F. 26.9.1905
D. 19.4.2003
I påskens tid, lördagen den 19 april 2003, avled efter en kort sjukdomstid Marta Helena Flinck i Ekenäs. Hon skulle den 26 september i år ha fyllt 98 år.
Skärgårdsflickan från Kasnäs valde efter moget övervägande lärarbanan, ett yrkesval som hon själv alltid förklarade sig djupt tillfreds med. Men hon underlät inte att påpeka att det också var det enda möjliga i en tid då en flicka med bara folkskolan som grund ville studera vidare. Det ledde i sin tur till den överproduktion av lärare som innebar att hon efter dimissionen från seminariet i Ekenäs 1929 i nästan ett decennium fick hanka sig fram på vikariat än här och än där. Och då hade hon ändå fått klara finansieringen av studierna med banklån till en ränta som skulle ha fått dagens studerande att ropa på revolution.
Sin första fasta tjänst fick hon vid Bobäcks skola i Kyrkslätt 1938, men redan hösten 1944 var det dags för uppbrott. Evakueringen av Porkala förde henne till Träskby skola i Esbo. Här trivdes hon alldeles utomordentligt, inte minst tack vare det inspirerande samarbetet med skolradion. Många finlandssvenskar som var barn på 1940- och 1950-talen minns henne alldeles särskilt som tant Knogelin i de dråpliga sketcher som gick ut i etern.
Egentligen hade hon bestämt sig för att stanna i Träskby fram till pensioneringen (– Eller tills ryssen kom, som hon formulerade sig med den torra humor som var hennes). Men 1955 fann hon sig ändå övertalad att flytta över till seminariets övningsskola i Ekenäs. Där lämnade hon formellt sin tjänst med pension 1972, men fortsatte som ordinarie vikarie i många år framöver.
Hennes engagerande berättarförmåga tog sig bland annat uttryck i en lång rad berättelser och skådespel som hon naturligtvis utformade tillsammans med sina elever. Hennes långvariga och förtjänstfulla pedagogiska insats uppmärksammades också av Svenska kulturfonden och renderade henne ett kulturpris 1978.
Under de många och aktiva åren som pensionär gjorde hon bland annat en stor insats som inläsare av Västra Nylands taltidning för synskadade där hon medverkade från starten år 1981 till år 1998.
Barndomstidens älskade Kasnäs förblev för henne en fast punkt och fritidsoas där hon tillbringade alla sina somrar, till långt in på hösten.
För oss som i någon egenskap, som grannar och goda vänner eller beundrare i största allmänhet, lärde känna Marta Helena Flinck förblev hon en imponerande bekantskap som utan att någonsin framhäva sig själv ändå framstod som ett föredöme. Självklart och utan åthävor hade hon redan i unga år axlat ansvaret för en handikappad kusin och utförde därmed, vid sidan av sitt yrkesarbete, en insats som anhörigvårdare av det slag som vårt samhälle på den tiden värderade om möjligt ännu lägre än i dag.
Hennes positiva livssyn i kombination med en härlig humor, en tolerant iakttagelseförmåga och en naturlig auktoritet gjorde henne till en god representant för det finlandssvenska frisinne som numera tycks satt på undantag. Hon var helt enkelt en medmänniska som det var lätt att komma överens med. Också att leva i närheten av, till och med i ett synnerligen lyhört våningshus.
LENA SELÉN