Den 12 maj 1991 avled Vörå folkhögskolasförra husmor, Signe Elise Ahlqvist, på kretssjukhuset i Borgå. Hon jordfästes den 29 maj i Näse begravningskapell av domprosten Lars Schmidt. En folkhögskolepok har gått i graven.
Signe Ahlqvist satte människan I centrum, vilket kan låta som en vacker humanistisk fras. Om man säger att hon satte eleven i centrum låter det strax mera oroväckande.
Hon satte eleven i centrum och blev därigenom centralgestalten kring vilken eleverna flockades. Hon var deras idol och förebild.
Någon kan kanske misstänka att detta var lättköpt popularitet. Lättköpt var den inte. Knappast heller eftersträvad.
På sina håll ansågs hon alltför dominerade. Att hon var dominerande må icke bestridas, men vi hamnar här in i en paradox. Hennes styrka låg inte i att utfärda befallningar och direktiv, utan i att lyssna. Såsom lyssnerska var hon unik - en mästare i alla kategorier. Jag vet mig inte under ett långt liv ha mött någon som vore hennes vederlike. Hon lyssnade och lade det sagda i sitt hjärta, men inte för att begrava det där. Där låg det och värkte moch mognade under nattens tystasömnlösa timmar. Och när hon sedan tog saken till tals märkte eleverna tillsin förvåning att de kanske för första gången i sitt liv mött en människa, som lyssnat till dem och som ställt sig mpå deras våglängd. Hon avfärdade ingen , vare sig hög eller låg.
Hennes styrka och svaghet låg i ett självförbrännande hundraprocentigt engagemang. Den totala inlevelsen I aspekter av skolans liv kunde understundom uppfattas som en identifikation intill sammanblandning. Att de tu - Vörå folkhögskola och hon - var ett.
Signe Ahlqvist delade den dåvarandestatsministern K-A Fagerholms åsikt att det blir folk av dem som genomgått folkhögskola. Den gamla grundtvigianska tanken att folkhögskolan skall vara "hemmet vid vägen" var för henne inte en festtalsfras utan en verklighet att leva upp till .Tydligare sagt: folkhögskolan skulle inte vara något kurshotell eller en hamburgerbar m ett hem där man mottogs som ärad gäst - dit man gärna återvände - och där man tog seden dit man kom. Vörå folkhögskola varoch är inrymd i den gamla, anrika Holms herrgård. Signe Ahlqvist var en husmor och värdinna som för tanken till Selma Lagerlöfs Gösta Berlings saga och majorskan på Ekeby. Hennes taffel var närmast kunglig; hon residerade vid den ena kortändan av ett långt, av bländvita borddukar täckt och med blommor dekorerat bord.
Vid den andra kortändan satt rektor. Ingen grep gaffel eller kniv förrän värdinnan gjort det, och "köksgruppens" flickor svävade omkring väl vetande från vilken sida mat och dryck skulle serveras.
Inom socialgrupp I i Helsingfors har man med bestörtning märkt att det kan vara litet si och så med etikett och god ton, bordsskick och konversation på gentlemannanivå. Åtgärder för att på gamla dagar bättra det som fordom brast har vidtagits. Det märks att vederbörande inte gått i Signe Ahlqvists skola och lärt sig hur man uppträder i möblerade rum.
Någon kan tro att detta var preusseri. Det är i så fall fel. Enligt Signe Ahlqvist skulle det vila någonting festligt över bordets gemenskap. Det glammades och skämtades vid det bord där hon förde spiran. Den glada, impulsiva Signe Ahlqvist var en herrgårdsfröken av värld med omvittnad kultur; det var hon som gjorde festen till fest.
O forna tiders folkhögskolhusmödrar!
Hon var den stora lyssnerskan som inte bara lyssnade till slumrande toner fjärran ur tiden, jubel och kvalsång från hänsovnas strid. Hon levde i nuet med blicken mot framtiden. Hennes engagemang för Norrvalla-gården och Norvallalinjen - som sedermera har blivit skolans huvudlinje och pedagogiska ryggrad - ansågs på sina håll alltför självsvåldigt, ja rent av opassande. Sådan var hon, Signe Elise Ahlqvist, en legend långt utanför skolans väggar under sin husmorstid, oförliknelig och mången vilsen elev som för första gången under en längre tid vistades i en ny gemenskap långt borta från sitt hem fann i henne, som påbörjat sin folkhögskolgärning i ett otidsenligt 1920-tal, inte bara en skolhusmor utan en mor.
Hon sörjs av bland annat ett fyrtiotal elevkullar.
På den blomstergärd som hennes skola nedlade vid hennes bår lästes: Vörå folkhögskola hedrar Signe Ahlqvist för en livslång, fullödig folkhögskolgärning.
GOTIFRID SIREN