Dreijer, Matts

f. 31.1.1901
d. 15.4.1998

När min gode vän Matts Dreijer den 15.4.1998 avled, kände jag en stor saknad. I tidningarna läste jag flera nekrologer, som pliktskyldigt redogjorde för hans karriär, till vilken hörde hans studier till ekonom 1924, filosofie magister 1930 och därefter verksamhet som VD för Ålands centralandelslag 1929-33 och som landskapsarkeolog 1934--70. För mig betydde dessa ting yttre meriter eftersom jag tror mig ha känt människan Matts Dreijer.

Matts var mångsidig och vart mångsidigt verksam. Han invecklades i både ekonomiska företag, bland dem även "Redarnas ömsesidiga" och färjtrafiken vid dess start, politiska organisationer och kommitteer på kommunal och landskapsnivå och framförallt i kulturella sammanhang - allt vid sidan av landskapsarkeologtjänsten. Som landskapsarkeolog skulle han utom utgrävningar och kartläggningar av fornminnen samt deras bevarande förestå Ålands (historiska) museum och vara föredragande i landskapsstyrelsen i dessa ting.

Efter våra senaste krig var jag gymnasist i Mariehamn och Matts var landskapsarkeologen, som bodde vid Torggatan och intill sin bostad hade Ålands museum. När han gick bland sina vitriner, blev han den stora berättaren om Ålands forntid och kanske hans Ansgar-Birka-teori också föddes där - så förefaller det mig. Teorin s.a.s. fick sin bekräftelse när Matts utredde hur gamla de åländska kyrkorna i själva verket var med rester t.o.m. av tidigare stavkyrkor inbyggda i sig (Jomala). Vattenvägarna var lättast att anlita och till Åland kom Ansgar och gjorde det till missionscentrum även i Sveariket. Men Åland blev ett eget jarldöme medeltiden igenom. Det fick sina 10.000 ättehögar - nog stod det sig mot Björkön i Mälaren. Det yttersta beviset var kalkstenskorset och dess replik på Jan Karlsgården, som även den skapades av Matts, tydligen efter mönster av Skansen i Stockholm.

Matts gav ut Ålands fornminnesförbunds årsskrift Åländsk odling, i vilka han och andra skrev många artiklar om den åländska arkeologin, historien och kulturhistorien. Redan på 1940-talet skrev Matts Åland och Ålänningarna, en bok i stil med Boken om vårt land. Den nyttjades länge som lärobok i skolorna. I hans stora verk Det åländska folkets historia (1: 1), som behandlade förhistorien, vikingatiden och medeltiden, uppvisade Matts sin stora beläsenhet och lärdom i filologiska, arkeologiska och historiska ting. Verket utgavs av Ålands kulturstiftelse, en organisation som Matts startade på 1950-talet. Kulturstiftelsen utgav rätt många studier i Ålands historia. Med sina historiska framställningar blev Matts Dreijer Ålands nationalhistoriker.

Valdemar Nyman och Matts Dreijer förenades i sitt brinnande intresse för den åländska forntiden och de s.a.s. skrev sig samman med många artiklar i de nämnda publikationsserierna, Sanct Olof o.s.v. Matts beundrade särdeles sin store prästvän. Båda var färgstarka på sitt sätt.

När Matts fann att jag studerade historia, blev han min välgörare. En sommar fick jag delta i hans och Carl Fredrik Meinanders utgrävning av sten- och bronsåldersbyn Otterböle i Kökar (1949). En annan sommar sändes jag att kartlägga ättehögar i Saltvik. Vi upptäckte tillsammans fornfynd i Lemböle, i Finströms skogar, i Sund, ja litet över allt på Åland. Ytterligare fick jag för landskapets räkning göra avskrifter av de åländska domböckerna. Det hela kröntes av att den unga magistern sändes till Stockholm för att med stöd av ett stipendium från Ålands kulturstiftelse skaffa fram stoff för en licentiatavhandling om det åländska båtsmanshållet, som sedan publicerades i Ålands kulturstiftelses serie.

Matts framstår m.a.o. som min beskyddare och vän. Jag var säkert inte den enda som åtnjöt hans välvilja.

Dessa minnen kompletteras utmärkt av Matts egen självbiografi "Genom livets snårskog" 1984, varmed han lade ned sin penna. Hans syn försvagades avsevärt på gamla dagar, även hälsan i övrigt. De sista åren vistades han på Trobergshemmet. Men han var fortfarande pigg på världen och följde in i det sista med presidenterna Jeltsins och Clintons förehavanden.

Matts Dreijer var en vänsäll, humoristisk, temperamentsfull och på många områden ytterst kunnig och erfaren person lighet. Han var väl värd professors titeln år 1969. Det skulle finnas många historier att berätta om honom, men detta är inte rätta platsen härför. Tack. Matts, och farväl!

JARL STORMBOM