F. 24.2.1924
D. 2.2.1991
Diplomekonom Tom Eklöf avled den 2 februari 1991 efter att under flera år tappert ha kämpat mot en smygande sjukdom. Han var född i Borgå den 24 februari 1924. Efter sin ekonomexamen inträdde han som direktör i familjeföretaget Aug. Eklöf Ab och vekade där till 1964, då företaget uppgick i Tampella. Åren 1966-73 var han direktör vid Hufvudstadsbladet, därefter arbetande styrelseordförande vid Tryckeri- och Tidnings Ab i Borgå, utgivare av tidningen Borgåbladet. Han var under sina sista år företagets huvudförhandlare när först tidningen, sedan tryckeriet övergick till annan ägare. Om det förtroende han åtnjöt inom branschen vittnar hans styrelsemedlemskap från 1969 och ordförandeskap 1973 i Tidningarnas förbund , styrelsemedlemskap I FIEJ, det internationella tidningsutgivarförbundet, samt flera andra uppdrag.
Hemstaden Borgå omfattades av Tom Eklöf med kärleksfullt intresse. Han var ordförande i Svenska klubben i Borgå 1959-80, styrelsemedlem 1960 - och styrelseordförande 1973 - i Borgå museiförening, styrelsemedlem i Samfundet Pro Borgoa 1954, styrelsemedlem och ordförande i Delegationen för StiftelsenGamla staden i Borgå 1973 - för att nämna endast de mest officiella av hans Borgåinriktade aktiviteter. Han sammanställde flera publikationer med anknytning till hemstaden, däribland en mycket värdefull bibliografi 1969, och ett vackert urval av den stora samling vykort från Borgå som han ägde. Alla böcker han utgav präglades av omsorgsfull och smakfull layout.
Tom Eklöf ägnade sina medmänniskor en vänlig uppmärksamhet. Han hyste inga större illusioner om mänsklighetens tilltagande förnuft men han fann den värd omtanke sådan den är. Själv sökte han sin avkoppling i familjens och vännernas krets. Han trivdes vid schackbrädet eller backgammonspelet och han hade en mycket stor samling jazzskivor som han sakkunnigt kunde kommentera. Under en del av året brukade han och hans maka Christina vistas i Spanien, och han kunde beskriva detta spanska liv så att lyssnaren fick paradiset i tankarna. Samtidigt stod det ändå klart att han aldrig lät hemlandets aktualiteter falla ur blickfältet. Han hade förmågan att på ett avspänt sätt engagera sig i yrkesliv och annat mänskligt liv. Han var en tillgång för sina vänner och för sin krets.
LARS HULDÉN