Hermans, Erik Rune

✻ 24.11.1930
† 1.8.2014

Tidningen Nordens redaktör Erik Rune Hermans gick bort i New York den 1 augusti 2014, i sviterna av en operation. Därmed avslutades en mer än halvsekellång journalist- och kulturgärning. Hermans skötte tidningen Norden till sin död och bekymrade sig ännu när han lades in på sjukhus för hur det skulle gå med julinumret. För den lilla finlandssvenska kolonin i USA och Kanada, som utgjorde Nordens läsekrets, är hans bortgång en stor förlust.
Erik Rune Hermans, bondson från Närpes, utbildade sig på femtiotalet till socionom och arbetade bland annat i ungdomsrörelsen i Åboland och för Sfp i Helsingfors. Han hade tagit några journalistkurser och medarbetat i Kaskö Tidning och Hufvudstadsbladet men hade ingen större journalistisk erfarenhet när han 1962 fick erbjudande om ett sommarvikariat på Norden som då hade egen officin i Brooklyn. Han gjorde dock väl ifrån sig, vikariatet förlängdes och snart blev han fast anställd.
Redan vid den här tiden hade Norden ett gott samarbete med de svenska och norska emigranttidningarna Nordstjernan och Norwegian Times och senare blev Hermans även redaktionssekreterare på Nordstjernan vid Times Square på Manhattan och fick där även en redaktionshörna för Norden.
År 1995 gick Hermans i pension, men ansvaret för Norden behöll han. Tidningen fick nu sin hemvist i hans lilla enrummare på 51 gatan, inte långt från FN-skrapan. Med sin folkpension från Finland och en liten lön från Norden arbetade han oförtrutet vidare.
God uppbackning hade redaktören av tidningsaktiebolagets styrelse.
”Jag tycker man kan säga att vi sköter Norden ungefär som en österbottnisk ungdomsförening. Vi håller årsmöte, väljer styrelse och ordförande och sedan arbetar vi på”, sade han en gång.
Med de finlandssvenska mediernas goda minne plockade Hermans in artikel- och notismaterial i Norden med ambitionen att i varje nummer presentera en sida med senaste nytt för vart och ett av de finlandsvenska landskapen. Sportintresserad som han var försummade han inte heller de senaste idrottsresultaten. Ett särskilt öga höll han på hemmalaget Närpes Kraft.
Jag träffade Erik Rune Hermans första gången när jag på nittiotalet intervjuade honom inför Nordens 100-årsjubileum. Även senare hade jag förmånen att få träffa honom vid flera tillfällen, både i New York och när han sommartid kom hem till sin lilla kära torpstuga, bland syrener och åldriga björkar i Tjärlax. Även denna sista sommar återvände han till hembygden och hann vara nestor och festtalare på en släktträff i byagården i Tjärlax endast ett par veckor före sin bortgång. 
Det var alltid lika intressant och uppfriskande att samtala med Hermans. Han visste mer om Svenskfinlands alla hörn än de flesta och han följde samhällsutveckligen, både i sitt gamla och nya hemland. Även om han inte skrev några ledare i sin tidning hade han åsikter. Orättvisor tolererade han inte, oberoende av var de förekom. Alla former av trångsynthet var honom främmande. Vida kulturella intressen hade han också och väggarna i hans lilla men smakfullt inredda lägenhet upptogs av konst.
Nu har Erik Rune Hermans gjort sin sista Norden. Han var ansvarig redaktör för tidningen i hela 52 år, innan den slutliga deadlinen kom emot. För sin kulturgärning belönades han med SFV:s folkbildningsmedalj 1996, och på Runebergsdagen 2014 tog han emot Svensk-österbottniska samfundets kulturpris.

Den bortgångne sörjs närmast av dottern Annika, barnbarnet Elisa, syskonbarn samt övrig släkt. Han saknas även av vänner både i Närpes och New York. Och av hela tidningen Nordens trogna läsekrets.

Jan Kronholm



Foto: Rabbe Sandelin