Bergman, Roger

Pensionerade lektorn vid Gymnasiet Lärkan, fil. mag. Mathias Roger Samuel Bergman avled vid 86 års ålder den 20 augusti 2012. Han var av sjöfararsläkt, föregången av en rad sjökaptener med rötter i Houtskär, dit deras sentida ättlingar Roger och hans efterkommande också ofta återvände.
Nya svenska läroverket (sedermera Gymnasiet Lärkan) dominerar Roger Bergmans liv. Han blev student år 1944; studentklassen träffades regelbundet och kallade sig efter sin klassföreståndare Måns Schjerfbeck “44:ans Måssar”. Hans sociala kompetens togs genast i anspråk av hans gamla skola, genom att han var dess första skolkurator i 6 år, 1946–1951.
Bergman blev filosofie magister 1954. Hans framtida yrke var lärarens, ett val motiverat av hans pedagogiska begåvning och inspirerat av hans erfarenheter från skoltiden i Nya svenska läroverket, som leddes av Eric Bargum, prototypen för en perfekt skolledare och lärare.
Efter att ha varit lärare i historia och svenska i Grankulla samskola 1954–1969 blev han år 1969 lektor i modersmålet i Nya svenska läroverket, och fortsatte där även efter omorganiseringen till Gymnasiet Lärkan, ända till pensioneringen 1989. Valet av arbetsplats var viktigt, och han ville gärna fullborda sin lärarbana i sin gamla skola. Roger var den personifierade lärkan, och han förde ständigt skolans talan också utanför arbetet och efter persioneringen. Han var ordförande i Kamratförbundet Lärkorna 1975–77, och var aktiv i den förening, “Sällskapet Smågossarna”, som grundades efter skolans kommunalisering..
Roger hade många särintressen, och som viktiga delar av hans liv framstod skärgård och segling, klassisk musik och svensk litteratur. Han var en vitter man, med vilken det var ett nöje att diskutera vad som helst – musik, teater, segling, historia, arkitektur, dagspolitik – ofta med en humoristisk vinkling riktad mot obildning och dryghet i dagens debatt.
Han hade ingen dator och det han skrev var genomtänkt och läsvärt – företaget Algols 100-årspublikation, talrika artiklar i Frisk Bris, privata minnesanteckningar och många långa personliga brev präglades av hans sakkunskap, humanism och humanitet. En pärla är hans artikel i Lärkans 125-årsskrift (som Roger redigerade) om skollivet på Mikaelsgatan 25, en lärdomshistorisk essä som är skönlitteratur i ordets bästa bemärkelse och tål att läsas också av dem som gått i andra skolor.
Roger Bergman och Ingeborg Paulig gifte sig 1952. De hade samma syn på livets väsentligheter och det som ger tillvaron glädje. Tillsammans fostrade de 4 barn, och Roger blev med åren hövding över en stor skara ättlingar. Familjens fritidsbostad i Kopplorna var länge bas för friluftsliv och utflykter till sjöss. Senare förvärvade Ingeborg och Roger ön Getskär i Houtskär, som utvecklades och uppodlades med sakkunskap och kärlek.
Upplevelser under segel i skärgården dominerade under många somrar Rogers och familjens liv. Det började med spriseglaren Nissos i den tidiga ungdomen, och fortsatte med spetsgattaren Siduri, som under många år var centrum i Rogers och familjens liv till sjöss, och kulminerade med Shipman-kryssaren Melanitta. Helsingfors musikliv hade i paret Bergman en intresserad och ytterst sakkunnig publik, och viktiga konserter missades sällan. Roger Bergmans personliga anteckningar bevaras i Svenska litteratursällskapets arkiv, och ger en god sammanfattning av händelser i världen, Finland och familjen Bergman under tre kvarts sekel.
Roger Bergmans sällsynt rika liv på vår jord är slut. Vi som är kvar fortsätter samvaron med honom genom våra minnens spegel.

Peter Wahlberg