Colliander, Tito

f. 10.2.1904 d.
21.5.1989

En människa man inte glömmer, vars ord man gömmer i hjärtat decennier efter det samtalen ägt rum. En stor finlandssvensk författare, en andlig vägledare för många. Alltid ödmjuk, enkel i sin livsföring trots alla välförtjänta utmärkelser.

Om Tito Colliander levat i dag hade han varit lycklig över utvecklingen i landet där han föddes, landet som på nytt även officiellt blivit "det heliga Ryssland", där skändade kyrkor och missbrukade kloster åter helgas , där en ursprungligen ateistisk statsmakt nu talar om religionens moraliska betydelse, där tillströmningen till kyrkan är så väldig att den spränger alla fysiska resurser . .. Detta om något är det god as seger över det onda, en problematik som genomsyrade Tito Collianders liv och författarskap.
Om detta författarskap kommer mycket att skrivas. Den första avhandlingen (finskspråkig), bygger på samtal med Tito Colliander i slutet av hans liv. Framtida litteraturforskning analyserar och värdesätter. Men den stora insatsen som ortodoxins röst i Norden är obestridlig. Hans tolkning till svenska av Johannes Chrysostomos liturgi , kyrkans viktigaste handbok (1958) blev epokgörande - den första upplagan slutsåldes hos förlaget! Jag citerar här vad jag skrev för tidskriften Karjalan Heimo 1969: "Ett livskraftigt svenskspråkigt inslag i Finlands ortodoxi är viktigt för hela Nordens ortodoxa, vilka under de senaste åren på grund av immigration ... starkt vuxit i antal." Denna utveckling pågår än i dag. Den ortodoxa terminologi

Tito Colliander skapade på svenska är ägnad att underlätta immigranternas anpassning i nordiska, lutherska samhällen, som inte mera behöver se främlingarnas religion som mystisk och språkligt obegriplig. Viktigt är detta givetvis även för de ekumeniska förbindelserna.

Enligt de personliga intryck jag fått var den religiösa sektorn det väsentligaste för Colliander. Under en lång period, i tjugo år, befrämjade han sin kyrkas återväxt genom att sköta den ortodoxa undervisningen inom de svenska läroverken i Helsingfors. Under ett decennium hade han examensrätt i ämnet för hela Finland, alltså ett skoldistrikt med samtliga svenska ortodoxa abiturienter från Hangö till Uleåborg. Det var ett slitgöra, som gav en banbrytande gärning så tillvida, att läroböcker inte fanns - läraren författade själv kompendierna. Han fick senare uppleva något , som han en gång under 40-talet visionärt förutsade att skulle ske "när Gud så vill" - svenskkunniga ortodoxa själaherdar och kyrkoledare, regelbunden gudstjänst och samtliga förrättningar på modersmålet.

Efter genomgånget prästseminarium hade författaren-konstnären Tito Colliander även formell kompetens för ämbetet. Han framhöll att endast den benskada han lidit av sedan ungdomen omöjliggjorde prästtjänst. Måhända hade hans litterära produktion avstannat, om han ägnat sig åt kyrkan på heltid , måhända blommat ännu rikare, det vet vi inte.

Utan några anspråk på litterär sakkunskap vill jag sist framhäva två linjer i Tito Collianders författarskap: den finlandssvenska småstadsmiljön, ofta satiriskt men vänligt skildrad, från åren i Borgå där han var teckningslärare under 20-talet. Och de inblickar han ger i de ryska emigranternas liv i Finland efter revolutionen. Trots att familjen Colliander var finlandssvensk fick den i likhet med andra flyktingar knaggla sig fram - en himmelsvid skillnad mot dagens flyktingpolitik. Dessa skildringar hos Colliander får ett alldeles särskilt värde nu, då den första generationen emigranter snart är borta.

Tito Colliander föddes den 10 februari 1904 i S:t Petersburg och avled den 21 maj 1989 i Helsingfors.

IRINA MATVEJEW