Schildt, Göran

Författaren och kulturjournalisten Göran Schildt avled den 4 mars 2009 i sitt hem i Ekenäs. Han blev 92 år gammal. Få finlandssvenska författare har kunnat uppvisa en sådan dynamisk bredd som han. Mest känd blev han för sina medryckande reseskildringar, men han var också en kunnig konsthistoriker, levnadstecknare och essäist.
Göran Schildt föddes den 11 mars 1917 som Mila och Runar Schildts andra barn. Han var åtta år gammal då fadern begick självmord. I sina memoarböcker minns han dock sin barndom som lycklig och hans minnesbilder av fadern är övervägande ljusa. Genom hela sitt liv och sitt författarskap sökte Göran Schildt aktivt efter ställföreträdande fadersgestalter och fann dem också. På ett praktiskt plan var den förste ställföreträdaren gudfadern Erik von Frenckell, som stödde sin gudson ekonomiskt under uppväxttiden.
1934–35 öppnade sig Europa för första gången för den unge Göran Schildt under en längre vistelse i Frankrike. Han blev frankofil och gjorde bekantskap med två livsavgörande fadersfigurer på det andliga planet: de banbrytande modernistiska gestalterna André Gide och Paul Cézanne. Två år senare, under bildningsresan till Italien tillsammans med vännen och studiekamraten Georg Henrik von Wright, öppnades portarna till Medelhavskulturen och det klassiska kulturarvet för Schildt. De grundläggande ingredienserna i hans författarskap var därmed etablerade och de återspeglas i det sista faderssubstitutet, Alvar Aalto, som Göran Schildt ägnade en monumental biografi.
Göran Schildt vände också sitt livs andra stora tragedi till något positivt. Han framhåller i sina självbiografier att den massiva krigsskada som han ådrog sig i vinterkriget och som gjorde det omöjligt för honom att få egna barn räddade honom från att bli dödad i fortsättningskriget. I stället kunde han utveckla sina intellektuella färdigheter och göra karriär i Sverige som journalist vid Svenska Dagbladet och så småningom som internationell succéförfattare.
Schildts bok Gide och människan bidrog till André Gides Nobelpris 1947 och översattes också till franska. Boken om Cézanne blev en framgång och lät sig omvandlas till en doktorsavhandling. Efter en viss tvekan valde Schildt att inte söka den lediganslagna professuren i konsthistoria vid Helsingfors universitet och han avböjde också att bli kulturchef vid SvD. I stället valde han ett fritt liv som resenär och författare efter att de första böckerna om resorna med ketchen Daphne, Önskeresan och I Odysseus kölvatten, blivit storsuccéer i början av femtiotalet.
År 1965 lämnade Göran Schildt vagabondlivet på Medelhavet och slog sig ned som deltidsbo på ön Leros med sin hustru Christine. Sitt andra hem hade paret Schildt i Villa Skeppet i Ekenäs, Alvar Aaltos kontribution till sin levnadstecknare. I Ekenäs verkar också Christine och Göran Schildts stiftelse med syfte att tillvarata och presentera Schildts samlingar och att förstärka kontakterna mellan Medelhavsländerna och Norden.
Göran Schildts författarskap är i sin helhet starkt genomsyrat av idéer, av en enorm beläsenhet och en stor infallsrikedom. Han var en livsnjutare med en ljusdränkt, optimistisk syn på tillvaron – ett ljus som förstärktes av alla de mörka skuggor som också präglat hans liv.

TUVA KORSSTRÖM



Foto: Rabbe Sandelin