Wallgren, Carl-Gustaf

✻ 11.1.1923
† 24.3.2016

Medicinalrådet Carl Gustaf ”Gutten” Wallgren avled den 24 mars i en ålder av 93 år. Han föddes i Helsingfors 1923 som nästäldsta barnet till föräldrarna doktor Georg Wilhelm Wallgren och fru Rea född Stråhle. De första åren av Guttens liv bodde familjen i St Michel. 1930 flyttade familjen åter till Helsingfors. Barndomsåren på 1930-talet präglades av ett livligt familjeumgänge. Somrarna tillbringades i Pellinge skärgård. Kontakterna till Reval där mormor bodde var täta. Stämningsbilden från tiden är Guttens beskrivning av hur han som liten pojken kunde ligga i den stora sommarvillans pojkrum med öppet fönster på kvällarna, lyssnande till de vuxnas glada fest på verandan. I bakgrunden kunde han då höra knattret från sjöbevakarnas maskingevär i jakten på förbudslagstidens spritsmugglare.
Skolan för Gutten betydde Läroverket för flickor och gossar ”Broban”. Även det en institution med starka band till familjen. Pappan Georg Wilhelm var tidigare elev och blev senare Brobans skolläkare. Farfars syster Anna var lärare. Vid vinterkrigets utbrott var Gutten 16 år gammal. Skolorna stängdes under krigshotet. Då tog sig Gutten till Borgå där det bodde släktingar till både mamma och pappa. Han anslöt sig som frivillig till den lokala luftspaningen. Vid samma tider gick han även med i skyddskåren.
I november 1939 ansågs läget ha lugnat sig så att skolorna återigen kunde inledda sitt arbete. Efter endast några skoldagar, mitt under en matematiklektion, gick luftlarmet och bombningarna av Helsingfors inleddes. Den följande vintern tjänade Gutten skyddskåren med olika bevakningsuppgifter och fick en gruppledarutbildning.
Efter vinterkrigets slut fortsatte skolan sommaren 1940. När studentexamen avklarats följande vår var det dags för militärtjänstgöring. Gutten hade tankar på en officersbana. Då han hörde om en möjlighet att få militärutbildningen i Tyskland väcktes hans intresse. Framgången i första världskriget för de i Tyskland utbildade finska jägarna i kombination med att familjens andra hemspråk var tyska bidrog till beslutet att söka in som frivillig i den finska SS-bataljonen. Våren 1941 bar det av med båt från Åbo till Danzig. Efter utbildning sändes den finska bataljonen till fronten vid Azovska sjön i östra Ukraina. I april 1943 fick han komma hem på permission till Finland. Den finska frivilligbataljonen upplöstes kort därefter. Militärutbildningen fortsatte nu med officerskurs nr 57 i Niinisalo. Från början av år 1944 tjänstgjorde Gutten som gruppchef i JR 52 vid Rukajärvi. Redan i det skedet inledde han läsandet för inträdesprovet till medicinska fakulteten vid Helsingfors Universitet.
1951 blev Gutten färdig läkare och inledde sin yrkeskarriär vid barnklinikens röntgenavdelning. Kort därefter fick han en fast tjänst som assistentläkare vid Helsingfors stads sjukhus, en arbetsgivare som han kom att vara trogen fram till sin pensionering 1986. Gutten var radiolog, d.v.s. specialläkare inom röntgendiagnostik. En vid den tiden i snabb utveckling stadd och till av nya teknologiska innovationer präglad gren av den medicinska vetenskapen. Efter flera år vid Maria sjukhus kom Gutten att få olika uppdrag att planera nya röntgenavdelningar i Helsingforsregionen och att leda upphandling av medicinsk apparatur och teknologi. På uppdrag av hälsovårdsverket ledde han som överläkare projekteringen av bl.a. den Östra polikliniken, senare Hertonäs sjukhus, den första sjukhusenheten i det på 1970-talet växande Östra Helsingfors. Vid sin pensionering verkade Gutten som sjukhusdirektör för Helsingfors stadssjukhus östra distrikt.
Gutten var genom åren aktiv i många sammanhang. Han var intresserad av samhälle, ekonomi och placeringsverksamhet. Detta kom att föra honom bl.a. till att bli styrelsemedlem i Läkarförbundet, styrelseordförande för Läkemedelsfabriken Medica, styrelseordförande för Eira sjukhus och skattmästare för Finska läkaresällskapet.
Gutten träffade sin livslånga kärlek Else-Maj Rautalin under studietiden på Nylands Nation där han var aktiv som klubbhövding och spelade trumpet i nationsorkestern. De gifte sig våren 1948 och det första av de tre barnen föddes följande år. Somrarna på Långön i Pellinge skärgård med den stora familjen, föräldrar, syskon, tanter, barn och syskonbarn, senare barnbarn följde Gutten genom hela hans liv. Han älskade träd och buskar, han odlade och vårdade. Han förstod att både människor i hans närhet och naturens växtlighet utvecklas bäst då man tillför lämpligt med näring, beskär lagom mycket och ser till att det runt omkring finns tillräckligt med utrymme att växa.

Dag Wallgren, son

--
Porträtt: Jaska Hänninen