Hansson, Joakim

f. 24.5.1960
d. 19.12.2017

Fil.dr. Birger Joakim Hansson avled 19.12.2017 i Eksta på Gotland. Han var född 24.5.1960.
Efter skolgången i Zillen och Lönkan i Helsingfors blev Joakim student 1979. Han blev filosofie magister 1986 och disputerade till filosofie doktor vid Helsingfors universitet år 1998, under rubriken Svenska arkitekters verksamhet i Finland 1870-1920. Avhandlingen behandlade nordiskt arkitektsamarbetes betydelse för den finska sekelskiftesarkitekturen.
Joakim blev tidigt intresserad av arkitektur och konsthistoria. Föräldrarnas arkitektbyrå fanns i samma trappa som bostaden i gamla Eira. Han stod även sin gudfar, arkitekturhistorieprofessorn Nils-Erik Wickberg nära och de reste redan i Joakims barndom omkring i Europa, för att se och uppleva europeisk arkitektur och konst. Studie- och yrkesvalet var närapå självklart.
Joakims studieliv i Helsingfors kom att bli aktivt, med bland annat många engagemang inom Nylands Nation, vars kurator han var 1990–1993. Efter postgraduala studier i Uppsala i början av 1990-talet flyttade han år 1995 till Visby och bildade familj. Han var lektor vid högskolan på Gotland 1998–2013 och lektor i kulturvård vid Uppsala universitet Campus Gotland 2013–2017, samt byggnadsantikvarie vid Gotlands länsstyrelse åren 1995–2012. Han hade även ett flertal gästprofessorsuppdrag utomlands, främst i Baltikum. Hans publikationsförteckning omfattar över femtio artiklar, skrifter och uppsatser.

Det gotländska kyrkliga kulturarvet var ett kärt ämne för Joakim sedan mitten av 1990-talet. Gotland har fler medeltida stenkyrkor än Finland, byggda, dekorerade och inredda med influenser börjandes från Bysans och Rom. Detta kulturarv kunde Joakim in i minsta detalj. Som antikvarie på länsstyrelsen var han drivande person bakom skapande av en långsiktig restaurerings- och konserveringsverksamhet på Gotland, den så kallade Gotlands-modellen som blev rikskänd. Han var bra på att utverka statlig och annan tilldelning för restaureringsverksamheten och organiserade den skickligt. Ett annat stort projekt var kyrkoinventariegenomgången, som under nästan 15 års tid dokumenterade gotländska kyrkliga föremål i ord och bild. Bland annat satte Joakim fokus på de gotländska kyrkornas textilskatter. Hans betydelse för det gotländska kulturarvet är bestående och betydande.
Under sin tid som lektor i Visby ordnade Joakim även många och uppskattade resor för sina studerande till Finland, de baltiska länderna, Vitryssland, Ukraina, England, Italien mm. Det var inga sällskapsresor, utan tuffa dagar fyllda av korta och koncisa besök i både berömda och mindre kända, men byggnadshistoriskt viktiga och intressanta byggnader och museer. Joakim gick först i ledet med långa raska kliv och det gällde att hänga med. Kyrkobesöken kunde uppgå till dussinet per dag och den outtröttlige Joakim refererade hela tiden relevanta fakta, varvade med lämpliga anekdoter.
Trots arbete och resor upprätthöll Joakim aktiv kontakt även till vänner och bekanta i Sverige och i Finland, som han besökte regelbundet. Även de resorna var fyllda av besök och evenemang på det sociala planet.
Joakim hade ett koncist och aktivt sätt, även i vänskapskretsen. Han var mycket beläst och kunnig på många områden och hade bestämda åsikter och ett vaket intellekt, men var samtidigt mottaglig för välmotiverade motargument och han gillade djupsinniga diskussioner. Han var alltid intresserad av detaljer och speciella händelser från förr och nu. Dessa refererade han också humoristiskt och underhållande, under långa och många sitsar i vänners lag och illustra sällskap i både Finland och Sverige.
Som ordförande för Brucebo-stiftelsen på Gotland blev Joakim i december 2008 utsatt för en hyresgästs mordförsök och träffades med tre skott från en grovkalibrig revolver. Han överlevde attacken, men händelsen kom att belasta honom under resten av livet med vacklande hälsa som följd.

Med Joakim har en aktiv och uppskattad vän och kollega för mången gott bort i förtid. Han sörjes av sina döttrar Astrid, Ingrid, Ragnhild och Saga samt sina syskon Fredrik och Helena med familjer, övrig släkt och många vänner.

Olof Rehn
nationsbekant och vän

--

Foto: Benita Ahlnäs