Hackman, Fredrik

f. 16.7.1925

d. 22.6.2009

Som jämnåriga kusiner i en stor familjekrets träffades Fredrik och jag regelbundet alltsedan pojkåren. Hans far, min morbror Johnny Hackman, blev efter min fars förtidiga bortgång en viktig mentor för mig ifråga om litteratur och målarkonst och som pojkar lärde vi oss redan före krigsåret 1939 bl.a. av honom att diktaturerna i Europa var av ondo. Från hösten 1940 var vi båda skyddskårister och tidvis även befriade från skolarbetet.Vi bar militär uniform 1943–1944. Efter Nazitysklands segrar 1940 stod hoppet till Storbritannien under Churchills ledning. Vi var övertygade om att Hitler skulle förlora kriget men vi betvivlade aldrig vårt lands förmåga att bevara sin självständighet. Samtidigt beundrade vi Leningrad under den långa tyska belägringen. Med åren blev släktskapet än vänskap för livet.

Fredrik blev student från Zilliacuska skolan (Ulfåsa), studerade biologi och verkade i flera år som lärare i bl.a. Arkadiagatans flickskola. Många av hans forna elever har beskrivit honom som en etisk, vital och inspirerande pedagog. Hans mångsidiga personlighet, lovordade yrkesutövning och sällskapliga fritidssysselsättningar gav honom en trogen vänkrets.

Fotograferandet blev mera än en hobby. Fredrik var särskilt aktiv inom amatörfotografklubben i Helsingfors. Hans fotografier finns i dag i Finlands fotografiska museums samlingar. Med sin skolkamrat Per Olov Jansson tillhörde han i slutet av 1940-talet modernisterna som hade nära kontakt med de nya fotograferna i Sverige. En vändpunkt för honom blev resan till Indien 1960 som fotograf och chaufför åt Laurin Zilliacus (Ulfåsas grundare och rektor). Hans uppgift var att illustrera Purana-myterna, grundvalen för hinduismen.Samtidigt fångade han vardagen, vilket resulterade i en bildkollektion som visades i Laterna Magica 2006. Fredrik Hackman belönades med hederstiteln AFIAP (Artiste de la Federation Internationale de Art Photographique) och med hedersmedlemskap i klubben.

Sin egentliga livsgärning utförde Fredrik Hackman vid Rundradions svenska tv-avdelning, sedermera FST. Han började 1961 som redaktör. Är 1968 blev han redaktionschef för faktaprogrammen och 1976 utnämndes han till planeringschef för FST. Nära kolleger och vänner var Bosse von Willebrand, Joan Edelmann (Harms) och Pontus Dammert. Med en tv-skolning vid anrika BBC bakom sig blev han en av tv-pion­järerna i Finland, både som filmare och regissör. En epokgörande dokumentärfilm var hans program om glödlampan. På 1960-talet startade han veckoöversikterna ”Sju dagar” och ”Zoom”. Han var en respekterad chef: iderik och temperamentsfull. Han hade en stor andel i utbyggnaden av de svenska tv-programmen på 1980-talet och var en av de ledande krafterna i det nordiska samarbetet inom televisionens faktaområde. Både de nordiska och internationella kontakterna var av betydelse då FST under den värsta finlandiseringsvågen på Rundradion lyckades få med kontroversiella program i utbudet. Hans spiritualitet och klipska humor bidrog till att han inte lät sig nedslås av tillfälliga motgångar i arbetet. Men han kunde vara envis i sina åsikter om bl.a.rikspolitiken och kulturströmningarna – det ledde till många intensiva diskussioner.

Kocken Fredrik! En verklig talang. Familjen, släktingar och vänner njöt av hans fiskrätter, soppor och grytor i gourmetklass. Seglaren Fredrik! Pojkårens sommarparadis var Dåvits och jag minns våra seglatser i Pentala och Hirsala vattnen. Långt senare blev seglatserna med honom som värd i folkbåten Slöfocken en av säsongens höjdpunkter för hans seglingssugna vänner – färder som även bjöd på kulinariska läckerheter. '´

Fredrik var genom livet en stor hundvän och arbetsbördan hindrade inte den dagliga promenaden med den egna hunden. Det var taxen framför allt och han verkade under en period även som taxdomare tillsammans med sin farbror G.W. Hackman, en internationell expert i branschen. Råholmens hundpark stod honom nära och på 1990-talet gick han helhjärtat in för att rädda den. Då Fredrik Hackmans syn försämrades blev musiken en viktig del av hans och familjens liv. Till valet hörde både symfonikonserter i Finlandia-huset och kammarmusik i Riddarhuset. Både klassisk och modern musik. Vid jordfästningen i Krematoriekapellet den 10 juli 2009 spelade Kamus kvartetten bl.a. adagiot ur Haydens violinkonsert i c-dur och largot ur Sjostakovitjs åttonde stråkkvartett.

Närmast sörjande är hustrun Nina (f.Marschan), dottern Johanna, sonen Joakim med fästmö Tuuli samt ·systern Klara.

Carl Fredrik Sandelin