F. 21.10.1915
D. 26.7.1999
Solveig Erikson, Ålands grand old lady, är borta. Hon avled måndagen den 26 juli 1999 i en ålder av 84 år. In i det sista var hon, trots sviktande hälsa, aktiv och I gång. Hon tyckte om att träffa folk och röra sig bland människor.
Strax före sin död planerade hon förfullt för den traditionella Rödakorsmarknaden,som varje år i början av augusti ordnas i Esplanaden i Mariehamn utanförhennes hem i Gustaf Eriksons villa.
Marknaden arrangeras i sekelskiftesstil och intäkterna går till välgörande ändamål. Den kombinationen av nöje och nytta passade Solveig Erikson precis. T
rots att hon från början var en främmande fågel i den åländska redarsocieteten smälte hon förvånansvärt snabbt in. Solveig Erikson var holländska, född Reinboth i Haag den 20.10.1915. Tjugo år senare hamnade hon på Åland som tillfällig språklärare. Här träffade hon Edgar Erikson, sedermera skeppsredare och sjöfartsråd. De gifte sig 1937.
Solveig Erikson blev medlem av Ålands mest ansedda och uppmärksammade redarfamilj. Hennes svärfar Gustaf Erikson, som dog 194 7, var världens siste store segelfartygsredare.
Teater var Solveig Eriksons stora intresse. Hennes insatser för den blomstrande amatörteatern på Åland är betydande. I detta teaterintresse fick hon utlopp för sin energi, sin kreativitet och sin konstnärliga ådra. Redan 1936 stod hon för första gången själv på en åländsk scen. År 1956 valdes hon till ordförande för Teaterföreningen i Mariehamn, en post som hon innehade till 1985. Under hennes ledning upplevde föreningen ett uppsving.
Hon både regisserade och stod själv på scenen. Hon förhandlade om gästspel och hon skaffade fram pengar. Hon målade kulisser och sydde teaterkläder. Hon var uppfinningsrik och hon var inte rädd för att hugga i. Helt okonventionellt kunde hon låna ut möbler till en pjäs eller leta fram lämpliga scenkläder ur den egna garderoben.
Hon tog initiativet till att de populära Kastelholmsspelen vid Kastelholms medeltida slott återupplivades under några år i början av 1960-talet. Det var oerhört arbetsamt, men Solveig Erikson mindes alltid den tiden med glädje. - För sina kulturinsatser tilldelades hon SFV:s Hagfors- medalj 1991.
Man minns Solveig Erikson i många roller på scenen, både i klassiska dramer, lustspel och revyer. Men samtidigt var hon den gästfria värdinnan i redarhemmet. Det var hennes livs stora roll, och den spelade hon med fulländning.
Solveig Erikson hade ett mycket stort socialt engagemang. Hennes hjärta klappade för dem som hade det svårt och alldeles speciellt för handikappade barn,
När Gustaf Eriksons villa brann 1990 såg hon till att detta kulturminnesmärke byggdes upp igen i exakt samma skepnad som tidigare. Hon donerade villan till landskapet Åland och Mariehamns stad för representation och fick själv bo kvar under sin livstid. Där fortsatte hon att vara värdinna vid middagar och mottagningar. Solveig Erikson var känd långt utanför Ålands gränser. Hon var en ovanlig personlighet och en varmhjärtad människa. Hon var intresserad, engagerad och hon brydde sig om människor. Det blir mycket tomt efter henne.
ANN-GERD STEINBY / Hbl