Hansson, Ragnar

Läraren Nils Ragnar Hansson avled den 6 november 2008 efter en kort tids sjukdom. Han var född 13.6.1926. Ragnar åkte på hösten för att vila upp sig på Kanarieöarna, men där ådrog han sig en kraftig förkylning. När han kom tillbaka till Finland hade den eskalerat till dubbelsidig lunginflammation. Den blev honom övermäktig. Ragnar Hansson var en inspirerande personlighet. Han utbildade sig till folkskollärare vid seminariet i Nykarleby. Han dimitterades år 195 . Där märktes hans begåvning på olika sätt, pedagogiskt, socialt men inte minst musikaliskt. Han visade sig vara en begåvad sångare Av sina lärare i Nykarleby uppmanades han att inleda studier i musik med tanke på en karriär i solosång. Detta råd följde han inte – bortsett från vissa konserter vid utvalda tillfällen – men han älskade musiken och han sjöng under hela sitt liv med i flera körer.
Ragnar började genast efter dimitteringen jobba i olika folkskolor. Efter några vikariat fick han anställning som föreståndare vid Bangatans folkskola i Helsingfors. Där blev han vida känd och uppskattad. Hans överflöd av idéer, hans fantasirikedom och det egendomliga faktum att han kunde förverkliga dessa idéer gjorde att han blev sakkunnig inom hela skolsektorn. Hans första period som lärare räckte från 1952 till 1968.
I det skedet ville Ragnar pröva på någonting annat. Han sökte och fick tjänsten som verksamhetsledare vid Försäkringsmannaförbundet. Det blev en intressant men slitsam etapp i hans liv. Den perioden varade från 1968 till 1977. Han fick problem med hjärtat och läkarna uppmanade honom att finna ett arbete i en mera harmonisk tillvaro. Ingenting var naturligare än en ny karriär inom skolsektorn, som han igen längtade till.
År 1977 återvände han till folkskolorna i Helsingfors. 1978 blev han föreståndare för Munksnäs svenska folkskola där han jobbade fram till pensioneringen. Han var länge med i Helsingfors folkskolors lärare-och lärarinneförening. Det var ett krävande värv med lägerskolor och sommarkolonier och betydande ekonomiskt ansvar. Ragnar var också en drivande kraft när denna förening senare fonderades inom Svenska folkskolans vänner. I SFV:s styrelse medverkade han från år 1990 till år 2001.
Som pensionär fortsatte Ragnar Hansson i olika föreningar. Den tredje åldern medförde för honom ett alldeles speciellt kall. Han accepterade ett ordförandeskap i Finlands svenska pensionärsförbund. Detta uppdrag hade han åren 1995–1997 Under denna tid utvecklades SPF till en betydande intresseorganisation. Ragnar var också länge med i AV-rörelsen, i olika SFP-organ och naturligtvis i en mängd musikorganisationer och körer.
Ragnar Hansson var en ivrig bänkidrottare, det fanns inte en gren som han inte följde med eller som han inte sakkunnigt kunde kommentera. Hans personlighet utstrålade godhet och optimism. Han framhöll aldrig sin egen insats, snarare tvärtom. Han orkade alltid gå vidare, trots att hans yngsta son rycktes bort i tidiga år och trots förlusten av den kära hustrun Viva, som han hade gift sig med år 1954. Hans vänliga skratt och hans stoiska lugn har inte gått spårlöst förbi.

CHRISTOFFER GRÖNHOLM