Bäck, Gunnar

Svenska folkskolans vänners förra ordförande, undervisningsrådet Gunnar Bäck, avled oväntat i sitt hem i Grankulla den 14 januari 1988 i en ålder av 78 år. Han var född i Öja den 13 mars 1909. Med Gunnar Bäck gick en under hela efterkrigstiden framträdande gestalt i det finlandssvenska bildningsarbetet ur tiden. 
Inom medborgar- och arbetarinstitutssektorn var han den självskrivna ledaren, som rektor för Helsingfors svenska arbetarinstitut samlade han kring sig en skara intresserade och entusiastiska medarbetare och byggde upp det största institutet i hela Svenskfinland. I Svenska folkskolans vänners styrelse var han aktivt med i tjugo år, elva som ordförande. 
Utgången ur ett österbottniskt folkskollärarhem mottog Gunnar Bäck tedan i unga år djupa intryck av folkbildningssträvandena, för vilka folkskollärarkåren på landsbygden ofta gick i spetsen. Familjen flyttade till Jakobstad då han var sex år, och Jakobstad blev sålunda uppväxt- och skolstad. Studentexamen avlade han i hemstadens läroverk 1927. Han bedrev studier vid Helsingfors universitet och blev filosofie kandidat och magister 1934. Hans huvudämne var tyska och efter kompletterande studier i Tyskland stod han väl rustad för sin långa livsgärning, först som läroverkslärare och rektor vid Laguska skolan i Helsingfors, från 1947 som lektor i tyska vid Svenska handelshögskolan, en befattning som han framgångsrikt skötte i 25 år till pensioneringen 1972. 
I de flesta fall skulle ju detta vara en tillräcklig arbetsbörda för en lärare. Gunnar Bäcks energi och utomordentliga arbetsförmåga resulterade dock i ett andra livsverk vid sidan av lärargärningen. När arbetsdagen vid handelshögskolan var slut, började en ny uppgift som sträckte sig fram till sena kvällen nära nog varje dag i veckan. Som rektor för Helsingfors svenska arbetarinstitut 1947-72 utförde Bäck en banbrytande insats. Under hans ledning fick institutet ett nytt hus vid Dagmarsgatan. Verksamheten utvidgades, och elevtillströmningen mångfaldigades. Effektivitet, trivsel och kamratskap präglade arbetet inom institutet, allt utgående från rektorns inspirerande ledarskap. För många helsingforsare blev Arbis ett andra hem. 
I 14 år ledde Bäck som ordförande medborgar- och arbetarinstitutens förbunds svenska sektion, i 15 år var han viceordförande i "stora förbundet". Han blev känd och uppskattad i alla arbiskretsar på båda sidor om språkgränsen. Vid sin avgång 1971 kallades han av svenska sektionen till dess hedersordförande. 
I Svenska folkskolans vänner, vår äldsta folkbildningsorganisation, gjorde Gunnar Bäck en betydelsefull insats. Redan 1958 invaldes han i styrelsen, blev viceordförande 1966 och ordförande följande år, ett uppdrag som han handhade i elva år till 1978. En rad viktiga initiativ förverkligades under hans ordförandetid. Holger Schildts förlag förvärvades 1972, Finns folkhögskola som av sin tidigare upprätthållare nedlagts övertogs 1973. Svenska studieförbundets studiecentral införlivades med föreningen 1978. Arbetet på Uppslagsverket Finland inleddes 1969. Fyra nya hyresfastigheter uppfördes i Ekenäs och Esbo mellan åren 1968 och 1973. Huvudfastigheten vid Annegatan i Helsingfors fick en femte våning 1975. Med ordförandeskapet i föreningen följde en rad andra uppdrag: ordförandeskapet i SFV:s understödsförening, medlemskap och ordförandeskap i direktionen för Svenska brevinstitutet och i Holger Schildts förlag. Han tillhörde också styrelsen för Svenska studieförbundet. Kontakten med de finlandssvenska minoriteterna i "språköarna" låg honom särskilt varmt om hjärtat. 
Gunnar Bäck var frontveteran från våra två senaste krig. För sina medborgerliga förtjänster tilldelades han 1969 av republikens president undervisningsråds namn och värdighet. 
För sina många vänner, elever, kolleger och medarbetare kommer Gunnar Bäck alltid att framstå som den renodlade idealisten, kännetecknad av öppen och varmhjärtad medmänsklighet. Hans oväntade bortgång innebar sorg och saknad.  

Ragnar Mannil