F. 11.6.1902
D. 10.5.1991
Fil.dr h.c. Arne Walfrid Appelgren , under 25 år intendent för Österbottens museum i Vasa, avled den 10 maj 1991 I Åbo. Han var född den 11 juni 1902.
Arne Appelgren var genuin åbolänning, men redan under sin studietid vid Åbo Akademi under prof. Gabriel Nikander hade han upptäckt Österbotten. Genom aktivt deltagande i fältarbetet kom han I nära kontakt med det på folkkultur så rika landskapet. Han deltog bl.a. i en omfattande inventering av möbler och träsnideri åren 1927-28. Hans romantiska intresse för folkkulturens estetiska aspekter fick här slå ut i blom.
Sitt första uppdrag för museet i Vasa fick Arne Appelgren av dr Karl Hedman att ordna samlingarna inför invigningen 1929. Som amanuens vid Österbottensmuseum verkade han ett år 1932. Åren 1933-34 tjänstgjorde han vid Nationalmuseum, först som amanuens, sedan som intendent. På 30-talet utförde han ocksåett omfattande konsulentarbete för en rad museer, vilka behövde hjälp för att förverkligagoda initiativ.
Då Arne Appelgren tillträdde 1944 som intendent för Österbottens museum och dess Hedmanska samlingar var han en av de första på en sådan post utanför Helsingfors. Då han pensionerades 1969 kunde han lämna över till sin efterträdare betydligt utökade samlingar som ett resultat av oförtröttligt finkammande avden österbottniska bygden. Han hade en förmåga att spåra upp österbottniska klenoder också utanför landskapets gränser. De totala samlingarna växte under hans tid från ca 14.900 föremål till omkring 26 .200.
Då han blickade tillbaka på de 25 åren kom han ihåg den tämligen orörda rikedom på genuina föremål som fanns i gårdarna på 20-talet. "Då borde man ha varit i farten". Han fick kämpa både mot befolkningens oförståelse för det kulturhistoriska värdet i deras bruks- och festföremål och mot konkurrensen från de kommersiella uppköparna söderifrån. Då pengarna inte räckte till utvecklade han ett effektivt bytessystem. Med en Savolaxrya ur lagret bytte han till sig en värdefull och traditionsbärande rya från Pörtom.
Också museets erkänt högklassiga samling av äldre inhemsk konst förkovrades under de här åren, varvid han erhöll hjälp och stöd av Bertel Hintze.
Arne Appelgren var mycket anspråkslös till sitt väsen. Kännetecknande var att han hellre ville diskutera museet och samlingarna än sin egen person . Detta kom till uttryck varje gång han skulle intervjuas. Genom att han så fullödigt engagerade sig att komplettera samlingarna utvecklade han också ett mycket personligt förhållande till föremålen. Han kunde livfullt och i detalj berätta om deras bakgrund och öden, om hur han t.ex. själv sovit under vepor och fällar under sina uppköpsfärder.
Österbottens museum utvecklades också till en levande institution med talrika särutställningar och blev därmed något av en föregångare i landet. Trängseln blev kännbar och en tillbyggnad nödvändig. Invigningen av den nya utställningsflygeln blev slutvinjetten på Arne Appelgrens 25 år vid museet .
Han fick också erkänsla för sin insats för den österbottniska kulturhistorien och som sällsynt kunnig och hängiven museiman genom att promoveras till hedersdoktor vid Helsingfors universitet i maj 1977. Det var han väl värd. Han var filosofiekandidaten som gick så fullständigt upp i sitt museum att han aldrig hann skriva den doktorsavhandling han mer än väl hade haft stoff för.
CATHARINA SPÅRE