Cederlöf, Henrik

✻ 10.1.1922

† 4.9.2015

Med Henrik Cederlöf är den sista av det gamla Ekenäs stora hövdingar borta. Få har som han satt sin prägel på så mycket ‒ i staden, regionen, hela Svenskfinland, som publicist och debattör, som skolman, föreningsaktiv och kommunal beslutsfattare. Efter några ungdomsår i krigstjänst vidtog studier vid Åbo akademi. Henrik Cederlöf promoverades 1948 som magister med blivande hustrun Gunvor som kransbinderska. ‒ Äktenskapet varade i 55 år och ändades i hustruns död år 2002, en vecka efter hans egen 80-årsdag.

Han smakade på journalistyrket några år vid Västra Nyland, men läraryrket kallade. Först fick han pröva sina pedagogiska vingar som timlärare i Ekenäs seminarium där pappa Johannes var direktor. När han 1959 knöts till Ekenäs samlyceum som äldre lektor i modersmålet inleddes en lärarbana som kom att vara i 32 år fram till pensioneringen 1985 som rektor för Ekenäs gymnasium. Under de här åren genomgick skolan och utbildningsväsendet stora förändringar. En höjdpunkt var invigningen av gymnasiets nya skolbyggnad 1980 ‒ i folkmun döpt till ”Henriksborg” efter sin handlingskraftiga rektor.

Jämsides med lärargärningen hann Cederlöf med många andra tids- och energikrävande uppdrag. År 1950 hade han anförtrotts ledningen för lokalradion i Ekenäs. Under sina 18 år som radioman genomkorsade han Västnyland och samtalade med människor i deras vardag och helg. När televisionen kom var han redo också för det nya visuella mediet. I gamla arkivfilmer har vi fått se en korrekt kostymklädd reporter i samspråk med svettiga arbetare i de trånga gruvgångarna under havet vid Jussarö. År 1950 ställde han som 28-åring upp i sitt första kommunalval på en ungdomslista som ville utmana det ”förlegade gubbväldet” i Ekenäspolitiken. Cederlöf blev invald och det var startskottet för en kommunalpolitisk karriär som avslutades först 1988. Då hade den forna ungdomspolitikern varit andra viceordförande i stadsfullmäktige 1965‒76 och ordförande 1980‒88 och däremellan en period stadsstyrelsens ordförande. Till de viktigaste avgörandena under dessa år räknade han kommunfusionen 1977, då ”Stor-Ekenäs” bildades, samt tillkomsten av nationalparken och landskapsmuseet. Han pläderade starkt för Ekenäs som svensk centralort och för att ”Västnyland måste hålla samman, annars är dess öde beseglat”. Därför berördes han på gamla dagar illa av åtgärder som han såg som ett hot och en försvagning av regionen och dess strukturer. En grundinställning i hela hans politiska verksamhet var att se finlandssvenskheten som en rikedom för landet. Det svenska språket var inte blott hans läroämne, det var hans livsluft. Kravet att bevara och stärka svenskan i Finland förfäktade han oförtrutet i den offentliga debatten och i alla de fora där han verkade: i Svenska folkpartiet, i Svenska Finlands folkting, i ungdomsföreningsrörelsen, i kulturlivet både lokalt och regionalt. När han år 1993 fick Svenska folkskolans vänners kulturpris som ”ursinnig” svensk och framgångsrik påverkare tyckte han att uttrycket i prismotiveringen gav ett oönskat intryck av aggressivitet. Han såg sin finlandssvenskhet som i viss mån romantisk, med en anknytning till hans starka känslobindning till skärgården. Med förvärvet av den lilla holmen Pottören 1962 befästes och fördjupades kärleken till skärgården som hade väckts under pojkårens sommarferier hos släktingar i Pargas.

Ett aktivt båtliv vidgade vyerna. Intrycken av utskärgårdens sällsamma växelspel mellan hav och land förmedlades i talrika tidningskåserier och även i bokform. Ordet var Henrik Cederlöfs uttrycksmedel. Som festtalare var han en oefterhärmlig estradör vars sprittande entusiasm och retoriska emfas smittade av sig på publiken. Som debattör och skribent var han en formuleringskonstens mästare. Doktorsavhandlingen 1967 om Runar Schildts novellistik blev underlag för läromedel i hans eget skolämne. Efter pensioneringen från gymnasiet kom det egna skrivandet igång på heltid. Hans magnum opus var Ekenäs stads historia, fjärde delen som fortsätter delarna II och III av Johannes Cederlöf. Arbetet tog fyra år, som han själv kallade ”en god tid, en lycklig tid” fylld av ett djupnande intresse för hemstaden. Verket kom ut till Ekenäs stads 450-årsjubileum 1996 och författaren förlänades professors titel och belönades av Svenska litteratursällskapet med Spåreska priset. I raden av förenings- och personhistoriska skrifter som emanerade ur Henrik Cederlöfs dator under de många pensionärsåren framhöll han själv gärna boken om farleder och lotsplatser i Ekenäs skärgård samt historiken över Nylands brigad med titeln Finlandssvenskt försvar. Veteranarbetet blev med åren allt viktigare för majoren i reserven. Cederlöf såg det som en plikt att lyfta fram våra veteraners gärning och förmedla sina krigstida upplevelser till yngre generationer – med undertonen att de måtte förskonas från krigets fasor. Bara några veckor före sin död var han inbjuden att tala inför underofficerselever i Dragsvik och rördes djupt av den unga publikens uppskattande intresse.

Henrik Cederlöf var en i högsta grad levande människa. Långa cykelfärder och skidturer hade grundlagt en stark kondition. Det är inte heller länge sedan han simmade runt holmen där ute i havet. Naturligtvis krävde åren sin tribut också av honom. Men han lät sig inte nedslås. Han bevarade en pojkaktig nyfikenhet livet igenom, alltid redo för vittra och djupsinniga samtal och lika väl för uppsluppen samvaro. Med sin bullersamma frejdighet blev han medelpunkten i alla kretsar. Han hade ett varmt klappande hjärta för sina vänner. Det var en stor ynnest att få vara innesluten i hans vänskap. Han fick sluta sitt långa och verksamma liv omgiven av sina tre barn. De och deras familjer var honom alltid en källa till stolthet och glädje.

Olle Spring


Foto: Rabbe Sandelin