Meinander, Paul Olof

f. 17.7.1941
d. 23.11.2022

När Paul Olof (Pommen) Meinander somnade in, var det efter ett långt och rikt liv som kan delas upp i två skilda delar: livet före och efter stroken. 

Pommen både föddes och dog i Grankulla. Hans liv präglades av en kreativ nyfikenhet och en livsglädje som bar honom långt, både inom yrkeslivet, men också i det privata och det rent existentiella. Han var en mästare på att se möjligheter och hitta lösningar och han räddes inte att ta initiativ.

Under den glada studietiden på Tekniska högskolan var han en av grundarna av teknologorkestern Humpsvakar år 1963, vars “omusikaliska direktör” han fick äran att vara i några år.

En av hans praktikperioder som teknolog förde honom till pappersbruket i Kauttua. Där träffade han sin livskamrat och hustru Nita på en tennisplan och där knöt han också band till sin första långvariga arbetsgivare, Ahlström. Som nyutexaminerad pappersingenjör kommenderades han till pappersbruket Bosso i Mathi Canavese i Italien. Där föddes familjens båda döttrar, Marina och Karin. Familjens odyssee fortsatte via Varkaus och Kauttua i Finland vidare till Osnabrück i Tyskland, där Pommen hade rollen som teknisk direktör på pappersbruket Kämmerer. Under sina sista år som utvecklingsdirektör på Ahlström ledde han bl.a. bygget av pappersbruket i Pusan i Sydkorea. 

År 1991 blev Pommen egenföretagare och kort efter det gjorde han sin stora uppfinning, POMpsystemet, som blev kärnan i hans företagsverksamhet.

Men Pommens liv var inte enbart jobb. Han fyllde batterierna med ett rikt socialt liv och tidlösa semesterveckor ombord på segelbåten Tacora. En månad som rymde mycket av det som var viktigt för Pommen var maj 1997. Då kröntes han till världsmästare i nyskrivna snapsvisor med sången “I grund och i botten”, då föddes första barnbarnet Dante och då installerades den första POMpen i Albbruck i Tyskland. 

POMpen är en pump som möjliggör att vattnet i en pappersmaskin avluftas på några sekunder istället för flera dagar. Detta gjorde POMpsystemet till en både produktionsteknisk och mijlömässig revolution för pappersindustrin. För detta tilldelades han det prestigefyllda Marcus Wallenbergpriset som överräcktes av kung Carl XVI Gustav i samband med en oförglömlig bankett i Stockholm hösten 2004.

Bara ett halvt år senare drabbades han av stroken som satte stopp för både yrkesliv och seglatser. Nita blev hans anhörigvårdare och skötte och stötte honom i över sjutton år, ända till slutet. Tillsammans byggde de upp en ny vardag, till en början präglad av hopp om rehabilitering – senare präglad av förmågan att hitta livsglädje och mening också i den nya situationen. De här åren fylldes av resor – men också av glädjen att se familjen växa med fem nya barnbarn, Saga, Enya, Erin, Lotta och Tiitu.

Pommen återerövrade aldrig språket, men han lyckades ändå fånga något essentiellt med de få ord han hade kvar. “Det är som det är”, var hans devis som han ofta upprepade och som vi, som fick glädjen att känna honom, bär med oss in i våra egna liv.

Marina Meinander