F. 21.6.1913
D. 29.10.1997
Maria Kristina (Maja) Granvik – Brunskärs-Maja - avled den 29 oktober 1997 efter en kort med häftig sjukdom.
Maja föddes den 21.6.1913. Hon växte upp på Brunskär i Åbolands skärgård. Som 10-åring fick hon en fiol som gåva noch lärde sig på egen hand att spela på den. Den fiolen kom att bli hennes följeslagare hela livet igenom.
Under skolåren och ungdomstiden fann hon en spelmanskamrat i Aspö-Erik, självlärd spelman även han. De uppträdde tillsammans vid allehanda tillfällen, ändatills Majas längtan efter utbildning och kunskap förde henne bort från skärgården.
Med egen kraft skaffade hon sig möjlighetatt utbilda sig till hushållslärare vid Högvalla seminarium. Hennes första anställning blev i Finlands Svenska Martha-förbund. På sina resor som konsulent kom hon också till Terjärv i Österbotten. Där träffade hon sin levnadskamrat Magnus Granvik och de gifte sig år 1939. Bosatt i Terjärv blev Maja snart engagerad i kommunalpolitik, arbetade för lokalradion,höll matlagningskurser. Aktiv och utåtriktad som person blev hon snart en arbetade för lokalradion, höll matlagningskurser. Aktiv och utåtriktad som person blev hon snart en personlighet att räkna med.
År 1951 flyttade familjen till Vasa och där arbetade Maja bl.a. som hushållslärarevid Vasa Svenska Flicklyceum. År 1959 blev det uppbrott från Vasa då familjen flyttade till Helsingfors. Maja anställdes igen vid Finlands Svenska Marthaförbund, nu som chefskonsulent. På sina resor i Svenskfinland gav hon utan att förtröttas ut av sitt kunnande och av sin levnadsvisdom. Med fiolen i bagaget förgylldes kurser och möten och hennes besök I marthaföreningarna var alltid välkomna. Maja hade inte bara förmågan att uttrycka sig i tal, utan hon skrev också ner sina tankar och känslor i form av dikter, som ckså gavs ut i bokform år 1992. Hon hade en stark känsla för det svenska språket och hade mycket lätt för att skriva både poesi och prosa.
Somrarna ägnade hon tillsammans med familjen åt Brunskär. Hon höll pensionat bjöd in spelmanslag, släkt och vänner och delade med sig av sitt sommarparadis.
Då Maja och Magnus i början av 1970-talet flyttade till Korpo för gott, kundehon ägna sig helhjärtat åt Brunskär. Nu fick hon också tid för folkmusik, hon var aktivt med i Korpo spelmanslag och Finlands Svenska Spelmansförbund, vars Otto-statyett hon fick motta år 1976. Hon var också medlem av kommunfullmäktige i Korpo.
Aspö-Erik och Brunskärs-Maja började spela tillsammans igen och deras genuina musik blev uppskattad på många håll.Skivor och TV-program producerades ochhöjdpunkten blev resan till USA år 1976. Då sände finska staten en grupp artister för att uppträda för finländska utvandrare och deras ättlingar med anledning av USA:s 200-årsjubileum.
Maja var även ofta anlitad att berätta om livet i utskären i forna dagar. Hon förmedlade ett kulturarv i form av berättelser om en tillvaro som står i stark kontrast till dagens ekonomiska samhälle, utan att för den skull vara oemottaglig för framsteg och utveckling. Hennes samhällsengagemang och intresse för sina medmänniskor var äkta. Även i kvinnofrågor hördes hennes röst, men inte på ett agitativt sätt. Hon bara visade vägen med sitt eget exempel. Hem och familj, släkt och vänner var viktiga i Majas liv. Hon var en samlande länk, en auktoritet att se upp till och en vän att lita på.
En aktad och älskad människa har gått ur tiden, men hennes starka utstrålning och generösa värme lever kvar hos människor hon mött på sin livsväg och hos oss som stått henne nära.
ANNA-LISA AITTOLA