Granberg, Jan

f. 22.4.1945
d. 15.10.2025

Mycket har skrivits om min äldre bror Jan Granberg efter hans bortgång den 15 oktober 2025. Jan var ju en välkänd radioröst och operakonnässör, aktiv och verksam in i det sista. Jag vill gärna komplettera med några ord om vår uppväxt.

I vårt barndomshem i Helsingfors på 1950-talet fanns en gammal 78-varvad skivspelare och en så kallad lerkaka med Jussi Björling som sjöng Du är min hela värld från Franz Lehars operett Leendets land. Där lades grunden för Jans operaintresse. Rätt snabbt skaffades en modernare skivspelare med njutbar ljudåtergivning.

Vi gick båda i Lärkan, Jan ståtade med idel berömliga vitsord i både språk och matematik. Han blev student med fem laudatur 1964. Vår rätt kända och omtalade finsklärare alias ”Tonttu” kläckte en oförglömlig devis: Granberg är bipolärt ambivalent.

År 1960 flyttade familjen Granberg till Paris för ett år, då vår far jobbade på Unesco. Jan och jag gick i en internationell skola avsedd för barn till FN-tjänstemän med undervisning på både franska och engelska.

Jan studerade matematik, han blev filosofie magister och arbetade bland annat som lärare i Algeriet. Fortsättningsvis var dock operamusik det Jan helst ägnade sig åt på fritiden, och snart blev musiken också hans yrke då han började skriva recensioner och hålla föredrag.

I slutet av 1960-talet började Jan arbeta på Rundradion, och kom med tiden att bli chef för musikredaktionen och sändningsledningen, det vill säga radiohallåorna. Hans anställda vittnar om att han var en mycket omtyckt chef och kollega, därtill en utmärkt pedagog – en förmåga han säkert ärvt av vår mor, som var lärare och sedermera skolråd. Han uppges ha haft en förmåga att korrigera och vägleda nya medarbetare på ett vänligt men bestämt sätt, som gjorde att ingen tog illa vid sig men genast lade hans lärdomar på minnet.

För lyssnarna blev Jan bekant som en trygg och oerhört kunnig radioröst. Med sitt belevade sätt och korrekta språk kunde han göra den mest utdragna sjörapport till njutbar lyssning. Jans allmänbildning och humor lyste igenom i allt han tog sig för.

Jan var inte bara beläst utan också berest, han hann besöka så gott som alla stora operahus i världen. Han hade också goda vänner världen över och kommunicerade flytande på franska, italienska, arabiska och turkiska.

För oss släktingar var ”Janko” en viktig och uppskattad familjemedlem. Hans plötsliga bortgång kom som en chock och vi saknar alla honom.

Fred Granberg, med assistans av Eva Frantz
kollega och vän

Jan Granberg erhöll SFV:s folkbildningspris tillsammans med Ann-Christine Schevelew år 2002. År 2007 tilldelades de båda Topeliuspriset – det finlandssvenska publicistpriset.