Vasström, Eric

f. 27.3.1887
d. 14.11.1958

Den 14 november 1958 avled i Helsingfors vid sjuttio års ålder konstnären Eric Vasström. Hans under årtiondens intensiva scoutår hårt påfrestade, men som det föreföll bergfasta hälsa hade visserligen på sista tiden ingett en del bekymmer, men hans andliga vitalitet tycktes obrytbar och därför kom hans plötsliga uppbrott som ett oväntat och uppskakande bud för hans många vänner.

Eric Vasströms livsgärning omspände alltför mångskiftande områden för att på några rader kunna tecknas av en enda penna. Må det därför tillåtas mig att här rikta en mångårig väns tacksamma hyllning till en rik, harmonisk personlighet och en varmhjärtad, försynt männilika. 

Han föddes i Helsingfors den 27 november 1887, blev student 1907 efter att under de fyra föregående åren ha studerat vid Konstflitföreningens kvällskurser, genomgick Finska Konstföreningens ritskola 1907-09 och avlade teckningslärarexamen 1908. Efter flera studievistelser utomlands ledde en ung målares ekonomiska problem, förenade med ett levande intresse för ungdomen, till att han år 1917 blev teckningslärare vid Svenska Lyceum i Helsingfors, vars elever han i sällsynt grad kunde intressera ej blott för iakttagandets och återgivandets svåra konst, utan också för de mest olikartade yttringar av äldre och nyare bildkonst. Svenska Lyceets disciplar hörde under hans långa lärartid till de flitigaste besökarna av större konstutställningar i Helsingfors.

En social insats av verkligt betydande mått gjorde Vasström för scoutrörelsen i Finland. Under årtionden var han bl.a. kårchef i Helsingfors scoutkår Riddargossarna, chef för Finlands svenska scoutförbund och blev slutligen som ordförande i Centralutskottet för Finlands scouter rörelsens ledande gestalt. I alla dessa krävande värv gick han upp med hela sin entusiasm och energi, fylld av samma lyckokänsla som inför sitt eget konstnärliga skapande. 

Det var ingen tillfällighet som gjorde, att Eric Vasström blev en av de aktivaste medlemmarna och slutligen hedersledamot i Konstnärsklubben till Albert Edelfelts minne - eller att han vid sidan av makan Lolan haft hela förtjänsten av att Edelfelts förfallna atelje i Haiko i sista ögonblicket räddades och nu i återuppståndet skick jämte kringliggande marker som ett evärdeligt kulturreservat som gåva kunnat erbjudas Borgå stad. Ty Eric Vasström, själv ett barn av den edelfeltska erans konstnärliga, kulturella och patriotiska idealism, förkroppsligade som få andra inom vårt konstliv den djupt rotade ansvarskänsla inför det förgångnas levande traditioner, den självfallna ridderlighet och den personliga anspråkslöshet, förenade med en omutlig redbarhet såväl inför sin konst som i livets alla skiften - egenskaper, för vilka Edelfelts namn blivit en symbol.

Som personlighet var Eric Vasström helgjuten - som skapande konstnär måste han ständigt kämpa hårt med sina mångskiftande och ofta splittrande uppgifter och livsintressen. Det var sällan honom unnades den långvariga, koncentrerade arbetsro och »egoistiska» isolering, som är en av förutsättningarna för alla stora, konstnärliga eller vetenskapliga skapelser. Och likväl har han på alla områden av sin konstnärliga och även litterära verksamhet gjort insatser av bestående värde. Hans ofta mycket träffsäkert karakteriserade, realistiskt levande porträtt, hans redbara, tekniskt ej sällan mästerliga akvareller, hans fina teckningar och hans grafiska arbeten kommer alltid att bevara sin plats i vår konsthistoria. Det bästa självporträttet har han tecknat i sina egna böcker – en ljus, optimistisk och positiv värld av idéer och biografiska skisser, i vilken man aldrig finner ett negativt eller aggressivt tonfall. Han skrev gärna om sina vänner och medmänniskor - om det kunde ske i en bejakande anda. För det negativa hade han aldrig något intresse. Därmed har Eric Vasström karakteriserat sig själv och sitt innersta väsen. Och därför kännes hans bortgång så tung för hans vänner. 

Bertel Hintze