Hamberg, Lars
f. 19.2.1922
d. 23.12.2005
Författaren och kulturjournalisten Lars Hamberg avled dagen före julafton 2005. Han blev 83 år gammal.
”Skrivklåda är en obotlig sjukdom”, skriver Lars Hamberg i sina självbiografiska minnen En frilansares bokslut. Hamberg drabbades av den redan i unga år, och den styrde hela hans liv. Hans produktion är enorm, och han var också själv mån om att dokumentera sin verksamhet i en lång rad publikationer, utgivna på ett eget förlag som han grundade enkom för ändamålet. Många av dessa kritiker och inlägg skrev han för Hbl, men ändå är de bara en bråkdel av vad han under fem decennier publicerade i tidningar och tidskrifter runt om i Norden.
Efter avlagd fil.mag-examen 1950 siktade Hamberg en tid på fortsatt forskning i litteratur men uppgav småningom de ambitionerna till förmån för ett mera journalistiskt skrivande. Sitt litteraturintresse riktade han tidigt mot de andra nordiska länderna, framför allt Danmark. Han skrev också på finska, och medverkade snart flitigt i tidningar och tidskrifter runt om i Norden, där han även blev en viktig informatör om finskspråkig litteratur. Han knöt talrika personliga kontakter med författare och andra kulturarbetare i de nordiska länderna, och många är de nordiska kulturpersoner han tog hand om som guide under mer eller mindre officiella Finlandsbesök.
Som skönlitterär författare debuterade Lars Hamberg redan 1944 med en aforismsamling, som snabbt följdes av en lång rad noveller, berättelser och radiopjäser, av vilka han regisserade några själv. Teaterkritik skrev han under en tioårsperiod till Nya Argus och därefter, så länge krafterna stod honom bi, till tidningen Elanto. Han var också mycket aktiv i organisationslivet, bl.a. i teaterklubben Kammarteatern, där han var ordförande 1954–62, inom Pohjola-Norden, framför allt som seminariearrangör, och i Finlands kritikerförbund, vars bärande kraft han var under en lång period, först som sekreterare och sedan under 14 år som dess ordförande.
I egenskap av ständig frilansare var Lars Hamberg en särpräglad gestalt i finlandssvenskt och nordiskt kulturliv. Under flera decennier kunde man se honom överallt där det hände någonting som hade med teater, litteratur eller bildkonst att göra, lika flitig som föreläsare, mötesorganisatör och kulturpolitiker som i egenskap av journalist och kritiker. Hans vänligt burdusa framtoning gav honom på vissa håll i Norden smeknamnet ”den finske brumbjörn”, ett epitet som väl karakteriserade det mjuka yttre som dolde ett i kulturvärlden sällsynt knippe av energi och företagsamhet. Om skrivklådan är en sjukdom, lyckades Lars Hamberg förvandla den till näring för ett helt livs arbete som kulturens privatföretagare.
ERIK KRUSKOPF
Lars Hamberg var född den 19.2.1922. Han tilldelades SFV:s Folkbildningspris 1993.