Hagström, Raimo

Idrottsprofilen och kommunpolitikern Raimo Hagström i Vasa avled den 8 juni 2004 på universitetssjukhuset i Tammerfors. Han var född den 1 november 1934.
Med Raimo har en av de mest kända Vasasvenskarna lämnat arenan. Han var en färgstark personlighet som både syntes och hördes i stadsbilden. Raimo kände alla – och alla kände honom. Ett långt yrkesliv i ledande försäljnings- och marknadsföringsuppdrag på Bock bryggeri, som sedermera övergick i Hartwalls ägo, grundlade personliga kontakter i mängd. Allra underst fanns kändisskapet från den glimrande fotbollskarriären på femtiotalet. Hagström var yngsta medlem i det legendariska VIFK-lag som 1953 erövrade guldet. En bragd han kunde komplettera med FM-silver 1952 och FM-brons 1955.
På meritlistan finns vidare fyra A-landskamper och två miniatyrlandskamper. Likaså tio säsonger i bandyns högsta serie.
Ännu långt efter avslutad karriär kom fotbollen att engagera honom. Som föreningsboss byggde han i samverkan med en driftig styrelse upp Bäckins stolthet, Sport, till storföretagare. Han avancerade till vice ordförande i Finlands Bollförbund och ledde Vasadistriktet under hela sjuttiotalet. Inom VIFK återkom han även i ledande roller.
I A-landslaget var Raimo en ofta engagerad och omtyckt lagledare. Under en landslagsturné i Afrika blev han bekant med dåvarande ambassadören i Tanzania, Martti Ahtisaari. En bekantskap denne värdesatte genom åren, inte minst under sin presidentkampanj 1993–1994.
Aktivitet och engagemang i alla former präglade Hagström livet igenom. Han hade nya idéer och förmågan att föra fram dem. Och klarade han det inte själv såg han alltid till att det fanns goda medarbetare som drev igenom det han ville.
Efter nedläggningen av Hartwalls Vasabryggeri jobbade han länge inom transportbranschen. Det tände hans intresse för kommunalpolitiken.
Farfadern Herman hade på sin tid varit aktiv i Vasapolitiken och med åren gav det även Raimo inspiration och kraft. I kommunalvalet 1992 valdes han in med högt röstetal på Svenska folkpartiets lista. En prestation han upprepade med glans såväl 1996 som 2000.
Ännu under sina sista år ledde ”senatorn”, som han älskade att kalla sig, fritidsnämnden och kämpade aktivt för att Vasa skulle få en ny simhall. Stoltheten var omisskänlig när beslutet om hallen äntligen ficks till stånd. Det betydde att cirkeln för fritids- och idrottsbyggaren var sluten, först Botniahallen i Korsholm och sedan ny ishall och simhall i Vasa.
I februari blev Raimo svårt sjuk och repade sig sedan aldrig trots tapper kamp mot sjukdomen. I juni kom dödsbudet.
Närmast sörjande är hustrun Britt (född Schauman), sönerna Mikael och Johan samt döttrarna Susanna och Nanna med familjer.
Liksom övrig släkt och många vänner.

KURT SNICKARS