Cavonius, Brita

✻ 21.10.1916

† 1.5.2014

Brita Sofia Cavonius avled på Leschehemmet den 1 maj 2014. Hon föddes i Porkala, Kyrkslätt den 21 oktober 1916, och blev således 97 år. Brita Cavonius, född Strömstén, gick i sina föräldrars fotspår och blev folkskollärare. Efter skolgång i Grankulla samskola skrevs hon in vid Ekenäs seminarium 1934 och avlade sin examen 1937. Sin första tjänst fick hon i Karhula svenska småskola 1937. Hon återvände till Helsingfors 1939 och efter flera lärarvikariat i Kyrkslätt och Helsingfors, fick hon 1944 en ordinarie tjänst i Vasa och från hösten 1946 ordinarie anställning vid Helsingfors svenska folkskolor. Hon avslutade sin lärargärning vid Munksnäs folkskola (numera Munksnäs lågstadieskola som är en del av Hoplaxskolan) i Helsingfors, där hon tjänstgjorde som en synnerligen uppskattad föreståndare 1957–71. Hon gifte sig 1965 med professor Gösta Cavonius. Han var ordförande, senare hedersordförande, för SFV, och både tillsammans med honom och efter hans död var Brita en välsedd gäst på Svenska folkskolans vänner, som utsåg henne till sin hedersmedlem år 2007. Inom Svenska folkskolans vänner grundade hon två fonder: en i sitt eget namn och en till minnet av sin mor Vivi Strömstén.

Vid det andra världskrigets utbrott i början av september 1939 skrev Brita in sig som medlem av den kvinnliga försvarsrörelsen Lotta Svärd. I lottauniform stod hon i ett luftbevakningstorn på Obbnäs udde vid Finlands sydkust med uppgift att vidarebefordra telefonrapporter till Sveaborg om bombplanens rörelser. Hösten 1941 lämnade hon lottaarbetet för gott och övergick till sitt arbete som lärare. Emellertid måste skolorna i Helsingfors stängas 1944 pga kriget. När hennes lärarkollega Margit Cavonius ringde upp henne för att fråga om hon ville följa med till Sverige för att i Skåne sätta i stånd ett hem för finska barn, svarade Brita genast ja. De tog hand om fjorton pojkar, de flesta i 9–11 års åldern och från Karelen, tills det hade hittats fosterföräldrar för dem. Man kan tycka att det här bara är en episod i Brita Cavonius händelserika och yrkesaktiva liv, men det var händelser som hon ständigt återkom till i våra samtal. Det var också under vistelsen i Skåne som budet om att Porkala måste överlåtas till Sovjetunionen och evakueras på tio dagar nådde henne. Hon fick en ersättare och for genast hem för att hjälpa till med evakueringen. Brita Cavonius var också författare. Hon gav ut omkring tio böcker, bland dem Samtal med Erica. I Mitt minnesalbum berättar hon om sitt liv fram till 1956 och särskilt livfullt beskriver hon glädjen den dag hennes far 1955 per telefon meddelade henne att ”vi får Porkala tillbaka”.

Tillsammans med Gösta Cavonius, och senare också Solveig von Schoultz, gav hon ut läromedlet Vår Läsebok, en bok anpassad för varje årskurs. De utkom i många volymer. För Min arbetsbok, med arbetsuppgifter till Vår läsebok, var Brita ensamförfattare. Skolan, pedagogik och utbildning var på många sätt hennes liv, och hon spelade en stor roll i lärarnas organisationssträvanden. Hon var redaktionssekreterare för Finlands svenska folkskollärarförbunds organ Tidskrift för folkskolan 1948–65. Som maka till Skolstyrelsens generaldirektör var Brita värdinna vid många middagar och makarna Cavonius hade ett gästfritt hem. Liksom sin mor hade Brita ett socialt sinnelag. Sina närmaste vänner fann hon bland lärarkolleger. Genom giftermålet med Gösta Cavonius fick Brita tre bonusbarn och elva bonusbarnbarn som hon generöst tog in i sitt liv. Jag tänker att det inte kan ha varit alldeles lätt att i ett slag bli både mor och mormor/farmor. Hon tog dock rollen med stort allvar. Ända in i det sista var Brita mycket intresserad av litteratur. Trots bekymmer med sina ögon, läste hon böcker i olika genrer, både nyutkommen och äldre litteratur. Det var en glädje att diskutera litteratur med henne. Brita Cavonius levde sitt långa liv fullt ut. På valborgsmässoaftonen umgicks hon med invånarna på Leschehemmet. På morgonen den 1 maj hade hon lämnat jordelivet.

Hedvig Stenman