F. 24.3.1919
D. 28.10.1998
Professorn, friherr Lars von Haartman avled den 28.10.1998 i Helsingfors, vid 79 års ålder. Han föddes den 24.3.1919 på släktgodset Lemsjöholm i Villnäs.
I internationella ornitologiska kretsar var "Lars von" ett begrepp i över 50 års Hans renomme som forskare ledde tillatt han utsågs till generalsekreterare förXII Internationella ornitologkongressen I Helsingfors 1958, till vicepresident för XVII kongressen i Berlin 1978 och till president för XVIII kongressen i Moskva 1982. Som president kom han att tillhöra det exklusiva fåtal vetenskapsmän, som det internationella ornitologiska samfundet velat hedra för en utomordentlig insats. Ingen annan finländsk ornitolog har blivit föremål för en sådan hedersbetygelse.
Släktgodset Lemsjöholm var Lars von Haartmans "Värld i världen". Med Lemsjöholm som bas gjorde han sina skärgårdsfågelundersökningar, somresulterade i en doktorsavhandling. Här genomförde han sin över halvsekellånga studie över svartvita flugsnapparen, ett mångsidigt studium, som i form av en tredelad monografi och ett stort antal artiklar kom att belysa viktiga frågor inom ekologi, etologi och evolution. Här erfor Lars von Haartman också det som är så sällsynt I vår tid: han gav sig tid och ro att tänka, att ta del av de stora föregångarnas verk och att umgås med deras tankar. Han hade en sällsynt förmåga att vaska fram det värdefulla, en lyhördhet för det som var värt att bevara och föra vidare.
Lemsjöholm var också samlingsplatsen för vetenskapsmän från olika delar av världen, här samlades också företrädare för andra kreativa discipliner, allt från konstnärer, författare och poeter till längre hunna studenter. Den passionerade bibliofilen fann i Lars von Haartman en meningsfrände; han var ordförande för Sällskapet Bokvännerna 1970-80. Likaså berikades den trädgårdsintresserade av den empiriska kunskap han förvärvat genom sitt kärleksfulla sysslande med trädgården på Lemsjöholm när den mest hektiska tiden av fågelsäsongen var över. Inget ochingen fick hindra honom i hans fågelstudier.
Förvisso omfattade hans forskargärning också många andra aspekter: Faunadynamiken - fågelfaunans förändring i en viss region och dess orsaker, fåglarnas häckning, han skrev ett klassiskt kapitel om fåglars populationsdynarnik i verket Avian Biology: studien Charles Darwin and Ethology.
Lars von Haartman var en särbegåvning på många plan. Han disputerade för doktorsgraden 1945, blev docent i zoologi 1947 och erhöll en personell e.o. professur i zoologi 1968, efter att ha varit äldre forskare vid Statens naturvetenskapliga kommission 1962-68. Han var hedersledamot i flera utländska och inhemska naturvetenskapliga och ornitologiska sällskap,och kallades till hedersdoktor viduniversitetet i Trondheim och Turun Yliopisto. Också i hemlandets ornitologi intog han en central position. Han var ordförande för Ornitologiska Föreningen i Finland 1963-69, huvudredaktör för dess tidskrift Ornis Fennica 1972-76 och föreningens hedersledamot.
För den som tagit del av hans essäer, dikter, akvareller och kolteckningar eller insiktsfulla konstkritik är det helt uppenbart att han kunde ha blivit en lika lysande företrädare för konst eller humaniora som han nu blev som vetenskapsman. Han utgav fyra diktsamlingar, av vilka två har översatts till engelska.
Som akademisk lärare var Lars von Haartman oerhört inspirerande. Han sparade ingen möda att göra föreläsningarna till konstverk både för öga och öra, utan att för den skull förlora något i vetenskaplig stringens. För vinnande av tid började han ofta sina föreläsningar medan han ännu var ute i korridoren på väg in till de väntande studenterna i föreläsningssalen. När sedan den långa, lätt framåtböjda gestalten, sinnebilden av en engelsk lord, sedermera inträdde och den djupa, nasala rösten och skickliga tecknaren presenterade djurens jämförande anatomi eller lyfte fram betydelsefulla vetenskapliga rön inom ornitologin, förvandlades det trånga rummet till en hel värld.
Samma briljans kännetecknade hans vetenskapliga föredrag världen över. integritet, naturliga auktoritet och uppträdande var världsmannens. Vid det personliga mötet var han skärpt men alltid vänligt intresserad. Lars von Haartman var en polyhistor och grandseigneur, som ingav respekt och aktning.
TORSTEN STJERNBERG
HENRIK WALLGREN