Hamberg, Lars

Författaren och kultur­journalis­ten Lars Hamberg avled da­gen före julafton 2005. Han blev 83 år gammal.
”Skrivklåda är en obot­lig sjukdom”, skriver Lars Hamberg i sina självbio­grafiska minnen En frilansares bokslut. Hamberg drabbades av den redan i unga år, och den styrde he­la hans liv. Hans produk­tion är enorm, och han var också själv mån om att do­kumentera sin verksamhet i en lång rad publikatio­ner, utgivna på ett eget för­lag som han grundade en­kom för ändamålet. Många av dessa kritiker och inlägg skrev han för Hbl, men ändå är de bara en bråkdel av vad han under fem decen­nier publicerade i tidning­ar och tidskrifter runt om i Norden.
Efter avlagd fil.mag-exa­men 1950 siktade Hamberg en tid på fortsatt forskning i litteratur men uppgav små­ningom de ambitioner­na till förmån för ett me­ra journalistiskt skrivande. Sitt litteraturintresse rikta­de han tidigt mot de andra nordiska länderna, framför allt Danmark. Han skrev också på finska, och med­verkade snart flitigt i tid­ningar och tidskrifter runt om i Norden, där han även blev en viktig informatör om finskspråkig litteratur. Han knöt talrika person­liga kontakter med förfat­tare och andra kulturarbe­tare i de nordiska länderna, och många är de nordiska kul­turpersoner han tog hand om som guide under mer eller mindre officiella Finlandsbesök.
Som skönlitterär författa­re debuterade Lars Hamberg re­dan 1944 med en aforism­samling, som snabbt följdes av en lång rad noveller, be­rättelser och radiopjäser, av vilka han regisserade någ­ra själv. Teaterkritik skrev han under en tioårsperiod till Nya Argus och därefter, så länge krafterna stod ho­nom bi, till tidningen Elan­to. Han var också mycket aktiv i organisationslivet, bl.a. i teaterklubben Kam­marteatern, där han var ordförande 1954–62, inom Pohjola-Norden, framför allt som seminariearrang­ör, och i Finlands kritiker­förbund, vars bärande kraft han var under en lång pe­riod, först som sekreterare och sedan under 14 år som dess ordförande.
I egenskap av ständig fri­lansare var Lars Hamberg en särpräglad gestalt i fin­landssvenskt och nordiskt kulturliv. Under flera de­cennier kunde man se ho­nom överallt där det hän­de någonting som hade med teater, litteratur eller bildkonst att göra, lika flitig som föreläsare, mötesorganisatör och kulturpolitiker som i egenskap av journa­list och kritiker. Hans vän­ligt burdusa framtoning gav honom på vissa håll i Norden smeknamnet ”den finske brumbjörn”, ett epi­tet som väl karakteriserade det mjuka yttre som dolde ett i kulturvärlden sällsynt knippe av energi och före­tagsamhet. Om skrivklå­dan är en sjukdom, lycka­des Lars Hamberg förvand­la den till näring för ett helt livs arbete som kulturens privatföretagare.

ERIK KRUSKOPF

Lars Hamberg var född den 19.2.1922. Han tilldelades SFV:s Folkbildningspris 1993.