Cavonius, Hilding

f. 9.9.1909

d. 10.12.2002

Den 10 december 2002 avled skoldirektören Hilding Cavonius bruten av sjukdom i en ålder av 92 år. Med honom gick en aktiv skolman ur tiden. Hans levnad präglades av intresse för skolan och skolans utveckling. Den pedagogiska läggningen var uppenbart genetiskt betingad, enär han tillsammans med flertalet av syskonen i likhet med fadern i yrkesvalet stannade för lärarbanan. Hilding Cavonius dimitterades från Nykarleby seminarium 1932. Under sin tid som lärare vid Helsingfors folkskolor avlade han studentexamen som privatist 1937 och fil.kand.-examen 1944. Efter 13 års tjänst som lärare övergick han till skoladministrativ verksamhet. I närmare trettio år tjänstgjorde Hilding Cavonius som folkskolinspektör i Åboland, Borgå och Helsingfors. De sista tjänsteåren ansvarade han som skoldirektör för stadens svenska skolväsende. Denna tid präglades av ett sjunkande elevtal samt av praktiska och emotionella problem som hängde samman med övergången till grundskola.

Vid sidan om det yrkesmässiga hade Hilding Cavonius ett flertal förtroendeuppdrag såsom bl.a. sekreterare för lärarrådet, sekreterare för Svenska yrkesutbildningsstyrelsen samt som medlem av direktionen för Överby skola för landsbygdens yrken för att nämna några av förtroendeposterna. Även socialt betonad verksamhet stod hans hjärta nära såsom t.ex Hörseltjänst och Aula arbetshem. Under sin tid som folkskolinspektör och skoldirektör arbetade han energiskt för utvecklandet av skolans inre arbete. Som förman pläderade Hilding Cavonius för större frihet för lärarna att självständigt planera sitt arbete, vilket innebar att lärarnas ansvar för undervisningsresultatet ökade. Cavonius besökte ofta skolorna och följde med de enskilda lärarnas arbete. Han diskuterade gärna undervisningen i samband med besöket men undvek att påtvinga läraren sin uppfattning om undervisningens innehåll och karaktär. Till sin läggning var Hilding Cavonius ingen ”paragrafryttare” eller byråkrat. Lösningarna på problemen skulle vara vettiga och praktiska. Viljan till samarbete var något som han lade i dagen i synnerhet i samband med genomförandet av grundskolan i Helsingfors. Skolreformens verkställighet förde med sig stora problem för de svenska skolorna och speciellt för de svenska läroverken där en radikal reducering av antalet var nödvändig. Här kom Hilding Cavonius grunduppfattning ”det ska nog gå att ordna” väl till pass. Även om uppgiften som skolledare var i högsta grad intellektuell så var det ändå det praktiska ”handens verk” som utgjorde livets sälta för Hilding Cavonius. Att få ställa sig vid hyvelbänken och förfärdiga och forma ett föremål var enligt uppgift det som gav vardagen dess fulländning. Resultatet av människans skapande verksamhet, konsthantverk, textiler, genuina byggmiljöer, gamla kyrkor och arkitektur låg honom speciellt om hjärtat. Ett bevis för lärarnas uppskattning av Hilding Cavonius var den namnlista lärarna samlade inför hans pensionering där man bad honom stanna kvar i tjänst tills han fyllde 67 år.

RAGNAR HANSSON