Broo, Roger

f. 1.10.1945

d. 24.10.2017

Hösten 1964 kom till Åbo från Österbotten en av vårens studenter för att inleda studier vid Åbo Akademi. Redan vid Studentkårens sk Gulnäbbsintagning för nya studenter anslöt han sig till Liberala Studentklubben. Han hette Roger Broo. Båda sakerna kom att prägla hans liv. Åbo Akademi blev Roger Broos livsverk och han kom att göra en stor insats inom en rad olika, framförallt finlandssvenska, organisationer. I dag när han är borta, drabbad av en häftig cancer, kan vi se tillbaka inte bara på Broos många olika uppdrag och roller. Ett stort engagemang, en stark vilja och förmåga att påverka utan att framhålla sig själv och en grundmurad insikt om de konkreta resultatens betydelse präglade det mesta han gjorde. Vi som haft förmånen att arbeta och samarbeta med Roger vet att det gällde både i det stora och i det lilla.

När Roger Broo bara 32 år gammal utsågs till förvaltningsdirektör för Åbo Akademi hade han bakom sig en professionell roll som forskare vid den dåvarande Svenska litteratursällskapets nämnd för samhällsforskning. Men framförallt hade han varit aktiv inom olika organisationer, vid Kåren och dess styrelse, inom Svensk Ungdom och Svenska folkpartiet. Dit hade hans liberala livssyn fört honom och den höll han fast vid livet ut. Då radikala vänsterkrafter efter det i Europa och också i Finland händelserika året 1968 gjorde sig breda inte minst bland studerande unga grundades i början 1970-talet som motvikt Mittenförbundet med Pär Stenbäck som viktig tillskyndare. Roger Broo blev förbundets första ordförande, en utmanande uppgift men med sin liberala profil lyckades Mittenförbundet väl i kampen inom universiteten.

Ett par år senare fungerade Broo som politisk sekreterare åt Kristian Gestrin, då handels-och industriminister. Kanske allra viktigast med tanke på den fortsatta karriären var ändå att han utsågs till medlem av Högskolerådet, ett organ regeringen tillsatte och som hade en viktig roll när det gällde resurseringen av högskolor och universitet. Där skapade Broo goda kontakter till universitet och högskolpolitiskt beslutsfattande. De behövdes. När Broo tillträdde som förvaltningsdirektör var Akademin ett privat universitet, det sista, men resurserna började småningom sina trots betydande statsstöd. Efter år av arbete och förhandlingar mellan Stiftelsen för Åbo Akademi och undervisningsministeriet slöts ett avtal år 1981, som betydde att Staten tog det ekonomiska ansvaret för Akademin, Stiftelsen behöll hela sin förmögenhet, men skulle använda en betydande del av avkastningen för Åbo Akademi. Det följande årtiondet fram till recessionen i början av nittiotalet arbetade ÅA hårt för att ta tillbaka vad man blivit efter i resurstilldelning under den privata tiden. Att man lyckades väl kan långt tillskrivas Broo och hans utmärkta kontakter till förvaltningen och det politiska beslutsfattandet. En ledare som strävar efter resultat och förnyelse får sällan allas stöd. Roger Broo mötte en delvis mediestödd kampanj som ledde till att han tog en paus från jobbet. Jag kunde se skeendena från sidan och finner kampanjen orättfärdig. I ett mail i anledning av hans frånfälle skriver en av hans tidigare medarbetare nu: ”Han var alltid hjälpsam, orkade höra på våra bekymmer och var lugn och sansad i sina svar och aldrig elak, skällde aldrig ut någon”

Broo hann vara förvaltningsdirektör under en tredjedel av Akademins nästan hundraåriga historia. Men Broos intresse för utbildningsfrågor sträckte sig längre än till det egna universitetet. När under mina år i Undervisningsministeriet i slutet av 1980-talet skapades systemet med Yrkeshögskolor var Broo en klok rådgivare och aktiv tillskyndare. Han var med om att skapa Yrkeshögskolan Novia där ÅA tog sig en ledande ägarroll och blev dess första styrelseordförande. Man kan säga att här föregrep man den ökade integration mellan universitet och yrkeshögskolor som nu mera allmänt syns förestå. I två olika repriser under 1990 talet och följande decennium fungerade Broo som Svenska kulturfondens styrelseordförande, ett uppdrag jag tror han tyckte om och skötte med stort intresse. Det var en expansiv period för Kulturfonden, som i dag har en roll och en utdelning som knappast någon kunde drömma om när den kom till genom Svenska folkpartiets insamling år 1908. Broo hade ett levande personligt kulturintresse. Det tog sig ingalunda uttryck endast i uppdrag inom kulturorganisationer, som ordförandeskapet i Konstföreningen i Åbo, museinämnden för Amos Andersons konstmuseum och Pro Artibus. Han köpte konst av oftast unga konstnärer för att, som han sade, så stöda dem. Han hade en omfattande samling. Delar av den deponerade han i Campus Allegro i Jakobstad, centrum för Novias kulturutbildning. Där kunde man också ofta se honom på konserter.

Lokalt var Roger under senare år engagerad i Röda Korset, han gick med bössan bland annat på Hungerdagen och körde ofta kantinvagnen på Åbolands sjukhus, en viktig men föga uppmärksammad uppgift som Åbo Röda Korsare skött i många år. Det kan låta överraskande men Övermarksonen blev med åren en aktivist i arbetet för den åboländska skärgården, inom Pro Houtskär och i den åboländska skärgårdsstiftelsen. I Houtskär ägnade han sig för övrigt, trogen sitt österbottniska ursprung, åt trädgårdsodling, något som i hans prioritering låg högt och föranledde många turer också utanför den egentliga sommarsäsongen. Att han aldrig förföll till att bli ”herre” visar egentligen också att han i Vem och Vad som särintresse uppger ”konst, bärplockning, trädgårdsodling”. Roger Broo var min synnerligen goda vän, men också mycket mera. Han var kampanjledare i den valkampanj som förde mig till riksdagen för redan över fyrtio år sedan, han var min klart viktigaste diskussionspartner och rådgivare inom utbildningspolitiken och i frågor kring det tvåspråkiga samhället. Han var en klok och frisinnad människa. Sådana behöver vi mera av, i dagens underliga samhällsklimat och än mera i framtiden. Saknaden är stor. Vi är många som delar den med Roger Broos hustru sedan nästan femtio år, ÅA professorn Harriet Silius, deras tre söner och sex barnbarn.

Christoffer Taxell