Carlson, Carl Erik

F. 16.2.1923

D. 28.4.2010

 Självständighetsfonden SITRAs mångårige överombudsman, professor Carl Erik (Calle) Carlson har ändat sin jordiska vandring. Teknisk och humanistisk bildning, vida vyer och förmåga att föra in utvecklingen i nya banor var kännetecknande för Calle Carlson. Han var en mångsidigt erfaren industri­ledare, men gjorde sin största insats som SITRAs tredje överombudsman. Under hans tid ägnade sig fonden åt att finansiera riskfyllda innovationer i den privata industrin och att initiera och genomföra omfattande samhälleliga förnyelseprojekt.

CEC – så kallade han sig gärna – föddes i en helsingforsisk juristfamilj. Hans far var den respekterade rådmannen, jur. dr h.c. Bror Clas Carlson – bland kolleger kallad Kloka-Carlson. CEC utexaminerades 1941 från ett finskt läroverk, Normaalilyseo, och blev därmed fullständigt tvåspråkig. Han hade gått latinlinjen och hade därför många möjligheter att välja framtid. Först tog emellertid fosterlandets försvar honom i anspråk. Som artillerist bl.a. på Karelska näset intresserade han sig för matematiska beräkningar, och därmed föll det sig för honom naturligt att söka sig till Tekniska högskolan. År 1948 utexaminerades han från den då helt nya bergsingenjörslinjen. I slutet av 1940-talet började en ung ingenjör sin karriär genom att arbeta på olika bruksorter i Finland.

CEC blev disponent vid Notsjö glasbruk, som var en del av Wärtsiläkoncernen, och senare teknisk ledare vid stålverket i Åminnefors, som tillhörde Fiskars Ab. Färden gick vidare till Finska Mineral Ab, där han var VD, och slutligen till Oy Kiitoketju Ab, även här till VD-posten. Efter vandringsåren inom finsk industri började CEC intressera sig för ekonomisk-teoretiska aspekter på industriell verksamhet. Operativ kostnadsberäkning och ekonomisk kontroll blev hans specialområde. År 1968 färdigställde han sin licentiatavhandling och följande år disputerade han vid Tekniska högskolan. År 1970 tog han steget fullt ut och blev professor i industriell ekonomi. Hans industrierfarenhet och skarpsinne gjorde honom populär bland studenterna och han fick olika akademiska förtroendeuppdrag. Han var bl.a. ordförande i byggnadskommittén när Dipoli byggdes. Det uppdraget resulterade, förutom i en unik byggnad, i många mustiga historier som CEC brukade underhålla sina kolleger och vänner med.

När republiken Finland fyllde 50 år bildades SITRA genom ett riksdagsbeslut. Initiativtagare och tillskyndare var centralbankschefen, fil.dr Klaus Waris, som torde ha haft den svenska Riksbankens jubileumsfond som främsta förebild. Ändå fick Jubileumsfonden i Sverige och Självständighetsfonden i Finland helt olika inriktning. Att SITRA gav sig i kast med så konkreta tekniska och samhälleliga projekt var i högsta grad CEC:s förtjänst. Waris var den store visionären, Carlson den som omsatte visionerna i konkret verksamhet. CEC var överombudsman för SITRA åren 1974–1986. SITRA skulle hjälpa den ekonomiska tillväxten och den samhälleliga utvecklingen på traven. Likt smörjargossen skulle fonden skynda till när det gnisslade i utvecklingens stora kugghjul. Allmänt formulerade verksamhetsprinciper och tillräckliga resurser borgade för det manöverutrymme som behövdes. CEC:s odiskutabla sakkunskap och personliga integritet skapade det förtroendekapital som behövdes för att ge SITRA handlingsfrihet. CEC betonade att en utvecklingsfond aldrig får vara girig. SITRAs finansiering var förbunden med en villkorlig återbetalningsskyldighet. CEC hyllade då liberalissimusprincipen: om den ekonomiska framgången var osäker skulle fonden hellre fria än fälla. En utvecklingsfond skulle inte heller lägga sig till med permanenta uppgifter: lyckade initiativ skulle efter hand överföras på normala samhälleliga eller affärsekonomiska organisationer. CEC var en fenomenal ordförande. Lugnt lät han diskussionen skena iväg, lyssnade tålmodigt, bolmande på sin cigarr, ställde frågor, efterlyste argument. När diskussionens vågor lagt sig kom han med överraskande förslag: ”Tänk om vi skulle göra så här.” Fondens organisation skulle påminna om en pannkaka: vara platt. Naturligtvis skulle det finnas en klick jordgubbssylt ovanpå. CEC tappade aldrig kontakten med näringslivet. Vi finner honom i storföretags styrelser, ofta som ordförande. Bäst minns jag honom som Sponsors styrelseordförande (1974–1985), en uppgift som kompletterade överombudsmannaskapet på SITRA. På CEC:s tid tog sig SITRA an många av tidens stora utmaningar. Där fanns projekt för energibesparingar inom industrin, byggandets energiekonomi, nya energiformer, samhällets vattenförsörjning och avfallshantering, miljöfrågor av alla de slag och gatuunderhåll i lokalsamhället. Ett nytt teknikområde erövrades i det stora rekombinant-DNA-projektet. Kännetecknande för alla dessa storprojekt var att fonden sökte nya, konkreta lösningar på existerande problem. Det var främmande för Carlsons SITRA att bara nöja sig med att dissekera problemen. Carl Erik Carlsons andliga arv finns dokumenterat i boken ”Puheita ja kirjoituksia 1974–1985”. Av den framgår hans orubbliga tro på Finlands folk och framtid.

Bertil Roslin