F. 9.2.1918
D. 10.10.2002
Lantbruksrådet Nils Gustaf Borgström, född den 9.2.1918, avled i Helsingfors den 10.10.2002. Efter att ha avlagt studentexamen vid Nya svenska läroverket 1935 föll det sig naturligt att ”Bosse” påbörjade studier vid Helsingfors universitets agronomie- och forstvetenskapliga fakultet. Både hans far och farfar var agronomer före honom. Han avlade kandidatexamen 1944 varefter han någon tid även studerade i Sverige vid den dåvarande Kungliga lantbrukshögskolan utanför Uppsala.
År 1945 köpte han av sin farbror Östersundom gård i Sibbo som han brukade vid sidan av Baggby gård i Pojo, som han från 1951 ägde tillsammans med sina bröder.
Som jordbrukare var N G Borgström på många sätt en föregångare. På Östersundom utnyttjade han tidigare än mången annan de möjligheter som det tätortsnära jordbruket erbjuder. Handelsträdgården blomstrade under decennierna efter kriget och lastbilen som på morgonen förde produkter till torget i Helsingfors hämtade på eftermiddagen matavfall från stadens krogar hem till svinhuset. Skogsskötsel och branschens organisationer stod honom nära om hjärtat. Han kunde använda långa dagar tillsammans med revirets forstmästare i skog och mark.
Främst är väl dock Östersundom gård från hans tid känd för sina svarta biffdjur. Borgström importerade 1951 de första biffdjuren till Finland. Dessa var av rasen Aberdeen Angus, svarta och hornlösa och för det mesta timida. Dessa var anspråkslösa när det gällde foder och kunde utnyttja de långgrunda vassiga stränderna och havsvikarna framför gården. Under 1950- och 1960-talen lade man särskilt i Nyland ned mjölkproduktion med stor fart och övergick till ensidig spannmålsproduktion. För Borgström var det naturligt att man skulle ha husdjur på gården. Under många lantbruksutställningar från den tiden kunde man se dessa svarta biffdjur åtföljda av stora skyltar där det stod ”Hellre biffdjur än kreaturslöst”.
Under senare år var Borgström även djupt engagerad i grisproduktion och uppnådde med en hängiven och trogen svinhusmästare goda produktionssiffror. Här kom en av hans starka sidor fram, kunde han inte själv, tog han reda på och engagerade experter. Han hade respekt för sakkunskap på alla nivåer. Bland de första reste han under 1950-talets slut i både Sverige och Danmark och utredde broilerproduktionens lönsamhet. Därav blev dock intet. Men även det var ett exempel på hans kunskapstörst efter nya lösningar för jordbruket.
På grund av gårdens mångsidighet och många år en populär praktikgård för agronomiestuderande. De så kallade ”fakirerna” bodde i karaktärshusets källarvåning under sträng uppsikt av husets herre och gårdens värdinna. Det var för många unga en inspirerande och sorglös tid. Det gällde att göra månadsrapporter, vilka sändes till universitetet efter granskning. Härvid utspann sig ofta intressanta diskussioner om gårdens och näringens aktuella problem. Här kom Borgströms utåtriktade väsen och pedagogiska förmåga till sin rätt. Han verkade också under många år som volontärassistent och lärare vid agroforstfakultetens lantbruksekonomiska institution.
Borgströms sakkunskap och förmåga har tagits i bruk av många organisationer och företag. Hans åsikt var att jordbrukets produkter skall samlas upp och förädlas av jordbrukarnas egna företag. Han verkade som styrelseordförande i Jordbrukarnas Mjölkcentral, sedermera Hemholmen, förvaltningsrådsordförande för Labor Ab och Södra Finlands andelsslakteri. Han var ordförande för Helsingfors distriktsskogsnämnd och utanför näringen styrelsemedlem i Gustav Paulig Ab, Finlayson-Forssa Ab och Ekenäs Tryckeri Ab. Sedermera var han även viceordförande i Nylands svenska lantbrukssällskap och medlem i förvaltningsrådet för Sydvästra-Finlands andelsslakteri (LSO).
Borgström var ordförande för Svenska lantbruksproducenternas centralförbund (SLC) bland annat under den dramatiska generalstrejken 1956.
I över 20 år var han medlem av kommunfullmäktige i Sibbo.
Som erkänsla för sina insatser beviljades Nils Gustaf Borgström lantbruksrådstitel och värdighet, Kommendörstecknet av Finlands lejons orden och Finska Hushållningssällskapets stora silvermedalj. Han kallades även som utländsk ledamot i den Kungliga svenska jord- och skogsbruksakademien.
I den nyländska miljö där Borgström hörde hemma framträdde han även på ett personligare plan. Han var en spirituell sällskapsmänska och hade jämte sin hustru Christina och sin övriga familj en mängd kontakter såväl i Sverige som i Finland. Borgström var aktiv i studentlivet. Han förblev en uppskattad medlem av Nylands Nation: otaliga äldre och yngre nylänningar minns genom åren hans trygga humoristiska framtoning som kunde tolkas som leende behärskad värdighet bottnande i en ytterst traditionsmedveten säkerhet och genuin vänlighet.
Han var en praktiker, dock med kulturhistorisk och samhällspolitisk orientering. Symboliskt nog har han angett parkträd som ett av sina specialintressen; hans förfader mecenaten Henrik Borgström d.ä. hade ju så gott som grundlagt Helsingfors parker. Borgström var strax efter kriget med om att grunda den helsingforsiska s.k. Samhällsvetenskapliga kretsen, vars debattglada sitser han gärna bevistade in i sin ålderdom.
En godsägare av gammal fin stam har gått bort.
KARL JOHAN WECKMAN
HOLGER THESLEFF