Bexar, Heimer

f. 23.10.1922
d. 21.10.1999

Morgonnatten den 21 oktober 1999 avled på sjukhus i Jakobstad, pensionerade skolföreståndaren, director musices Heimer Bexar (f. 23.10.1922) efter en längre sjukdomstid. Från den natursköna gårdsgruppen Kåvas i Terjärv, studieåren i Nykarleby och några vandringsår i olika skolformer blev Pedersöre hans hemort, sedan 1955 i Kållby.
Han blev som så många lärare i tiden efter krigsåren engagerad i folkbildningsarbetet och i det kommunala systemet. Bexar var i sitt skolarbete stramt plikttrogen, en egenskap som har präglat även hans insatser i byn, bygden och landsdelen.

Redan under studieåren såg Heimer Bexar den väg han skulle gå. Musiken blev hans uppdrag och hans bidrag till Pedersörebygdens musikliv. På det området visade han en övertygande mångsidighet som särskilt genom hans tonsättningar kommer att bevaras som ett värdefullt tillskott till den finlandssvenska musikkulturen.
Sångens Vänner, Vestersundsby Sångkör, Kållby manskör och koralkör, Jakobstads Sångarbröder har fått ha Bexar som ”sjungande och spelande” medlem, kamrat och vän. Även till nejdens kyrkokörer har Bexar kommit, vanligen till orgelbänken, när större verk sakral musik tagits upp. I Pedersöre Kyrkoorkester, Pedersörebygdens instrumentalgrupper och i Jakobstads Orkester, med svårspelande oboen, har han med ansvarskänsla medverkat.

Heimer Bexars insats som tonsättare är betydande och fascinerande. Han har praktiskt taget helt ägnat sig åt körmusiken, som genom honom fått viktiga icke-regionala tillskott, omkring 50 verk, kanske långt fler eftersom han inte visade arbeten som hans stränga självkritik inte godkände.

Hjalmar Krokfors, Viola Renvall och Jacob Tegengren hörde till hans favoriter bland de finlandssvenska diktarna. Bland Bexars körverk är texter av Bo Bergman, Nils Ferlin och Pär Lagerkvist framträdande. Det finns en klassisk karaktär i hans melodispråk och en distinkt säkerhet i hans harmonigestaltning. Hösten 1999 arbetade Konservatoriets ”övningskör” med Heimers tonsättning av Hjalmar Krokfors’ För den vilsne en bro. De två inledningsraderna i den dikten kan befästa vår bild av Heimer Bexar:

”Så är det ej annat att ty sej till / i mörkret än bergfast tro”.

I barndomshemmet i Kåvas tog Heimers far fiolen från väggen och spelade in kvällen. Heimer log ömt när han greppade faderns instrument som i hemmet i Kållby hade hedersplats invid den orgel som han inte behöver mera för sina nya sånger.

OLE JAKOBSSON

--

Heimer Bexar tilldelades SFV:s folkbildningsmedalj 1975.