Glader, Sven-Erik

✻ 25.12.1929

† 24.5.2016

Sven-Erik­ Glader är död. Han föddes på jul­dagen 1929 och han avled den 24 maj, bruten av en lång tids sjukdom. I Sven-Erik förlorade Österbotten och särskilt de ungdomsföreningsaktiva en ledargestalt och kulturell mångsysslare, verksam under flera decennier.

Som tonåring blev han medlem i Karperö ungdomsförening. Under sin aktiva tid i föreningen (som han egentligen aldrig lämnade) hann han vara med om att bygga den första Karperöpaviljongen och att grundrenovera den dåvarande ungdomslokalen. Detta engagemang förde honom till olika uppgifter i Femte ungdomsringen och i Svenska Österbottens ungdomsförbund. I början på 1960-talet utsågs han till förbundets ombudsman. I allt som hände i förbundet under 1960- och 1970-talen och en god bit in på 1980-talet kunde man spåra Sven-Eriks hand.

Till de stora händelserna får man räkna tillkomsten av ungdomstidningen Österbottniska Posten 1968. Sven-Erik invaldes i tidningens redaktionsråd och utsågs ganska snabbt till redaktör vid tidningen med Vasa som stationeringsort. Hans ÖP-engagemang upphörde 1984 då han på heltid blev anställd som Jakobstads Tidnings redaktör i Vasa. Han kvarstod i denna tjänst till sin pensionering 1991.

Sven-Erik kände Österbotten, och särskilt då det österbottniska organisationslivet, kanske bättre än någon annan. Det märktes också i hans redaktionella arbete. Jag samarbetade med honom i ungdomsrörelsen och i tidningsvärlden och jag lärde mig uppskatta honom som yrkesman och vän. Han kunde av somliga uppfattas som burdus, men han var som jag såg honom gladlynt och ivrig. Efter ett fattat beslut kunde han slå ihop sina händer och utbrista: Just det, så gör vi! Och han såg till att det blev gjort. Stora frågesporttävlingar, Nordivalen, Talangjakten och Amerikaresorna är några exempel. Sven-Erik fick under sitt liv uppleva många händelser och träffa många berömdheter, inte minst från den rikssvenska ungdomskulturen. En händelse, eller ett verk, som betydde mycket för honom var invigningen av Replotbron. Han gav mig boken om brobygget, där han själv svarade för faktadokumentationen och intervjuerna.

Hembyn Karperö var viktig för Sven-Erik, även känslomässigt. Under många år var han med om att skriva och sammanställa ett antal böcker om byn. Under många år kunde han beskriva sig som en månskensbonde med en särskild känsla för skogen och vad den gav: vackra vedstaplar.

Sven-Erik sörjs närmast av hustru och tre söner med familjer.

Alf Snellman