Barkar, Bengt Vilhelm Johannes

f. 14.2.1941
d. 10.10.2017

Bengt Barkar var en person med många intressen. Som bondpojke i Pedersöre var det tänkt att han skulle fortsätta i föräldrarnas fotspår och därför utbildade han sig till agrolog. Men tiderna hade förändrats och någon bonde blev han inte. I stället blev han verksamhetsledare för Svenska Österbottens 4H-distrikt. Det var ett arbete som han stortrivdes med. Det är många som minns honom från 1970- och 1980-talet när han besökte de olika 4H-klubbarna runt om i landskapet. Det finns inte en skola eller en by eller knappt ens en gårdsgrupp som inte han har besökt. Han sa en gång, att på den tiden var Riksåttan nästan som hans andra hem.

Bengt hann också med annat. I sju år var han timlärare i Sursik skola i Pedersöre, där han undervisade i årskurserna 7-9 i bl.a. i geografi, biologi och i olika jordbruksämnen. Fortfarande träffar man på mogna män som berättar, att det var Bengt som lärde dem att slå med lie. Som ledare för 4H-verksamheten skrev han ett tjugotal olika studiematerial för vintrarnas verksamhet. I hans hand passade pennan lika bra som lien.

Han skrev också historiker: både Esse lantmannagilles 100-års historik, men också en 80 års historik över 4H-verksamheten i Esse, Pedersöre och Purmo. Han medverkade med artiklar i olika hembygdsböcker och i dagstidningarnas julbilagor.

Bengt var också verksam inom olika ideella organisationer. I drygt 20 år var han ordförande för Esse lantmannagille. Han var sekreterare och senare också viceordförande för Österbottens agrologklubb och styrelsemedlem och kassör för Agrologernas förening. Han var ledamot i styrelsen för Österbottens Svenska Lantbrukssällskap och ledamot i styrelsen för Svenska Lantbrukssällskapens Förbund samt medlem i flera andra ideella föreningar.

Under en södernresa fick han idén till att ge ut en österbottnisk salladsbok. Det blev samtidigt en tävling, där olika personer fick lämna in sina bidrag. Boken blev en succé och översattes också till finska. Senare blev det flera liknande receptböcker i samarbete med Österbottens Svenska Lantbrukssällskap. I dessa receptböcker var huvudingredienserna alltid hämtade från sådant som producerades i lantbruket, som t.ex. mjölk, ägg och potatis. Bengt intresserade sig mycket för olika slag av växter men främst för sådana som människan hade nytta av. Speciellt var det äppelträd som blev riktiga samlarobjekt. På tomten till vårt egnahemshus i Esse planterade han ett 20-tal olika äppelsorter och han följde noga med hur dessa klarade sig mot sjukdomar, frost och skadeinsekter. På hösten blev det ibland ett stort problem när träden dignade av frukter. Det blev omöjligt att ta tillvara hela den digra skörden, även om han nog försökte. Örter och matsvampar var ett annat av hans intresseområden. Han utbildade sig till örtkonsulent och höll ett flertal kurser, där deltagarna bl.a. också fick lära sig att göra te av olika örter. Tillsammans med mig, hans hustru, företog vi varje höst många och långa svampexkursioner. Bengt var fenomenal på att hitta läckra matsvampar, även när vi vistades i okända skogar. När jag höll mina svampkurser med tillhörande svamputställningar och det saknades någon svampart, var det bara att be Bengt att hämta den saknade svampen. Han visste var han skulle leta.

Musiken var också ett av hans stora intressen. Efter arbetsdagens slut satte han sig ofta framför pianot för att spela och kanske för att hitta på nya melodier som han också skrev texter till. Ibland var visorna tillägnade mig eller till något av våra barn och under senare år våra barnbarn. Det var enkla men finurliga texter som barnbarnen lätt kunde lära sig. Han skrev också en julsång, som vi i många år sjöng på skolans julfest i Bäckby, där jag var lärare. Förutom piano spelade han gitarr och trumpet. Många tidigare 4H-medlemmar kommer ihåg somrarnas 4H-läger där kvällarna alltid avslutades med lägerbål. Då tog Bengt fram sin gitarr och till hans ackompanjemang sjöng deltagarna olika visor. Allra sist blev det aftontapto som Bengt blåste på sin trumpet.

En av de bästa tiderna i hans liv var i början på 2000-talet, när han skrevs in i Helsingfors Universitets Agrikultur-forstvetenskapliga fakultet för att i mogen ålder ta en agronomie- och forstmagisterexamen och bli agronom. Efter några år kunde han också ta sin examen. Han stortrivdes i den akademiska miljön, men kom ändå hem till varje veckoslut. Under den studietiden blev det åtskilliga tågresor mellan Helsingfors och Bennäs. I Helsingfors nöjde han sig inte med att enbart delta i de föreläsningar som hörde till hans studier, utan han deltog också i olika språkkurser och i en mängd historiska föreläsningar. Under en period av studietiden fungerade han också som guide och föreläsare i universitetets olika växthus i Kajsaniemi. När han sedan tog sin examen var hans studiepoänger långt över det som fordrades för hans examen.

De sista åren av hans liv förmörkades av Parkinsons sjukdom som drabbade honom och som gjorde att rörligheten avtog efterhand. Han somnade in den 10 oktober 2017 omgiven av sin familj.

Tora Barkar