Helsingius, Barbara

✻ 27.9.1937

† 9.3.2017

En av Nordens främsta sångare, den finlandssvenska vissångens Grand Old Lady, Barbara Helsingius har gått ur tiden. Vi minns hennes mörka, fängslande röst och hennes fyndiga vistexter. Med samma varma känsla framförde hon egna och andra visor. Hon var oerhört språkkunnig och översatte dikter till och från många språk. Med sin musik strävade hon medvetet efter att bygga broar mellan människor, länder och folk. Under det halvsekel som hon förunnades att vara verksam knöt hon kontakter och vänskapsband världen över. För eftervärlden lever hon i sina många visor, skivinspelningar och visböcker.

Barbara Helsingius växte upp i Helsingfors som dotter till överstelöjtnanten Zachris Olof Helsingius och hans hustru Elisabeth. Våren 1957 blev hon student vid Nya svenska samskolan. Hennes studietid präglades av två stora intressen, idrott och musik. Hon avlade gymnastiklärarexamen 1961, men redan dessförinnan hade hon hunnit bli ett namn inom finländsk fäktning. Hon blev finländsk mästare 1959 och 1961 och var med i det lag som erövrade FM-titeln 1954-1961, 1964-1965 och när Finland vann nordiska lagmästerskapet i Oslo 1961. Hon representerade Finland vid OS i Rom 1960 och VM i Paris 1965.


Under studietiden sjöng Helsingius andra alt i Akademiska damkören Lyran och valdes 1961 till körens ordförande, en post som hon på nytt innehade 1964-1965, då hon återkommit från studier i Förenta staterna. Ett ASLA-stipendium förde henne till Kalifornien, där hon 1963 avlade Master of Arts-exa­men i pedagogik vid Stanford University. I USA blev hon intresserad av den amerikanska folksångstraditionen, som på 1960-talet blev ett världsomspännande mode med artister som Joan Baez och Peter, Paul and Mary.

Helsingius förde med sig sånger hem och blev en av Finlands mest kända artister i folksångsstil. När Niilo Tarvajärvi erbjöd henne att bli värdinna i hans populära tv-program ”Ilmasilta”, fick hon chansen att sjunga, vilket innebar ett genombrott som artist. Skivdebuten följde omedelbart med några singelskivor och en lp, Barbara (1966), där hon sjöng ”folk” på finska, bl.a. Ian Tysons kända ”Four strong winds” (1964) och den populära whiskysången ”Copper Kettle”.


År 1967 gifte sig Barbara Helsingius med diplomaten, andra sekreteraren vid USA:s ambassad i Helsingfors Hank Koski, och flyttade till Washington DC, där paret stannade i fjorton månader. I Washington gjorde hon musikprogram för Finlands rundradio och medverkade också i amerikansk tv. År 1968 föddes hennes första dotter, och samma år flyttade familjen till Oslo, där hennes man fått tjänst vid ambassaden. Familjen, som utökades med ytterligare en dotter, stannade i Oslo i sju år. Den norska musikvärlden tog emot Barbara med öppna armar. Hon uppträdde flitigt, gav en välbesökt norsk debutkonsert och medverkade i ett stort antal radio- och tv-program. I det populära tv-programmet ”Husker Du?”, deltog hon 14 gånger, mer än någon norsk artist.
 Redan under studietiden började hon vikariera som anmälare vid Finlands rundradio och fick fast anställning 1965. Under Amerikavistelsen höll hon kontakten med radion: hon gjorde grammofonkåserier och intervjuade stora stjärnor som besökte Washington. Också under Osloåren producerade hon radio- och tv-program för Rundradion, en hel del musikprogram, men också den populära motionsserien ”Fem minuter med Barbara”. Efter hemkomsten till Finland var hon verksam som frilans och producerade radioprogram om musik och friluftsliv. Åren 2002-2006 var hon ansvarig för programmet ”Rötter i Finland”, som riktade sig till finlandssvenskar i utlandet.


Som visdiktare debuterade Helsingius på 1970-talet. Hon skrev visor på svenska, finska, norska och engelska och deltog i tävlingar för nyskrivna visor, såväl hemma som utomlands.

Hon skrev lyriska kärleksvisor, filosofiska och kritiska visor om människan och livet på vår jord, humoristiska visor i folklig stil samt visor om och för barn. Texterna präglas av kärlek till språket, gediget rimsmide och ofta flertydiga ordval.
 På 1980-talet var Helsingius en av de drivande krafterna inom Sällskapet Visans Vänner r.f. i Helsingfors, där hon verkade som ordförande 1979-1989. År 2012, då Barbara Helsingus fyllde 75 år, instiftade Visans vänner Barbara Helsingiuspriset för personer eller grupper, som på ett förtjänstfullt sätt verkat i vismiljön och gynnat visan som konstform. År 2002 blev hon medlem av den finska motsvarigheten, det nystartade sällskapet Helsingin laulelman ystävät, där hon 2007 valdes till ordförande. Hon rörde sig obehindrat mellan språken; ett uttryck för detta är hennes två lp-skivor Det var en gång (1977) och Olipa kerran (1978).


Också till Norge har kontakterna varit täta. År 1980 utgav ett norskt skivbolag en lp, Speiling med översatta visor från Finland, bl.a. Erna Tauros och Tove Janssons ”Höstvisa” och Barbara Helsingius egen ”Jag visste så väl”, hennes största egna framgång, som tagits upp av flera internationellt kända artister. Det blev upptakten till en mångårig turnéverksamhet inte bara i Norge, utan också i Sverige och Danmark, på Island och Färöarna. En engelsk version av Speiling med titeln Reflection, Songs from Finland utgavs 1982.


Barbara Helsingius gav ut flera visböcker. År 1978 utkom Vill du visor min vän? med 49 dittills opublicerade finlandssvenska visor, och elva år senare Kanske en visa, som upptar 30 av hennes egna visor och 30 visor översatta från finskan. 2000 utkom sångboken Songs Finland Sings med 80 finländska sånger på engelska, de flesta i översättning av Barbara Helsingius. Sångboken kompletterades två år senare med två cd-skivor, där visorna tolkas av olika artister. Boken och skivorna blev populära i Finland, där de använts inom skolundervisningen i engelska, men också bland finländska emigranter i utlandet.


Barbara Helsingius visor och tonsatta dikter har rotat sig i finländsk och nordisk vistradition. Förutom i Norden uppträdde hon i USA, Kanada, England, Skottland, Spanien, Japan, Australien, Lettland, Israel och Belgien. Recensionerna fäster sig vid hennes stora musikalitet, den speciella klangen i hennes altröst, den tydliga diktionen och hennes skickliga gitarrspel.


För sin insats som visdiktare och sin insats till fromma för den nordiska visan fick hon flera utmärkelser. År 2000 beviljades hon statens konstnärspension. Förutom att hon varit aktiv i och stått i ledningen för föreningar med anknytning till viskonsten, har Barbara Helsingius varit kulturpolitiskt aktiv lokalt, t.ex. som ordförande i Esbo Svenska Kulturförening. 


Ann-Mari Häggman Biografisk källa: Biografiskt lexikon för Finland