F. 22.4.1901
D. 1.5.1991
Konstnären Torger Carolus Enckell föddes den 22 april 1901 i Kronoborg och varett år yngre än sin äldsta bror Olof. Den yngre brodern Rabbe föddes ett par år senare. Hela denna brödraskara som gjort sig bemärkt inom vår konst, litteratur och humanistiska forskning är nu borta.
Torger Enckell fick ännu fira sin 90-årsdag hemma i sin atelje i Lallukka konstnärshem i Helsingfors innan krafterna slutligen svek honom den 1 maj 1991. Efter studentexamen och medverkan i vårt Frihetskrig studerade Torger Enckell vid Finska Konstföreningens ritskola under Alvar Cawens ledning och kompletterade i mitten av 1920-talet sina studier med resor till bl.a. Frankrike och Italien. Utställningsdebuten ägde rum 1924 och ända till de senaste åren varEnckell känd som en flitig utställare. Sin sista separatutställning höll han i Konstsalongen i Helsingfors 1986. Den hittills största utställningen av Torger Enckells målningar anordnades I samband med konstnärens 70 årsdag våren 1971 i Amos Andersons konstmuseum.
När Torger Enckell 1928 vann första priset i Finska Konstföreningens ansedda dukattävling, målade han även bl.a. figurer och porträtt i en traditionell expressionistisk stil i mörka färger som närmast förde tankarna till hans lärare vid ritskolan och 20-talets trender.
Av utländska målare har, såsom Åke Gulin påvisat , fransmannen Andre Derain i detta skede stått för utslagsgivande impulser. Av mycket stor betydelse i Torger Enckells ungdomsproduktion är hans medverkan som illustratör i den modernistiska tidskriften Quosego som utkom 1928-29. Förutom teckningar har Torger Enckell även efterlämnat en betydande samling grafiska alster inte minst från slutet av 1920- och början av 1930-talet.
Redan i början av 1930-talet framgick det att Torger Enckell skulle komma att räknas till den nya generation av finländska målare som återupptog den rena palettens traditioner från början av 1900-talet. På 1940-talet tog impressionismen överhanden och konstnären utvecklade den stil han senare blev så välkänd för. Torger Enckells målningar blev med åren allt mer ljus- och färgmättade . Motiven var de samma som från begynnelsen: människan och porträtten stod i förgrunden, men även mästerliga landskap, monumentala I sin intimitet, figurstudier och stilleben föddes i en aldrig sinande ström.
En av sina höjdpunkter uppnådde Torger Enckell i slutet av 1950-talet då han anslöt sig till den 1956 grundade Prismagruppen och 1958 engagerades som lärare vid Fria Målarskolan i Helsingfors. I detta märkliga brytningsskede i vår konst framstod även Enckells kamrater i Prismagruppen, inte minst den med honom som figurativ och lyrisk målare närmast besläktade Sigrid Schauman på krönet av sin skapande verksamhet.
Torger Enckell upplevde de sista decennierna av sitt liv som en utmaning mot allt det nya inom bildkonsten som med allt tätare intervaller sköljde över våra stränder. Som en vaken och kritisk iakttagare, ivrig södernfarare och överlägset flitig utställningsbesökare höll han sig i takt med tiden och bevarade en ljus och optimistisk syn på det som skedde i samtidskonsten. Det ledde till att Torger Enckell inte endast beundrades av de äldre utan även bedömdes positivt av yngre och radikalare kritiker som värdesatte hans särpräglade konturlösa, transparenta och känsliga måleri och berömde hans insatser som en av den finländska modernismens genombrottsmän.
BENGT VON BONSDORFF