F. 18.1.1897
D. 11.12.1992
En av Finlands och Nordens äldsta journalister, förre chefredaktören för Nya Pressen, fil.mag. Axel Grönvik, Helsingfors, avled den 11.12. 1992 efter en lång tids sjukdom. Han var född den 18.1. 1897 i Tammerfors och blev i det närmaste 96 år gammal.
Axel Grönviks journalistiska livsgärning, en central insats i seklets finlandssvenska press och opinionsbildning, omspände fem decennier, från 1917 till hösten 1966. Då avgick han som chefredaktör för Nya Pressen, den svenskspråkiga eftermiddagstidningen I Helsingfors, vilken utgavs av Hufvudstadsbladets förlag och nedlades år 1964.
Axel Grönvik blev student från Classicum i Åbo 1915, fil.kand. vid Helsingforsuniversitet 1922, fil.mag. Följande år. Redan under sina universitetsår praktiserade han i Åbo Underrättelser och var tidningens korrespondent I huvudstaden i ett historiskt ögonblick: när lantdagen den 6 december 1917 antog Finlands självständighetsförklaring.
På 1920-talet var Axel Grönvik några år huvudredaktör för bygdetidningen Nyland och redaktionssekreterare I måndagsbladet Nya Tidningen. På hösten 1928 kom han till det nya tidningshuset vid nuv. Mannerheimvägen 18 (byggt 1926) - kom för att stanna. Axel Grönvik verkade som redaktionssekreterare i Huvudstadsbladet och 1934-44 som utrikesredaktör. Amos Anderson (1878-1961) hade 1921 köpt Hufvudstadsbladet och skapade med sina med- arbetare den ledande finlandssvenska dagstidningen. Amos Anderson grundade 1940 föreningen Konstsamfundet, som äger och driver Hufvudstadsbladet och andra organ och insitutioner inom tryckeri- och förlagsbranschen.
Axel Grönvik skrev flitigt utrikespolitiska ledarkommentarer i Hbl under Finlands krigsår. Han var 1941–42 kommenderad till Statens informationsverk, men hann ändå med drygt 200 ledare under den egentliga krigstiden. Torsten Steinby skriver i "Press och kultur" (1982): "Som Hbl:s ledande utrikeskommentator under krigets senare skede visade han (Grönvik) försiktigt, men otvetydigt, hur Tyskland stegvistappade greppet om läget och förberedde sålunda läsarna på Hitlers kommande . På hösten 1943 förlorade Hbl tron på att Tyskland skulle kunna slå Sovjetunionen, de västallierades slutliga seger föreföll redan tidigare säkrad."
Svenska Pressen intog under fortsättningskriget en kritisk hållning till krigspolitiken och i juni 1944 indrogs tidningen. Den återsuppstod i november 1944, det var efter vapenstilleståndet. Men Svenska Pressens chefredaktör Fredrik Valros (1887-1956) och red. sekr. Ragnar Ölander (1899-1957), som svarat för tidningens linje och innehåll, inte sina poster. De erhöll andra befattningar i Hufvudstadsbladet. Till ny chefredaktör utsågs nu Axel Grönvik. Vid årsskiftet antog kvällstidningen, som en tid drevs av ett särskilt bolag, namnet Nya Pressen - ett namn som tidigare av Svenska Pressens presshistoriska "förfäder", morgontidningen Nya Pressen 1882-1900 och aftontidningen Nya Pressen 1906-14.
Jag hade från juni 1934 varit redaktör och reporter i Svenska Pressen och där haft ett nära samarbete med Fredrik Valros och Ragnar Ölander, mina professionella och ideella läromästare. Under kriget var jag inkallad i försvarets tjänst, men i november 1944 återvände jag till min tidigare tjänst i Svenska Pressen. kvarstod till 1952.
Axel Grönvik och Fredrik Valros var mycket olika personligheter, den förre en konciliant och korrekt, besinningsfull diplomat, akademiskt och intellektuellt skolad, den senare en temperamentsfull, fränt och frodigt sarkastiskt polemiker och kämpe. Båda var sällskapsmänniskor och förkämpar för frisinne, liberalism. Axel Grönvik var kanske den sista journalisten av den gamla stammen. Han skrev sina ledare och sina sirligt eleganta kåserier - under signaturen Fjäderpenna med bläck på enkom skurna långa "matsedlar" i glättat papper.
Axel Grönvik levde länge som pensionerad, han ville inte skriva och publicera några memoarer. Det finns dock läsare som minns den aktiva journalisten Axel Grönvik, Nya Pressens chefredaktör under drygt 20 år. Man uppskattade hans nyktra omdöme och "den andliga vigheten och rörligheten på trapetsen, där han excellerar I antydningarnas konst - - - slutligen fastheten och åsiktsmodet, le courage de son opinion, i de väsentliga principfrågorna - de som rör den finlandssvenska nationalitetens, befolkningens rätt, yttrandefriheten, liberalismens grundsatser och ideal överhuvud."
Axel Grönvik engagerade sig med livligt intresse i journalisternas gemensamma strävanden och fackliga organisationer. Han var viceordförande i Finlands journalistförbund 1941-49 och därefter förbundets ordförande till 1958. Han var ordförande i Nordiska journalistförbundet 1953-56. Han verkade länge i ledningen för Finlands svenska publicistförbund, som sekreterare från 1933, senare som viceordförande och under ett årtionde som ordförande.
Axel Grönvik var gift med fil.mag. Ann-Mari Grönvik, f. Nordman, som avled 1980.
J.O. TALLQVIST