Eriksson, Michael

f. 13.3.1929

d. 1.2.2007

Folkskolläraren Michael Eriksson avled den 1 februari 2007 i sitt hem i Nykarleby. Han föddes i Solf den 13 mars 1929. Mor Ingrid var lärarinna i Sundom, där Michael också växte upp tillsammans med sin tvillingbror Martin. Fadern Harald stupade i fortsättningskriget. Michael blev student våren 1947 vid Vasa svenska lyceum, utexaminerades från Nykarleby seminarium våren 1950 och fick sin första tjänst vid Ytterjeppo skola i Nykarleby tillika med sin hustru Birgit. Han var Ytterjeppo skola trogen som uppskattad lärare och föreståndare ända till sin pensionering 1989, med undantag för perioder av studier. Ett år var han t.f. rektor för kommunala försöksmellanskolan i Pedersöre och två år lärare vid Evangeliska folkhögskolan i Österbotten (Efö) i Vasa, varav ett år som skolans t.f. rektor. Som pensionär gick han med sin hustru Birgit ett år i Efö, troligen den enda person som först varit skolans rektor och sedan blev dess elev.

Michael var en man med många strängar på sin lyra. Han var en mixtrare, uppfinnare och konstnär. Under många år verkade han som lekmannapredikant inom den evangeliska rörelsen, sjöng med i olika körer bl.a. i Gaudete. Också i Munsala kyrkokör var han en trogen medlem. Guds skapelse hade i honom en mångsidig kännare. Fågellivet var hans stora intresse. Varje vår noterade han flyttfåglarnas ankomst och deltog ofta i fågelskådningutflykter. Namn på både djur, blommor och svampar kände han också väl till.

Så länge krafterna det medgav, trivdes han bäst året runt på stugan vid havsviken i Monäs nära naturen. När Evangeliföreningen blev ägare till lägerområdet Klippan i Monäs, var han den samlande kraften och utan hans insatser både i det praktiska och det andliga arbetet där hade läget mången gång varit problematiskt. Han kunde sköta uppgifter både som gårdskarl, förkunnare och kantor. Allt efter vad situationen krävde. Han fortsatte med insatserna på Klippan hela sitt liv. De senaste åren inbjöd han varje höst till en amerikainspirerad fishboilmissionsmiddag.

Kenyamissionen och Estlandsarbetet låg honom varmt om hjärtat. Han hade också ingående studerat Luther och delade med sig av sina kunskaper på flera gruppresor i Luthers fotspår i Tyskland, besökte också Israel och släktingar i USA, senast hösten 2005. Han ställde alltid upp för sina tolv barnbarn, lekte med dem och hittade på sagor, som ofta var mycket spännande och var med barnbarnen på många olika till och med vilda och strapatsrika äventyr. Sitt barnasinne och sin humor behöll han livet ut. På bemärkelsedagar hedrade han släkt och vänner med sina välskrivna dikter.

Krafterna började sakta avta senaste vår och på hösten genomgick han en njuroperation, som han inte återhämtade sig från. Sin bortgång inväntade han full av förtröstan och tillit till sin Frälsare och somnade in omgiven av sina närmaste. Vi saknar Michael. Frid över hans minne!

BÖRJE SANDBERG