Degerman, Helge

Musikdirektör Helge Degerman avled den 2 januari 2007. Han föddes den 28 april l932 och verkade först som kalkylator vid Finska färg- och fernissfabriken. Hans egentliga livsverk blev dock musiken, och i särskild mening kyrkomusiken.
Helge Degerman avlade kantorsexa- men och musiklärarexamen vid Sibeliusakademin år 1958, och blev musikdi- rektör år 1964. Efter några år som kantor i Norra svenska församlingen i Helsingfors blev Helge Degerman kantor i Matteus församling, som han troget och helhjärtat tjänade från 1962 till sin pensionering år 2000. Det sista året av sin aktiva tid hade han drabbats av hjärnblödning, något som innebar en ny utmaning för den energiska och aktiva musikmänniskan Helge.
Helge Degerman var en sällsynt ener- gisk och mångsidig musiker. Han hann verka som musiklärare i många skolor i Helsingfors (bl.a. i Botby, Brändö, Vall- gård, Drumsö, Kasberget, Degerö). Hel- ge blev en brobyggare mellan skolan och församlingen. Han engagerade många barn och ungdomar i församlingens mu- sikliv och kunde också annars föra in många i musikens fantastiska värld.
Helge Degerman innehade många kyrk- liga förtroendeuppdrag. Han var under många år med i koralkommittén, bl.a. som dess sekreterare, senare också medlem i psalmbokskommittén. Han var medlem av stiftsmötet och Kristliga radioutskot- tet. Om hans breda förtroende vittnar bl.a. att han var styrelsemedlem i kyrkomusi- kerföreningen, flera år som dess ordförande, förbundsdirigent och senare också hedersordförande, sekreterare för Finlands svenska sång- och musikförbund, han satt i styrelsen för Nordiska kyrkomusikrådet, var ansvarig utgivare för tidskriften Kyrkomusik, kursrektor för Martin Wegeliusinstitutet, förtroendeman i Akava, han var folktingsmedlem osv.
Helge Degerman fick både hederstiteln director cantus och director musices. Han erhöll riddartecknets 1 klass av FLO samt även kyrkliga och nordiska utmärkelser.
Ovanstående korta sammandrag av Helge Degermans engagemang är trots allt inte det viktigaste. Efteråt kan man bara undra hur Helge hann med allt detta, och hur han orkade. Det finns många vittnen till hans ovanligt mångsidiga musikaliska begåvning, han spelade flera instrument, han var en god sångare och en engagerande dirigent.
När jag med stor tacksamhet och saknad tänker på Helge Degerman, går mina tankar till ett indiskt ordspråk som lyder: om du ger din son en fisk, så hjälper du honom en dag, men om du lär honom fiska, hjälper du honom ett helt liv. Jag tror inte att jag någonsin har träffat en människa med

en sådan förmåga att engagera människor i musikens värld. Otaliga är de personer som genom Helges entusiasm dragits till körer och ensembler, många har valt musiken som yrke, för andra blev den en bestående hobby, men alla blev obotligt smittade av Helges förmåga att lära människor att upptäcka musiken, att inte bara bli musikens objekt, utan subjekt. Helges fenomenala förmåga att fängsla, att låta andra musicera, att ge rum och utrymme för alla åldrar är ofattbar. Helge har grundat och lett barnkörer, ungdomskörer, kyrkokörer, pensionärskörer, manskörer, instrumentalgrupper… listan tar inte slut. Det vore orätt att inte nämna något om Helges obetalbara humor. Lång blir listan av dråpliga kommentarer, av glada skratt och fnissanden, av nästan pojkaktiga upptåg, synd bara att alla inte har kunnat vara
med!
Helge Degerman var församlingens och kyrkans man. Därom vittnar troheten och målmedvetenheten i hans olika uppdrag. Men bakom körövningar, körresor och konserter finns också den Helge som höll kontakt med föräldrarna, med familjerna, med människor som på olika sätt hade problem. Helge var en vän i nöden, en själavårdare.
Visst kunde Helge visa att han var konstnär och hade temperament. Men också bakom sådana färger i hans personlighet fanns det välvilja och värme.
Jag står i stor tacksamhetsskuld till Helge för att han har gett mig en sjungande hustru, som genom honom lärt sig älska kyrkomusik och klassisk musik, att han engagerat min mor i kyrkomusiken och berikat många av hennes år, och att också jag som tidigare arbetskamrat fått vara med Helge i så många olika musikaliska sammanhang.

Vi är många som delar sorgen och saknaden efter Helge med Karin, Helges trofasta hustru och vårdare. Vi har knäppt våra händer i bön för Helge under hans sjukdom, och för hans Karin, som outtröttligt har vårdat honom under de svåra åren. Nu vill vi tacka Gud för Helge Degermans livsgärning, och framför allt för vänskap och gemenskap under många lyckliga år.

HENRIK PERRET

– Finlands svenska sång- och musikförbund 1958–1984 (sekreterare)
– Kursrektor 1967–74 Martin Wegelius-institutet
– Koralkommittén 1963–79 sekreterare i koralkommittén, medlem 1980–83, medlem av styrelsen för kyrkomusikerföreningen 1962–87, ordförande 1970–1975
– Medlem 1972–79 av kristliga radioutskottet, stiftsmötet 1978–95
– Medlem av styrelsen för Nordiska kyrkomusikrådet 1972 (1974–78) sekreterare
– Ansvarig utgivare för kyrkomusik 1976–80
– Förbundsdirigent 1984–2000
– Förtroendeman i Akava 1988–2000
– Director cantus 1974, director musices, 1996 hedersordförande i kyrkomusik, Kor Langholtskirkju i Reykjavik
– FLO riddartecknet 1 klass, Centralförbundet för Finlands kyrka, folktingsmedlem, inte partiansluten. (Vem och vad)