Margaret Haikola föddes i familjen Overton i Lund den 29 december 1918 och avled i Helsingfors den 25 november 2009.
Fadern kom från en engelsk forskarsläkt och kom efter studier i Schweiz och Tyskland till Lund. Hennes mor var matematiker. Själv blev hon fil.mag. i biologi, genetik och kemi och undervisade i dessa ämnen i Lund, till slut som adjunkt i Katedralskolan. Margaret mötte sin blivande make Lauri 1941, när han kom som krigsinvalid och teologistuderande till Lund och inkvarterades i familjen Overtons stora lägenhet tillsammans med andra finnar och ester. Hon lärde sig tidigt att världen är mångfasetterad och att naturvetenskap och religion erbjuder olika sätt att tolka verkligheten.
Den unga familjen fick efter kriget fyra barn. Tre av dem flyttade hösten 1963 med mamma Margaret till Helsingfors, där pappa Lauri tillträtt en professur. Småningom fick hon undervisa igen, först vid Laguska skolan, senare vid Drumsö svenska samskola och småningom vid Mattlidens skola och gymnasium.
Vid sidan om ägnade hon sig åt kursverksamhet vid Svenska arbetarinstitutet, både som elev och lärare. Hon skrev dikter sedan ungdomsåren och odlade samma ådra bl.a. vid Walentin Chorells skrivarkurser. Många olika föreningar och bl.a. Tänka högt-gruppen gav efter hand Margaret en starkare förankring i Svenskfinland.
När yngsta barnet Maja dog 1978 skrev Margaret dagbok under sjukhusveckorna, som sedan omarbetades till boken Vidare – trots allt. Efter Majas död öppnades en minnesfond, vars avkastning gått till utbildning av ungdomar i Namibia. För minnesfonden, men även Lex luciainsamlingen, gjorde Margaret dagligen blomsterkort med pressade blommor. Växterna insamlades främst nära sommar- och släkthuset i Skåne, där bokskogen, bäcken och trädgården gav henne både arbete och vila. Huset har gästats av många, bl.a. finländare på väg söderut. Där vävde hon också trasmattor, målade porslin och tog hand om gamla saker från moderns hem. I Petrenska släktnotiser samlade hon tillsammans med sin syster uppgifter om svenska släkten, men engelska och finska släktingar glömdes inte heller bort. Mamma Margaret var vad man kunde kallar en arbetsnarkoman. Hon satt under sin aktiva tid sällan overksam och hon använde kvällarna till att skriva. Så klarade hon av ett inte alltid så lätt liv. Hon visade stor omtanke om sina barn, barnbarn och småningom barnbarnsbarn. Hon ville gärna lära och sysselsätta oss och överlämnade ofta vardagssysslor åt yngre.
Margaret höll radioandakter, satt med i Borgå stiftsråd, skrev artiklar och höll föredrag om allt från natur till människor och en folknära kyrka. Hon höll kontakt med sin makes kolleger efter hans död och följde med Finska Missionssällskapets Furaha-kör, som Maja varit med i. Margaret hade en stor krets av brevvänner och samlade breven, liksom mycket annat, väl etiketterat. Ur Margarets hand har också kommit andakts-, aforism- och tanke böcker, även tillsammans med andra.
Invid rikssvenska Olaus Petri-kyrkan vid Minervagatan hade hon sitt hem i 46 år. Hon var en gränsöverskridare som ständigt byggde broar och fann en medmänniska i varje människa.
Dotter Beva med familj