de la Chapelle, Casimir

Född: 2.7.1929 i Helsingfors.
Död: 17.8. 2010

Ägaren till Stor-Ramsiö gård i Barösund, friherre Casimir de la Chapelle, avled den 17 augusti. Han hade den 2 juli fyllt 81 år.
Casimir de la Chapelle var född i Helsingfors, men centrum i hans liv blev mycket snart Stor-Ramsiö gård som inköptes då han var fem år gammal. Redan som skolpojke var det till Stor-Ramsiö han färdades på helgerna, först med buss, sedan till fots, trotsande den fruktade tjurhagen på Nötö.
Valet av levnadsbana kom naturligt att gälla skogsvård. Efter avslutad skolgång i Lärkan och Uleåborg samt skogsutbildning i Sverige deltog Casimir de la Chapelle i skogsarbeten på olika håll i världen, framförallt i Kanada där han också stiftade bekantskap med nationalparkerna och erhöll impulser som omsattes i praktiken på hemmaplan.
1956 trädde han i Myllykoskikoncernens tjänst som inspektör och deltog under de följande fyra decennierna i såväl den operativa verksamheten som i styrelsearbetet.
Till helgerna åkte han regelbundet sträckan Myllykoski Stor-Ramsiö, hem till gården, till fårskötseln och naturen och friheten från kostymtvång.
Befolkningsskyddsarbetet var ett av de intressen som väckts i Nordamerika. Han hörde till de grundande medlemmarna i Västra Nylands befolkningsskyddsförening 1966, och blev dess första hedersmedlem. Han ledde befolkningsskyddsnämnden i Ingå under den period då kommunens skyddsplan gjordes upp.
I många år tog han del i valnämndens arbete och verkade som medlem av polisdelegationen. I trettio års tid ledde han Ingå-Snappertuna jaktvårdsförening, i Barösunds ungdomsförenings verksamhet tog han aktiv del, bland annat som ordningsman. Ända tills han till sin egen stora förargelse föll för 75-årsstrecket. Men då fanns redan byarådet där han kunde få utlopp för sin energi.
Casimir de la Chapelle var lyhörd för allt som rörde sig i tiden, han brydde sig om sina medmänniskor, tog tag i problem, bidrog ofta till lösningen och hukade sig aldrig för andras åsikter. När Barösundsborna saknade en brygga för längre tids parkering såg han till att de fick en på Bergvallaområdet.
Det var här i den västnyländska skärgården kärleken till naturen, skogen, havet, fåglarna väcktes. Under hans sista år manifesterades den i en fridlysning av närmare 500 hektar mark samt ett större vattenområde på och omkring Stor-Ramsiö och Jakob Ramsjö. Det hätska motståndet från framförallt fritidsfiskarna ledde visserligen till en urvattning av fridlysningsvillkoren. Men faktum kvarstår: en värdefull del av skärgårdsmiljön kunde fredas för kommande generationer, till priset av kostnader och förlorade tomträtter för ingen annan än markägaren själv.
I släktkretsen minns man honom som den självklara förenande länken som tog vara på varje tillfälle att hissa flaggan och bjuda på samvaro och trivsel, med särskild tonvikt vid kontakten till de unga. Som ett exempel kan nämnas den årligen återkommande "Lammdagen", en friluftsdag i försommargrönska för barnfamiljer inom släkt och vänkrets med ett hundratal inbjudna. Ytterligare brydde han sig om och stödde dem som var sjuka eller i behov av hjälp och sällskap.
Västra Nylands läsare minns honom inte minst för de slagkraftigt formulerade insändarna under signaturen Rimisac.

Lena Selen

--
Foto: Ghita Thomé