F. 2.10.1923
D. 10.10.1993
Borgmästare Karl-Erik (Kea) Anderson i Gamlakarleby avled oväntat den 10 oktober 1993.
Dödsbudet kom som en chock för Keas familj och alla hans många vänner. Nyss hade han firat sin 70-årsdag (han var född den 2 oktober 1923), sprudlande av liv och vitalitet. Men alla de, som den dagen vallfärdade till Keas hem för att bringa samhällsbyggaren, sångarbrodern och idrottskamraten sin hyllning, kan trösta sig med att Kea fick gå bort på ett värdigt sätt: han fick dö "fullt frisk" . ..
Kea Anderson studerade juridik I Helsingfors efter krigsåren. Sin juridiska karriär inledde han som advokatbiträde vid Grels Teirs advokatbyrå I Gamlakarleby, senare hans egen rörelse. 1963 blev han utnämnd till borgmästare i hemstaden, ett värv som han innehade till pensioneringen 1987.
Redan tidigt togs Keas krafter i anspråk i samhälleliga uppgifter. Han invaldesförsta gången i stadsfullmäktige 1954. Under åren hann han fungera som fullmäktiges ordförande och viceordförande samt som medlem av stadsstyrelsen.
Kea Andersson var utrustad med många talanger och rika gåvor, varav intresset för manskörssång och för idrott stod högst på listan. I Gamlakarleby manskör sjöng han andra bas och svingade dessutom ordförandeklubban I tjugo år. Han tillhörde under många årstyrelsen för Finlands svenska manssångarförbund, en tid som viceordförande.
I ungdomen var Kea aktiv idrottare och en lovande sprinter. Administrativa uppgifter fångade honom så småningom, främst inom GIF. Mest känd för den stora allmänheten är han som mångårig speaker i samband med de årligen återkommande Gamlakarleby-spelen.
Kea Anderson var en tvättäkta finlandssvensk, nog så viktigt när man är bosatt i en av Svenskfinlands utposter. Otaliga organisationer och sammanslutningar kunde räkna med hans insats för hemstaden, hans kära Gamlakarleby, vars namn han med sorg och vrede såg försvinna när staden gick samman med landskommunen Karleby. Den senaste tidens återupplivade diskussion om en eventuell come-back för det gamla stadsnamnet skulle ha glatt Kea.
Även som person var Kea Anderson en förnämlig representant för sin hemtrakt, där den speciella Coccola-humom är så framträdande. Kea var en gudabenådad talare, som i alla sammanhang kunde tolka känslor och stämningar I ord, ofta helt improviserat. I sådana sammanhang hade han ett utomordentligt stöd av sitt goda minne för historier, där han alltid kunde plocka fram det lämpliga guldkomet.
ANITA SVENSSON