Ahlbäck, Olav

F. 28.3.1911

D. 14.9.1989

 

Professor Olav Ahlbäck (28.3.1911- 14.9.1989) var mångsidigt verksam i finländskt kultur- och samhällsliv. Han var född i Vasa och blev student från Vasa svenska lyceum 1929. Efter fil.kand.examen vid Abo Akademi 1934 tillträdde han tjänsten som dialektologisk amanuens vid det av Svenska litteratursällskapet grundade Folkkultursarkivet (som han gav namn åt) 1937. Tjänstgöringen där avbröts av kriget.

Han disputerade 1946 på avhandlingen Studier över substantivböjningen I Finlands svenska folkmål. Under slutet av fyrtiotalet skötte han under flera år på förordnande professuren i nordisk filologi vid Helsingfors universitet. Dess ordinarie innehavare blev han 1950 efter att ha speciminerat med ett arbete om Jöns Budde, ofta kallad Finlands förste författare. Han visade övertygande att Jöns Budde var österbottning med relationer till Laihela och Vörå. Under professorstiden skrev Ahlbäck bl.a. det faktarika arbetet Svenskan i Finland. Just 1950-talet var ett av de intensivaste och för en professor mest krävande årtiondena i Helsingfors universitets historia på grund av det snabbt stigandestudentantalet. Ahlbäck genomförde en linjedelning i sitt ämne med särskildakurser för modersmålsstuderande och svenskstuderande med finskt modersmål och lade stor vikt på de senares praktiska övningar. 

Olav Ahlbäcks största vetenskapliga minsats blev Ordbok över Finlands svenska folkmål. Från 1960 ägnade han sig helt åt detta projekt och han inte blott lade grunden för verket genom att i detalj utarbeta principerna för det utan skrev under ett kvarts sekel många tusen ordboksartiklar med en osedvanlig arbetsdisciplin och ett ständigt vaket intresse. Ordboksarbetetutfördes till största delen på gården Åminneborg i Malax, dit familjen flyttade 1964 och där han och hans maka Ragna stannade till hans död. Här skrev han också populärt hållna men vetenskapligt väl underbyggda översikter av bebyggelsenamnen I Närpes och Korsnäs, ingående i historiker över dessa kommuner, samt delar av Svenska Österbottens historia. Han intresserade sig varmt för sitt hemlandskaps historia och förhistoria som han självfallet betraktade i ett strikt vetenskapligt perspektiv. Han hade ingenting till övers för vissa amatörforskares vidlyftiga spekulationer i ämnet, och han blandade sig praktiskt taget aldrig i den sakligt betydelselösa debatt som med jämna mellanrum blommar upp i den österbottniska pressen. En reell insats av största betydelse blev Kvarkens båtmuseum i Malax som Ahlbäck tog initiativet till och ledde uppbyggnaden av.

Olav Ahlbäck hade många uppdrag I samhället öch dess kulturorganisationer, börjande med ordförandeskapet i ÅboAkademis studentkår 1935-36 och I Svensk Ungdom 1943-48. Han var medlem av SFP:s centralstyrelse 1945-55. I Svenska litteratursällskapets styrelse var han medlem 1950-81 och ordförande 1954-66. Han var ordförande i Svenska språkvårdsnämnden i Finland 1953-65, inspektor för Vasa Nation 1953-60, och efter återflyttningen till Österbotten preses för Svensk-Österbottniska samfundet 1967-87 samt ordförande i Svenska Österbottens högskoleförening 1968-74. Han kallades till medlem av lärda samfund och akademier i Finland och Sverige och hedrades på olika sätt av organisationer som han verkat i. 

Genom sin lärdom och sin kritiska skärpa kunde Ahlbäck ge sina elever värdefull handledning. De som publicerade arbeten i Studier i nordisk filologi , vars redaktör han var 1966-82, hade i honom en skarpsyntgranskare. När han uttalade sig i debatter var inläggen genomtänkta och det var inte lätt att hävda en annan mening gentemot dem. Den auktoritet Olav Ahlbäckägde kunde lägga ett respektfullt avstånd mellan honom och medmänniskorna men den kändes också som en trygghet I hans krets. 

 

LARS HULDEN