Enckell, Mikael

f. 2.9.1932
d. 14.11.2025

Mikael Enckell föddes i Helsingfors den 2 september 1932, som son till författaren och bildkonstnären Rabbe Enckell samt översättaren och litteraturkritikern Heidi Runeberg (senare Parland).

Mikael Enckell avlade medicine kandidatexamen år 1954 och medicine licentiatexamen år 1960 i Helsingfors. För att kunna utbilda sig till psykoanalytiker reste han till Sverige där han studerade under åren 1962–1967.

Vid sidan av studierna ägnade han sig åt att skriva filmkritik i Hufvudstadsbladet, och Enckells filmintresse kan man också ta del av i hans debutbok, essäsamlingen Det dolda motivet som bland annat handlade om de psykoanalytiska idéer och symboler som utnyttjades av filmskapare så som Antonioni, Bunuel, Bardem och Eisenstein. I boken ingår också en längre essä om Marcel Proust, en författare som kom att följa Enckell under hela hans liv och som han gång på gång återvände till i sina essäer.

Efter den litterära debuten år 1962 skrev Enckell närmare tjugo essäistiska verk där han kombinerade sin psykoanalytiska yrkeskunskap med sitt stora intresse för film, konst och litteratur. En central kärna i Mikael Enckells författarskap utgörs av den tredelade biografiska studien som han skrev om sin far och som består av verken Under beständighetens stjärna (1986) som handlar om faderns liv under perioden 1903–1937, - dess ljus lyse (1991) som tog vid år 1937 och slutade med år 1950, och avslutningsvis Öppningen i taket (1997) som skildrade faderns liv fram till dennes död år 1974.

”Varför skriver en son om sin far?” frågar sig Mikael Enckell i inledningen till Öppningen i taket. Svaren kan vara många och styckevisa, konstaterar Enckell, men den uttalade avsikten med att skriva en tredelad biografi över fadern var ett försök att ”rehabilitera” fadern och den finlandssvenska 20-talsmodernismen ”gentemot den oförståelse och aggressiva nedvärdering den utsattes för” – detta gällde framför allt Rabbe Enckell och Gunnar Björling. Verket blev ett av Mikael Enckells mest uppskattade verk.

När Mikael Enckell var åtta år gammal separerade föräldrarna och modern gifte om sig med familjens goda vän Oscar Parland. I boken Perspektiv från andra sidan skriver Mikael Enckell att kontakten till föräldrarna därefter i första hand inskränkte sig till de under kriget förlängda skolloven. Under skolterminerna var han och hans storasyster inkvarterade hos mormodern där han vantrivdes. I sina essäer återkommer Mikael Enckell ständigt till barnets upplevelse av utsatthet och känsla av övergivenhet samt frånvaron av en fadersgestalt under de formativa åren.

År 1988 var Mikael Enckell nominerad till Finlandiapriset för essäsamlingen Till saknadens lov där det övergripande temat kan sägas vara judendomen som andlig-religiös utgångspunkt för psykoanalysen – enligt Enckell handlar såväl judendomen som psykoanalysen om det frånvarandes roll i människans liv. i Själen som vägrade krympa – essäer i judiska ämnen säger Enckell att ett intensivt intresse för en kulturell tradition räknar bland sina drivfjädrar inte endast indignationen över lidna oförrätter och uthärdade motgångar. Minst lika viktigt är att tankelinjerna, åskådningssystemen och värderingshierarkierna förmår erbjuda adepten konfliktlösningsmodeller som förefaller berikande och hoppingivande i möten med de svårigheter han kämpar med eller fruktar för egen del.

Förutom att Mikael Enckell nominerades till Finlandiapriset år 1988, nominerades han till Runebergpriset år 1991 för biografin över fadern. År 1992 tilldelades han Tollanderska priset, år 1998 Svenska Akademiens Finlandspris och år 2009 Längmanska fondens Finlandspris.

Mikael Enckell gick ofta i frän polemik med samtidskulturens ytliga självbespegling. Han ställer krav på sina läsare, men den som öppnar sig för hans vindlande texter blir rikligen belönad.

Marit Lindqvist-Hägerfelth

Foto: S&S/ Cata Portin