Forsman, Karl

f. 1907

d. 1943

Den 26 maj 1943 anfölls en av våra främsta stödjepunkter vid den långa fronten i Fjärrkarelen av en överlägsen rysk truppavdelning. Samtidigt insatte fienden stark artillerield bakom stödjepunkten, vars förbindelser med kompanichefens kommandokorsu sålunda avbröts. Chefen, som förstod sina mannars förtvivlade situation, rafsade samman några reservkarlar och hastade i spetsen för dem, trots den häftiga artillerikoncentrationen, till stödjepunktens undsättning. Han nådde den emellertid aldrig. Söndersargad av en exploderande granat stupade han på vägen.

Kompanichefens namn var Karl Forsman. Det var ingen äventyrslysten ungdom, som i denna drabbning eldad av stridslust tog en alltför stor risk, det var en make och far, en bokens och pennans fridsamme arbetare, som föll på den väg, dit endast plikten mot fosterlandet och ansvaret för det honom underställda manskapet ledde honom. Plikt och ansvar hade alltid lyst som ledstjärnor över Karl Forsmans liv, över hans död blossade också ärans stjärna.

Karl Forsman var född år 1907 i Kotka, från vars svenska samskola han utdimitterades som student år 1925. Filosofiekandidatexamen avlade han år 1930. Med stipendium från Nylands nation bedrev han under de följande åren i två olika repriser arkivstudier i Stockholm. På basen bl.a. av dessa skrev han sin doktorsavhandling med ämne ur den nordiska ekonomiska historien. Avhandlingen förelåg i det närmaste färdig, då döden bröt hans bana. Några vetenskapliga uppsatser hade emellertid redan hunnit visa hans forskaranlag.

Vid sidan av sina vetenskapliga studier hann Karl Forsman med många arbetsuppgifter, knutna till olika områden av finlandssvenskt kulturliv. Sedan år 1925 var han medarbetare i tidningen Kotka Nyheter, där många av tankereda, politisk rakryggenhet och stilistisk mognad utmärkta artiklar härflutit ur hans penna. Från år 1938 innehade han tjänsten som sekreterare och ombudsman i Finlands svenska köpmannaförbund, i vilken egenskap han förvärvade sig många vänner svenskbygden runt. År 1939 beklädde han posten som redaktionssekreterare i Svenska folkpartiets organ Svenska Finland. Två månader före sin död kallades han till partisekreterare i Svenska folkpartiet, och stora förhoppningar knötos vid honom som innehavare av denna för vår svenska nationalitet så centrala tjänst. Ett hårt öde bjöd, att han aldrig skulle tillträda densamma.

Under hela sitt liv ägnade Karl Forsman det fria bildningsarbetet stort intresse. Som student och ung magister deltog han flitigt i Nylands nations folkbildningssträvanden, varvid han dokumenterade sig som en utmärkt populärvetenskaplig föreläsare. Han innehade sedermera framskjutna poster i huvudstadens svenska föreningsliv. Bl.a. tillhörde han styrelsen för Svenska upplysningsbyrån, på vars uppdrag han redigerade det stora verket »Fallna för Finland», minnesskriften över svenskbygdernas under vinterkriget stupade hjältar.

Nu har Karl Forsman själv slutit sig till deras skara. I honom förlorade fosterlandet en god son, svenskheten en verksam arbetare, vänkretsen en trofast och rejäl kamrat.

Karl Ekman