Dannbäck, Lina

f. 1864

d. 18.2.1949

Den 18 febr. 1949 avled Lina Dannbäck från Honskby i Kyrkslätt. Med henne förlorade Kyrkslättbygden en av sina mest hängivna kulturarbetare. Allt från sin tidigaste ungdom var hon uppfylld av idealism, vilken drev henne till att utföra sin livsgärning i de ljusa makternas tjänst. Hon var åttiofem år när hon dog, men kärleken till hembygd och kultur brann lika varmt inom henne till hennes sista dag. Och trots att hon på gamla dagar av ett oblitt öde tvangs att lämna sitt hem inom Porkala-området, slocknade inte hennes ideella intressen.

Sången låg hennes hjärta mycket nära. Som ung flicka deltog hon i Kyrkslätt sångförenings arbete, och den långa vägens mödor betydde ingenting. När Mellersta Nylands sång- och musikförbund bildades 1922, var fröken Dannbäck jämte Henrik Varelius den främsta drivkraften till förbundets förverkligande. Hon var i tjugufem år förbundets högt skattade kassör och styrelsemedlem. Då Finlands svenska sång- och musikförbunds hederstecken första gången utdelades 1948, var fröken Dannbäck en av de fem första som erhöll utmärkelsen som erkänsla för långt och fullödigt arbete i sångens tjänst. Hon hade då under 70 år ägnat den finlandssvenska sångens förkovran sin lågande hänförelse. I sin hemtrakt Långviken var hon en av ungdomsföreningens stiftare och hängivna medlemmar. Hon insåg klart vikten av en ideell sammanslutning på orten och hon förstod också vad ungdomsföreningarna skulle komma att betyda för vårt folks kulturella framåtskridande. Hon lät sig aldrig slås ned av motgångar, utan resonerade som så, att om mänskorna vore bra och fullkomliga så behövde vi ingen förening. Inom Kyrkslätt hembygdsförening var hon en intresserad medlem och tillhörde länge styrelsen. Folkhögskoletanken hade i fröken Dannbäck en varm vän. När Finns folkhögskola startades var hon ivrigt med och arbetade hängivet för skolans tillblivelse och fortsatta bestånd. Föreningen Svenska folkskolans vänners ombud var hon på sin hemort i många tiotal år. Hon ville vara med i det beitydelsefulla arbete föreningen utför till fromma för den svenska kulturen i landet, och sina åligganden som föreningens medarbetare skötte hon föredömligt.

Lina Dannbäck var en särpräglad personlighet. Under den emellanåt karga ytan klappade ett varmt och ömmande hjärta. Hon var trofast och hjälpsam. Den som en gång vunnit hennes vänskap svek hon aldrig. Hon var gästfri på gammalt svenskt vis. I hennes hem på Honskby kände vänner och gäster sig hemma. Hembygdens ofrivilligt bortflyttade inbyggare minns Lina Dainnbäck med tacksamhet och vördnad, och hennes många vänner kornmer ihåg henne som den goda och trofasta vännen och trägna, pålitliga kulturarbetaren.

E. J—n.