Född: 16.2.1920 i Viborg
Död: 30.1.2011 i Helsingfors
En gentleman av den gamla stammen har gått ur tiden. Kommerserådet Per Erik Floman har avlidit efter att modigt och med bibehållande av sin humana livsrealism ha genomlidit en kort men intensiv sjukdomsfas. Perres hela livsgärning och inställning till livet präglades av djup respekt för fakta och ärlighet samt omtanke om och uppoffrande hänsyn till sina medmänniskor. Han var mästerlig i att framkalla inspiration och hängivenhet hos sig själv och sin omgivning. Hans obändiga vilja att pröva sin egen mångsidiga förmåga också på äldre dagar trots sviktande hälsa och påtagligt försämrad syn väckte förundran och djup beundran. Ännu i oktober 2010 fungerade han, vid fyllda 90 år, som idérik och respekterad ordförande för legendariska frukostgillet Pimpinellan.
Perre föddes i Viborg och präglades och inspirerades tidigt av stadens rika och livliga kulturliv. Efter studentexamen vid Svenska Lyceum i Viborg 1937 inledde han studier vid Handelshögskolan i Helsingfors och avlade DE examen 1939. En tilltänkt yrkeskarriär uppsköts av vinterkriget där han deltog som officer vid Helsingfors luftförsvar. Under mellankrigsperioden fick Perre anställning vid Oy Volvo Ab, för att vid fortsättningskrigets utbtott igen rycka in vid Helsingfors luftvärn. Vid krigsslutet fortsatte han sin tjänstgöring vid Volvo. Perre anställdes 1947 vid Ekströms Maskinaffär, senare Oy Ekström & Co Ab där han gjorde sin yrkeskarriär, först som avdelningschef och småningom som VD 1964 85. Åren 1968 85 var han även medlem av Ekströms styrelse. Vid sidan av tjänsten vid Ekström anlitades Perre under sin aktiva tid inom affärslivet för ett flertal förtroendeuppdrag inom handelsorganisationer. Han var VD och styrelsemedlem i Oy Sulmu Ab, medlem av förvaltningsrådet för Städernas ömsesidiga försäkringsbolag, revisor för Finska Sjöförsäkrings Ab, styrelsemedlem och ordförande i Finlands tekniska handelsförbund och Centralförbundet för teknisk import, medlem av fullmäktige för Finlands utrikeshandelsförbund, Helsingfors handelskammare, Finsk-engelska handelsföreningen m.fl. centrala internationella handelsföreningar och kontrollant vid Föreningsbanken i Finland.
Även ett stort antal ideella institutioner hade förmånen att se Perre i sina led. Han verkade som medlem och ordförande för Munksnäs svenska skolförening, stiftelsen för Svenska Handelshögskolan, direktionen för Helsingin kauppaoppilaitos, stiftelsen för Blomsterfonden, förvaltningsrådet för Svenska Folkskolans vänner, styrelsen för Svenska Klubben, fullmäktige för Ilmatorjuntasäätiö och Helsingforsregionens taltidningsförening.
Viborg upptog en stor plats i Perres hjärta. Sedan han fick möjlighet att besöka sin gamla hemstad företog han ett tjugotal resor dit, ofta som ciceron för släktingar och vänner. Dessa besök blev en stor upplevelse för alla som hade förmånen att delta och ingen kunde upphöra att förvåna sig över det minne för detaljer och den lokalkännedom som Perre härvid lade idagen. Perres Viborgsengagemang tog sig även andra uttryck. Under ett tiotal år var han ansvarig redaktör för Wiborgs Nyheter och stod personligen för stora delar av innehållet i tidningen. Dessutom verkade han som ordförande för föreningen Gamla Viborgares väl och var medlem av styrelsen för stiftelsen Wiborg-museet. Han var hedersmedlem i Handelsgillet i Wiborg.
Vid sidan av hemstaden Viborg var musiken ett av Perres dominerande särintressen. Han började ta violinlektioner vid 5-års ålder och inskrevs i Wiborgs Musikinstitut för studier i violin- och stråkorkesterspel vid fyllda 9. En hägrande musikerbana byttes efter studentexamen till studier vid Handelshögskolan i Helsingfors. Efter en kort period vid Nylands Nations Orkester under Erik Cronvalls ledning fortsatte violinspelandet på amatörnivå i stråkkvartetter och pianokvintetter upp i hög ålder. I slutet av 30-talet kom studentsången in i bilden. Perres aktiva sjungande började i Akademiska Sångföreningen och fortsatte i sällskapet MM i en obruten följd ända till 2010, sammanlagt i 76 år Han var ordförande och vicedirigent i båda körerna och blev hedersordförande i MM. Perres sonora II bas ingick även i terzetten Rosenbloms Vänner som underhöll efterkrigsgenerationen med bejublade konserter, visaftnar och radiouppträdanden. Finlandssvensk manskörssång har i Perre förlorat en högt uppskattad förgrundsgestalt och sångarbroder. En unik och mångkulturell personlighet har lämnat oss.
Johan Edgren, Erik Kihlman Tom Palmberg