrnrooth, Adolf

f. 9.5.1905

d. 26.2.2004

Det finns en berättelse från krigets JR 7 vid Tyrjäavsnittet när regementsbefälet ges åt en småvuxen adelsman som är ung, svenskspråkig och som saknar erfarenhet från de främsta linjerna. Också de röda kavalleristbyxorna väckte misstro. Det handlade om dåvarande överstelöjtnanten Adolf Ehrnrooths debut i hetluften år 1943. Som kommendör efterträdde han en riktig brumbjörn, överste Armas Kemppi, hård, tuff och törstig, men hängivet beundrad av sitt manskap. Honom skulle den unge överstelöjtnanten ersätta. Denne sedermera Mannerheimriddare och general av infanteriet visade snabbt att det går att slåss också utan att supa och svära. En stark tro på fosterlandet och på det riktiga man gör också i svåra situationer är ett ännu effektivare vapen. Generalen och Mannerheimriddaren Adolf Ehrnrooth fick liksom sin krigstida äldre kollega generalen Väinö Valve leva till den extremt höga åldern av 99 år.

Under de senare decennierna har han varit en av de verkliga fosterlandsikoner­na inför vilken både tidigare kollegial avund och andra futtigheter har bleknat. Han har talat på medborgarfester, i garnisoner, på veteranmöten, på gator och torg, i skolor och i palats, alltid med samma starka men ärliga patos. Hans krigarbana är välkänd. Svårt sårad år 1941, från början av 1943 kommendör för IR 7 som under sommaren 1944 utmärkte sig bl.a. i striderna vid Siiranmäki, Äyräpää och Vuosalmi. Mannerheimriddare år 1944. År 1947 chef för Stridsskolan, 1952 kommendör för Pansarregementet i Parola, 1956 inspektör för luftförsvaret och 1959 kommendör för 2. Div. Adolf Ehrnrooths långa liv framstår som ett digert kapitel ur Finlands nutidshistoria. Han har berättat om hur han från fönstret i sitt barndomshem kunde se örlogsmän ur den kejserliga ryska flottan ligga för ankar utanför Norra hamnen i Helsingfors. Snabbt lärde sig lillpojken de främmande namnen; Slava, Andrei Perevosvanyi, Petropavlovsk, samt slagskeppet Gangut. Senare upplevde han som tonåring våldsamheterna mellan befäl och berusade soldater på gatorna under orosåren 1917–18. Det var en traumatisk tid när glåporden haglade över herrskapsbarnen när de rörde sig utomhus. Efter studentexamen i Norsen 1922 – till klasskamraterna hörde bl.a. Henrik Ramsay och Gunnar Hernberg – var det senare yrkesvalet ändå lätt. I december samma år skrevs han in som kadett 277 i kurs nummer 5 i den dåvarande Kadettskolan vid Arkadiagatan. År 1924 beford­rades Ehrnrooth till kornett vid Nylands Dragonregemente i Villmanstrand, en kommendering som han alltid var mycket stolt över. Kavalleriet förblev generalens vapenslag, trots att så mycket kom att förändras i hans karriär efter det.

Några år senare kommenderades han som löjtnant till en ettårig kurs i den svenska ridskolan i Strömsholm där den något yngre, sedermera arvprinsen Gustaf Adolf (död i Kastrupolyckan 1947) var en av eleverna. Inte minst på grund av ridintresset (det handlade om två senare OS-ryttare, prinsen i Berlin 1936 och Ehrnrooth i London 1948) blev de goda vänner och hann uppleva mycket gemensamt under tiden på Strömsholm. Den här kontakten återupptogs bl.a. på sommaren 1934 då prinsen avlade ett officiellt besök i Finland. Adolf Ehrnrooth utsågs till förbindelseofficer mellan värdar och gäster, till vilka hörde bl.a. greve Folke Bernadotte och Malcom Murray, senare frivillig i både vinter- och fortsättningskriget. Adolf Ehrnrooth hann utföra två hela livsverk, först under 43 år som militär och därefter ytterligare trettiofem år som ak­-tiv samhällsobservatör, uppskattad före­drags­hållare och hängiven patriot. Han avslutade sin militära bana som generallöjtnant och kommendör för dåvarande 2. Divisionen med högkvarter i Åbo. Dess försvarsansvar omfattade i stort sett hela området väster om linjen Lovisa–Kristinestad och därmed närmare två tredjedelar av Finlands befolkning inklusive landets största städer och viktigaste indust­rier.

Sin vana trogen bemödade sig generalen om att bli bekant med hela fältet inklusive de civila instanserna. Han besökte alla truppförband och andra militära inrättningar inklusive sjöstridskrafterna i dess helhet. Till divisionens revir som omfattade s.g.s. hela Svenskfinland hörde även Nylands Brigad. Typiskt för hur länge sedan allt detta tilldrog sig är att de flesta av de unga beväringar som då hörde honom tala på flaggplanen i Dragsvik, i dag befinner sig i pensionsåldern. Adolf Ehrnrooth hade en osannolik tur, kombinerad med skicklighet och vid behov hårdhet i det militära, därefter gnistan och viljan att till hög ålder tala och argumentera för det som han alltid hade trott på: – Finland är ett bra land som det är värt att försvara. Historien har visat att vi handlade rätt den gången när landet låg i krig. Vidare: Fred uppnås först när människorna lär sig att acceptera varandra med de fel och brister som alla människor har. – Tolerans och respekt för olika kulturer är nyckeln till en bestående fred i vår värld.

GÖRAN EK  Adolf Ehrnrooth var född den 9.2.1905 och dog den 26.2.2004 .