f. 27.7.1926
d.19.10.2010.
Vicehäradshövding Georg C. Ehrnrooth hann under 1950-talet i flera repriser studera i både Storbritannien och USA. Hans stora beundran för allt Amerika stod för skulle följa honom livet ut. Karriären som advokat fick ge vika 1958 då Ehrnrooth invaldes i riksdagen från Helsingfors valkrets. I kampanjen motsatte han sig det nya aphuset på Högholmen. Argumentet att staden hellre borde satsa pengarna på pensionärsbostäder gjorde Ehrnrooth till röstmagnet.
Under det överpolitiserade 1960- och 1970-talet stod Georg C. Ehrnrooth upp för traditionella konservativa värden då unga och intellektuella marscherade under röda fanor. En kollision gick inte att undvika heller inom Svenska folkpartiet där många års uppslitande gräl mellan höger och liberaler kulminerade i att Ehrnrooth 1974 lämnade partiet i protest mot omvalet av Urho Kekkonen med undantagslag, och grundade Konstitutionella folkpartiet. Han var också mycket kritisk mot den utrikespolitiska linjen som enligt honom tog för stor hänsyn till sovjetiska intressen, tillät yttre inblandning och gjorde avsteg från en traditionell västerländsk demokratiuppfattning. Ehrnrooth fortsatte i riksdagen tills han föll ut 1979. Han gjorde comeback under en period 1983–1987. I Helsingfors stadsfullmäktige slog han rekord med att sitta 39 år i följd 1957–1996.
Georg C. Ehrnrooth var en stor beundrare av USA. Han hade unika kontakter till högt uppsatta republikaner i Washington. Det var också som USA-vän han kontaktade mig 1996 efter att jag kommit hem från bevakningen av Bill Clintons seger över Bob Dole i presidentvalet. Ehrnrooth bjöd på lunch och ville höra allt om mina erfarenheter av det stora, fria landet. Fyra år senare var det därför naturligt att vi träffades igen innan jag åkte till USA för att följa med kampen mellan George W Bush och Al Gore. Ehrnrooth framstod som ett levande uppslagsverk. Det var bara att lyssna och ta emot information om finesserna med det amerikanska valsystemet, om de olika delstaternas betydelse och tips om var man bäst hittar väsentlig information. Han kunde allt och han läste allt om USA.
Han gjorde ingen hemlighet av att han i Hufvudstadsbladet förväntade sig en neutral bevakning utan den för Europa så vanliga slagsidan till förmån för demokraterna. Den gången fick jag godkänt, inför valet 2004 däremot sattes vår vänskap på prov då jag berättade att jag skulle sköta valbevakningen från Boston, demokraten John Kerrys hemstad. Efteråt kunde han förlåta mig, huvudsaken var ändå att hans egen kandidat vann, även om det skedde några veckor senare i Floridas högsta domstol. Hur Georg C. Ehrnrooth klarade Barack Obamas seger vet jag inte. 2008 sade han sig vara för skröplig för en träff. Jag tror nog han hade velat lägga ut texten för mig också om Obamas fördärvlighet, för efter hustrun Marys död 1987 var den barnlöse Georg C. Ehrnrooth ganska ensam. Trots sin fräna politiska retorik var Ehrnrooth en sann gentleman. Efter att ha varit utstött ur politikens finrum under lång tid fick han efter Sovjets fall upprättelse på 1990-talet då också många av hans tidigare motståndare medgav att han blev orättvist behandlad och i sin Kekkonenkritik hade rätt på många punkter. Sina politiska minnen publicerade Georg C. Ehrnrooth 1999 i boken Simma med krokodilerna. År 2004 instiftade han en fond i sitt namn inom Svenska folkskolans vänner. Enligt stipulationerna i gåvobrevet skall fondens avkastning ges som stipendium till en studerande som är inskriven vid juridiska eller statsvetenskapliga fakulteten vid Helsingfors universitet, och som avser disputera för doktorsgrad med ett arbete som behandlar Finlands grundlag eller vallagstiftning.
Staffan Bruun