F. 12.4.1940
D.16.4.2000
Sällan har en finlandssvensk politiker blivit så omskriven och väckt så starka känslor som riksdagsman Rainer Erlund. Då hans dödsbud söndagen den 16 april kablades ut, var hans vänner, de som aldrig svek honom, liksom hans belackare, lika förstummade.
Fyra dagar innan skulle Rainer sannolikt ha firat sin 60-årsdag med stora festligheter ifall han inte pådragit sig en nedrivande publicitet sedan föregående höst. Att han ringt upp och pratat vedervärdigt med en ung flicka blev hans fall. Huruvida denna fösyndelse motsvarade den börda han tvingades bära kommer säkertlänge att diskuteras. Men ingen önskade ändå den drunkningsdöd en kylig vårkväll i Bromarf som satte punkt för främst mediernas överdrivna förföljelse av honom. Erlund hade sina svagheter men också styrka. Med en ovanligt stor energi tog han sig under en lång följd av år an lokalpolitiken i Hangö. Där står flera projekt, inte minst inom idrotten, som monument efter honom för en lång framtid.
Ja, han var tidvis något av en kung I Hangö. En ställning som lätt kan missbrukas av personer med olika negativa böjelser, som sist och slutligen de flesta av oss har - dolda eller kända.
Rainer hade en lång bana som publicist. Samma år han blev färdig socionom, 1963, började han som journalist på Hufvudstadsbladet där han stannade till 1964 då han anställdes av Västra Nyland. På VN stannade han till år 1972 då han övergick till Hangötidningen som han blev trogen i 20 år, de 13 sista åren som chefredaktör. Han visade stark integritet och avgick efter ett bråk med utgivaren. Efter det hankade han sig fram som frilans och bl.a. som redaktör för Svenska pensionärsförbundets tidning God Tid.
Kommunalpolitiken kom emot redan år 1977 då han första gången invaldes I Hangö stadsfullmäktige. Den verkligt tunga posten kom år 1997 då han blev stadsstyrelsens ordförande. Den posten avstod han ifrån 1999 då han med ett högt röstetal invaldes som nyländsk Sfp-riksdagsman.
Rainer Erlund var den första västnyländska Sfp-riksdagsmannen efter Sven Högström. Under något år i början av 80- talet var läkaren Pähr-Einar Hellströmfrån Ekenäs riksdagsman men han hoppade av efter bara ett par år. Nu är västra Nyland åter orepresenterat i parlamentet. Det var Rainers tredje försök sommed god marginal förde in honom i riksdagen. Första försöket gjordes redan år 1970 somblev Sven Högströms sista riksdagsval. Inte heller vid andra försöket 1982 bar det ända fram. Men för valet senaste år var han väl förberedd. Framför allt fick han ett massivt stöd av pensionärer från hela Nyland.
Troligtvis var de flesta av dem beredda att förlåta honom hans "telefonbrott". Eftersom han själv låtit förstå att beskyllningsbördan var så tung att han övervägt t.o.m. självmord lämnar drunkningsolyckan många i tvivelsmål. Rainer var energisk, vad han än tog sig an. Det gjorde att många fick uppfattningen att han var en tuff gåpåare, vilket han egentligen inte var. Tvärtom var han ytterst känslig.
För Sfp blev, och är, fallet Erlund en svår sits. Nu efteråt anser säkert de flesta att partiet schavotterade honom innan domen fällts. Men å andra sidan var det svårt att handla på annat sätt, partiet hade kunnat få den allmänna opinionen emot sig. Pöbeln är alltid grym och känner inte ordet förlåt.
ULF JOHANSSON