Slätis, Sigurd

På årets nästsista dag 2004 nådde oss budet att dipl.ing. Sigurd Slätis, 81, hade avlidit i sitt hem i Pockar Lappträsk efter en kortvarig men häftig sjukdom. Han var född den 11 maj 1923. Med Sigge gick en i vida kretsar känd person ur tiden.
Slätis betecknade själv några viktiga milstolpar i sitt liv som väsentliga. Under den aktiva tiden var han chef för Östra Nylands regionplansförbund åren 1966–72, stadsdirektör i Karis 1972–76 och i Lovisa 1976–86­ samt beklädde en lång rad bemärkta förtroendeuppdrag i Borgå, Karis, Helsingfors och Lovisa.
Lägger vi därtill hans fleråriga insats i vårt senaste krig – hans militärgrad var ingenjörskapten – så är hans fem viktigaste livsperioder sammanfattade.
Hans uppdrag var otroligt mångsidiga. Till sin läggning var han mycket aktiv, öppen och intresserad av olika sektorer i samhället. Han var till sin utbildning diplomingenjör men också mycket prak­tiskt lagd och utförde som pensionär imponerande byggnadsarbeten på hemgården Hollmens i Pockar.
Han hade även tid för många ideella uppdrag. Redan 1948 valdes han till ordförande i Lappträsk Hembygdsförening i Helsingfors för en åttaårsperiod.
I Borgå och Lovisa var han i trettio års tid en intresserad manssångare, medlem i Fridolins sångare i Lovisa och sjöng i 17 år med i Runebergskören BSB i Borgå, därav tolv år som körens ordförande. Han satte mycket stort värde på den sociala samvaron i körerna. Som sitt särintresse uppgav han jordbruk.
Som pensionär återkom Slätis till hemsocknen Lappträsk och ägnade sig då främst åt hemgårdens skötsel och veteranverksamheten. Han var en kunnig skribent och var aktivt med och skapade den veteranbok som Lappträsk Krigsveteraner gav ut i samband med firandet av sin trettioåriga verksamhet. Han anlitades som talare vid många veterantillställningar. Under sin tid i Lovisa var han också ordförande i Lovisanejdens Krigsveteraner och Frihetskrigarnas vårdstiftelse.
De många uppdragen var betecknande för hans vida samhällsintresse. De flesta kommer dock ihåg personen Sigge som en öppen och mycket kamratlig person som det var lätt att få kontakt med. Han var intresserad av sina medmänniskor, han hade en personlig utstrålning som uppskattades.
Under sin sjukdomstid mognade han ytterligare som människa och skrev ned sina tankar till anhöriga och nära vänner. Själv var han förvånad att han också kunde skriva några dikter med ett mycket djuptänkt innehåll.

HELGE ROSAS