Anderson, Amos

f. 3.9.1878
d.  2.41961

Bergsrådet, fil.dr Amos Anderson avled påsksöndagen den 2 april 1961 på Söderlångvik gård i Dragsfjärd på Kimito-ön. Han var född den 3 september 1878 i Brokärr i Kimito. Utgången från ett bondehem bevarade han livet igenom en st ark känsla för sin barndoms miLjö. I tanke, ord och gärning höll han alltid fast vid hembygden och intresserade sig aktivt för dess andliga, materiella ocih sociala förkovran. Till Kimito återvände han alltid gärna och sina sista år tillbragte han mestadels där. Invid Kimito kyrka har han också funnit sitt sista vilorum.

Men Amos Andersons aktiva liv förde honom vida utanför hembygdens gränser. Han genomgick svenska handelsinstitutet i Åbo och studerade därefter under ett par år i detta sekels början nationalekonomi och försäkringsteknik i Göttingen och London. Efter en tids verksamhet som försäkringsman i Åbo flyttade han över till Helsingfors, i vars ekonomiska liv han relativt snart skulle komma att inta en betydelsefull plats.

Han intresserade sig tidigt för den ekonomiska publicistiken. År 1905 grundade han Försäkrings tidskrift för Finland och följande år tidskriften Mercator, vars utgivare han var under fyra årtionden. Som förläggare och utgivare av en rad tidskrifter, bland dem Finsk Tidskrift, främjade han aktivt tidskriftspublicistiken i vårt land. Därigenom kom han snart in också på tidningsväsendets område. Åren 1907-1908 skötte han propaganda ach ackvisition för Axel Lilles tidning Nya Pressen. År 1911 grundade han Dagens Tidning, som under sin korta livstid gjorde en inte obetydlig journalistisk insats.

Erfarenheterna från Dagens Tidning blev honom till nytta, då han på 1920-talet successivt övertog Hufvudstadsbladet både som förläggare och chefredaktör. Under hans ledning utvecklades detta organ till en ledande rikstidning. Till företaget anknöts också eftermiddagstidningen Svenska Pressen (nuvarande Nya Pressen). I tidningsutgivarorganisationerna spelade Amos Anderson under en lång följd av år en samlande och central roll.

Tack vare publicistiken kom han i kontakt med tryckeribranschen. År 1909 grundade han Mercators tryckeri, som blev upphovet till en storartad ekonomisk byggnad, vilken under hans framsynta ledning snabbt växte upp. Med Oy Tilgmann Ab som stomme omspänner den sedan länge en grafisk storindustri, men därtill hör också utom de redan nämnda tidningsföretagen även andra industrier, fastigheter och jorddomäner.

För den högsta förvaltningen av allt detta instiftade han i mitten av 1940-talet föreningen Konstsamfundet r.f., vars uppgift är att efter hans bortgång upprätthålla kontinuiteten. För det politiska livet intresserade sig Amos Andersson särskilt aktivt på 1920-talet, då han under två mandatperioder representerade Åboland i riksdagen. Som elektor deltog han i presidentvalen 1937, 1940 och 1943. Hans politiska insatser utmärktes av självständiga ståndpunkter och realistisk vidsynthet, som ofta ledde till konflikter och meningsbrytningar, men i det långa loppet hävdade sitt berättigande. Å andra sidan strävade han ständigt både som publicist och som politiker att utjämna motsättningar och skapa betingelser för nydaning.

Särskilt betydelsefull var Amos Andersons insats på det kulturpolitiska planet. Med sin utpräglade begåvning för ekonomisk verksamhet förenade han en sällsynt stark ideell kulturvilja som tog sig uttryck i otaliga aktiva insatser på konstens, musikens, teaterns, litteraturens, vetenskapens och kulturhistoriens fält. Han uppträdde själv som teaterförfattare och regissör samt utövade en tungt vägande verksamhet till förmån för teaterlivet i vårt land. Till hans skötebarn hörde Svenska teatern i Helsingfors som tack vare honom i mitten av 1930-talet kunde genomföra en grundlig ombyggnad och modernisering. Av väsentlig kulturhistorisk och allmän betydelse var de stora kyrkorestaureringar, som han inspirerade till och gav frikostigt stöd. H ans intresse för ungdomens utbildning och för den vetenskapliga verksamheten fick bl.a. utryck i hans aktiva medverkan i Åbo akademis ekonomiska ledning. Ett särskilt rum intar Finlands institut i Rom som han tog initiativ till. Tack vare honom kunde den av honom år 1938 grundade stiftelsen lnstitutum Romanum Finlandiae år 1950 i Rom förvärva Villa Lante, en vacker renässansbyggnad som efter en genomgripande restaurering förvandlades till en representativ och funktionell institutsbyggnad.

Amos Anderson hade ett utpräglat sinne för de kulturella traditionernas värde som uppbyggande och sammanhållande kraft. Djupare än kanske någon annan det praktiska livets man i samtidens Finland såg han det oslitliga sambandet mellan materiell och andlig kultur. I hela sin långa livsgärning arbetade han för att förena dessa tillsynes skilda livssfärer. Han gjorde det i den orubbliga övertyglesen att där den ena försummades, där led också den andra ohjälpligt avbräck. Den förmögenhet han genom sin ekonomiska verksamhet skapade, gjorde det möjligt för honom att i praktiken omsätta denna grundläggande ide. Han blev en av Finlands förnämsta kulturmecenater och gav verksamt stöd åt arbetet på många olika delar av den andliga odlingens fält.

Torsten Steinby