Andersson, Edward

f. 31.12.1933
d. 14.6.2012

Professor emeritus Edward Andersson avled 14.6. 2012 i en ålder av 78 år. Andersson föddes 31.12 1933 som den äldsta i en brödraskara på tre. Hans far var sjöfartsråd med utbildning som både sjökapten och jurist. Hans mor tillhörde släkten Granit, som är känd för sin klassiska bildning och sina vetenskapliga insatser. Andersson gifte sig 1957 med medikalgymnasten Gunnel Westerlund. De har tre framgångsrika barn och sju barnbarn. Familjen och det stöd han hade av sin hustru betydde mycket för honom både personligt och professionellt.

Med hänsyn till allt det Andersson hann med av forskning, undervisning och olika slag av större och mindre uppdrag kunde man förledas tro att han inte ägnade sig åt annat. Men det är fel. Med den effektivitet och energi som var så utmärkande för honom hade han tid för förutom familjen, vänner, tennis, segling, skidåkning, resor, svampplockning, fiske, trädgårdsskötsel och mycket annat. En rättvisande beskrivning av omfattningen av Anderssons professionella livsverk kan knappast någon utomstående ge. Detta beror dels på att han hade så många järn i elden på så många olika håll, dels på att han avhöll sig från att göra väsen av det han sysslade med, dels också på att han föreföll nästan helt befriad från egenskaperna lättja och personlig fåfänga. Andersson inledde sina studier i juridik vid Helsingfors universitet 1951 som 17-åring och avlade jur.kand. examen 1954 och jur.lic. examen 1955. Juris doktorsgraden vann han 1963. Samma år övertog han skötseln av den svenskspråkiga professuren i offentlig rätt vid Helsingfors universitet. Som ordinarie innehavare av professuren skötte han den från 1965 till pensioneringen 1998. Förutom de redan antydda egenskaperna bidrog Anderssons fenomenala minne till den exceptionellt snabba och framgångsrika karriären.

Inom ramen för sin professur, som omfattade finansrätten, förvaltningsrätten och statsrätten, ägnade sig Andersson särskilt åt finansrätten och den direkta beskattningen. Inom detta område var han tillsammans med sin elev, kollega och vän professor Kari S. Tikka landets ledande expert under flera decennier. Han var ett mycket stort namn på området också i övriga Norden, där han ofta anlitades som sakkunnig i tillsättningsärenden, opponent vid doktorsdisputationer och i andra expertuppdrag. Han var en av initiativtagarna till och under flera år ordförande för Nordiska skattevetenskapliga forskningsrådet, som har haft en stor betydelse för utvecklingen på skatterättens område och kontakten mellan skattevetarna i de nordiska länderna. Också inom International Fiscal Association var han en aktiv och uppskattad expert. Anderssons produktion på skatterättens område är mycket stor och omfattar allt från vetenskapliga mono­grafier och artiklar till handböcker, läroböcker, rättsfallskommentarer och skattepolitiska utredningar. Under några decennier kom läromedlen och handböckerna i skatterätt att domineras av Anderssons böcker. Som akademisk lärare undervisade han svenskspråkiga juris studerande och andra i finansrätt i nästan 40 år och det gjorde han med den största samvetsgrannhet. Knappast någonsin inställde han föreläsningar eller mottagningar och han var noga med att hålla en hög nivå på sin undervisning. Andersson drogs också in i universitetsförvaltningen. Bl. a. var han prorektor för Helsingfors universitet i 12 år, ordförande för drätselnämnden, institutionsprefekt och styrelseledamot i Universitetsapoteket. Han deltog dessutom i otaliga utredningar inom universitetsvärlden och gjorde stora insatser för att utveckla den finlandssvenska högskolesektorn. Anderssons engagemang för den högre utbildningen kom till ett konkret uttryck i samband med pensioneringen då han donerade 1,7 miljoner euro till universitetet för att trygga den svenskspråkiga undervisningen vid juridiska fakulteten. Anderssons insats vid beredningen av skattelagar och skattepolitiska riktlinjer var under årtionden betydande. Han var också sakkunnig i skattemål och bedrev i det tysta en inte obetydlig verksamhet pro bono i fall där enskilda skattskyldiga hade råkat illa ut. För att ytterligare belysa Anderssons professionella mångsidighet kan nämnas att han bl.a. var styrelseordförande i Föreningen Konstsamfundet, Sigrid Juselius stiftelse, Ella och Georg Ehrnrooths stiftelse och Skattebetalarnas centralförbund, styrelsemedlem i Nokia, Nordea och Livförsäkringsbolaget Suomi samt styrelseordförande i Oy Aga Ab.

Han var också talman i Svenska Finlands Folkting, medlem av stadsstyrelsen och därefter stadsfullmäktiges ordförande ävensom, vid behov, stadsdirektörens sommarvikarie i Grankulla samt ordförande i Huvudstadsregionens samarbetsdelegation. Förteckningen kunde göras avsevärt mycket längre, men räcker kanske för att visa att Andersson vid sidan av familjen och sina akademiska uppdrag också var djupt engagerad i ideell verksamhet, förvaltning, näringsliv och politik. Uppdragen var i regel långvariga och Anderssons insats såväl vad gäller nedlagt arbete som uppnådda resultat betydande, ofta ännu mera betydande än vad utomstående kunde ana. Man kunde kanske tro att han fikade efter förtroendeuppdrag och trivdes på möten. Men det är inte riktigt. Det var hans kunskaper, rättrådighet, ansvarsmedvetenhet och beredskap att arbeta för det han åtagit sig och trodde på som gav honom uppdragen, och kunde han påverka mötenas längd, vilket han ofta kunde, var mötena korta och påtagligt resultatinriktade. Såsom erkänsla för sina vetenskapliga insatser blev Andersson promoverad till hedersdoktor i Stockholm och Göteborg samt tilldelades det Hallbergska priset och Juristförbundets Ståhlbergpris. Han var kommendör av första klass av Finlands Lejons Orden och hedersmedlem i Juridiska föreningen i Finland och i Finska Vetenskaps-Societeten. Vi är många som delar familjens sorg över Edward Anderssons bortgång.

Olof Olsson
elev och vän